”Att få anorexia är inget val”

Text:

Bild: Anna-Lena Ahlström

Psykologen Anna Bennich har ihop med sin dotter Signe skrivit boken Att försvinna sig, en mor och dotters berättelse om anorexia (Bazar förlag). Den handlar om just det, Signes egen upplevelse av att leva med sjukdomen, och mamma Annas egen upplevelse av att stå bredvid.

Vad har du lärt dig under de tuffa åren som Signe var sjuk?

– Upplevelser och erfarenheter som dessa är en form av kunskap som inte går att läsa sig till, så även om jag aldrig någonsin vill gå igenom något liknande igen kan jag i efterhand känna tacksamhet över det jag lärt mig. Jag har framför allt sett hur bemötandet spelar en avgörande roll. Ett gott bemötande av någon som är sjuk får inte misstas för något som är ”fint” om det finns, som lite kuriosa. Utan det är metod. Många gånger är det precis hela skillnaden för om utfallet blir bra eller inte.

Vad tycker du, som psykolog, är det viktigaste man behöver veta om anorexi?

– Att det är den dödligaste av alla psykiatriska diagnoser. Att det inte är ett val, inga tonårsfasoner, ingen tjejgrej – utan en sjukdom till stor del styrd av genetik. Att ätstörningar inte alltid syns, snarare gäller tvärtom. Att snabb hjälp är avgörande. Att det är viktigt att sätta in specialistvård så tidigt som möjligt.

Vad tycker du, som mamma, är det viktigaste man behöver veta om anorexi?

– Att stöd är så oerhört viktigt att ha omkring sig under sjukdomsprocessen. Det minskar ensamheten, oron, maktlöshetskänslorna, att omge sig med människor som kan finnas, lyssna, trösta. Det gäller även barnet, att ha kontakt med barnets vänner, lärare, elevhälsa under sjukdomstiden kan vara av stor vikt för tillfrisknandet.

Vad vill du säga till andra föräldrar som har barn med ätstörningar?

– Att det är en väldigt tuff tid att gå igenom, att det tar tid och är en snårig väg mot tillfrisknande.
Längs den vägen ska man inte vara ensam. Leta trygga bollplank. Har man inte så många trygga vänner så finns det frivillig-organisationer och föreningar med stor kunskap som kan agera stöd och hjälp. Sedan, försök minska den stränga rösten som brukar tynga hela ens väsen med skuld. Vad skulle man säga till en vän som går igenom detsamma? Försök rikta den vänligare rösten gentemot dig själv. Det är svårt nog som det är.