”Omsorg är en viktig kompetens”

Nadja föddes sex veckor för tidigt. Snabbt insåg läkarna att allt inte stod rätt till och efter några månaders ovisshet visade det sig att hon hade en cp-skada, epilepsi och grav spasticitet. Hon förblev motoriskt och intellektuellt funktionsnedsatt, utan förmåga att tala eller utföra medvetna rörelser. Hon gick bort, 34 år gammal, för mindre än ett år sedan. Då hade socialantropologen, genusvetaren och författaren Fanny Ambjörnsson redan börjat skriva om sin lillasyster.

I Om nadja (Norstedts förlag) berörs inledningsvis dilemmat om samtycke – att det är svårt att tala för en annan människa. Särskilt i detta fall, då systern med sin funktionsnedsättning inte kunnat ge sitt tillstånd och dessutom tillhör ”den kategori människor som kanske mest sällan har fått höras i egen sak”.

– Som forskare är jag van vid att både göra observationer och ställa frågor. Men det kunde jag inte denna gång. Det var en utmaning. Nadja fortsätter att vara ett slags blank yta, jag rör mig kring henne men hon förblir sin egen hemlighet.

I boken citerar Fanny Ambjörnsson ur de många anteckningar som Nadjas assistenter fört. Det är korta beskrivningar av hur dagen varit och om hur Nadja mår.

– Det är ett fantastiskt material. Å ena sidan kunde Nadja inte prata själv, å andra sidan är det så många som dokumenterat så mycket om henne.

Vad har du lärt dig av att leva nära Nadja?

– Att uppskatta andra sätt att tänka kring vad som är meningsfullt och utvecklande. När jag skrev boken lärde jag mig också mer om hur lite vi pratar om omsorg som kompetens: både att ge och ta emot. Nadja var väldigt begåvad på att ta emot omsorg. Hon tog emot den och bekräftade att den var viktig. Hon krånglade aldrig till det för den som ville ge omsorg. Det är en stor gåva och förmåga.