Amy Deasismont: ”De flesta har såriga upplevelser från barndomen”

Bild: Pär Bäckstrand
Under sju års tid har Amy Deasismont skrivit på dramakomedin Thunder in my heart. I vår kommer säsong två, som fortsätter att skildra den förvirrande tiden som ung vuxen. Amy Deasismont spelar själv rollen som Sigrid, Sigge, som precis som vännerna Sam (Alexander Abdallah) och Antonia (Julia Lyskova), bär på olika slags skam och står inför tuffa utmaningar i sina relationer.
I Sigges fall handlar det inte minst om relationen till familjen, med nyseparerade föräldrar och det medberoende som skapats av att vara dotter till en psykiskt instabil pappa (Gustaf Hammarsten).
Amy Deasismont har hunnit fylla 31, men var i samma ålder som karaktärerna när hon påbörjade manusarbetet.
–Det var inte som jag föreställt mig som barn – att man skulle vara lugn och trygg och veta vem man var. Det blev en chock.
Amy har själv brottats med ångest och jobbat med acceptans, berättar hon.
Vad har du lärt dig av arbetet med Thunder in my heart?
– Något jag lärt mig är att de flesta av oss bär på någon form av sårig upplevelse från barndomen och hur starkt sammankopplat det är med vilka utmaningar vi möter i oss själva som vuxna.
När serien släppts fick Amy mängder av meddelanden från både barn och vuxna som på olika sätt relaterade till Sigge, som vuxit upp i ett hem präglat av psykisk misshandel, eller till Sam, som lever med och tar hand om sin suicidala pappa, och till Antonia, vars pappa lämnade henne som liten, berättar Amy Deasismont.
– När jag läste alla dessa historier blev det tydligt bekräftat för mig, svart på vitt, att trots att man ofta känner sig ensam i att ha upplevt relationer som på olika sätt orsakat enorm smärta, så är man inte det. Känslan av att vara ensam om upplevelsen att bli sviken, illa behandlad eller lämnad – vare sig det är av en familjemedlem, en kärlek eller vän – kan vara farlig och få en att fastna i tankar som ”varför hände just detta just mig?”
Enligt Amys erfarenhet kan detta föda en känsla av isolering, hopplöshet och frustration kring det egna bagaget och hindra en från att komma vidare från det som gjort en illa.