”Tystnaden kan bli livsfarlig”

Aktuell med bok om tystnaden kring mäns psykiska ohälsa.

Text:

Bild: Anna Drvnik

Varje år tar omkring 1 500 personer sitt liv i Sverige. Sju av tio är män. Samtidigt söker män i betydligt lägre utsträckning vård för psykisk ohälsa. Den könsskillnaden – och tystnaden bakom den – är utgångspunkten för boken Den livsfarliga tystnaden (Natur & Kultur).

– Det finns en kultur där män inte uppmuntras att prata om hur de mår. Istället tystnar de, drar sig undan och undviker att söka hjälp så länge att det till slut kan vara för sent, säger psykologen och journalisten Anna Lagerblad, som tillsammans med psykiatern och suicidforskaren Ullakarin Nyberg skrivit boken.

Den bygger på djupintervjuer med tolv män i olika åldrar och livssituationer. Gemensamt är att de alla har kämpat med svår psykisk ohälsa. Många har också upplevt hur traditionella mansnormer försvårat kontakterna med vården. Berättelserna kommenteras av psykiatern Ullakarin Nyberg, som även ger konkreta råd till anhöriga och vårdpersonal.

Anna Lagerblad lyfter att både många av männen i boken och manliga patienter hon träffat som psykolog har haft svårt att formulera sig kring sitt psykiska lidande. Vissa har kommit med en lapp från en partner som sammanfattat vad de själva inte kunnat uttrycka.

– Andra har svarat att det är ”okej” när jag frågat hur de mått – samtidigt som de i självskattningsformulär uppgett att de tänkt på döden nästan varje dag. Eller så har de sökt vård för kroppsliga symtom, som tryck över bröstet. De är helt säkra på att det är något fel på hjärtat, inte att trycket i bröstet faktiskt kan vara symptom på ångest.

Hon menar att patienternas förmåga att sätta ord på sitt mående är avgörande för att hon som psykolog ska förstå vilken typ av problematik det handlar om, hur allvarlig den är och vilken behandling som kan vara lämplig.

Ambition med boken är inte bara att bryta tystnaden kring mäns psykiska ohälsa, utan också att förändra bemötandet av de män som trots allt öppnar
upp kring sitt
mående.

– Vi måste börja redan i barndomen. Hur bemöter vi ledsna pojkar? Får de lära sig att det kan bli bättre om man pratar?

Vad har du lärt dig?

– Att samtala med de här männen om livet, döden, skam och hopp har emellanåt varit tungt, men också berörande och lärorikt. En viktig insikt är att många män vill prata om sitt psykiska lidande – om rätt förutsättningar ges. Vi måste underlätta för männen att våga bryta tystnaden, som annars kan bli livsfarlig.

”Den livsfarliga tystnaden”

Natur & Kultur

***

Läs även: Smittar självmord?