Orsak eller symtom?

Nätverk i illustrerad hjärna
Artikeln om nätverksdiagnostik publicerades först i Modern Psykologi 3/2019. Illustration: Amanda Berglund.

Enligt en ny teori orsakas psykiatriska symtom av – varandra!
Psykologiforskaren Lars Klintwall förklarar hur.

Depression drabbar en femtedel av alla svenskar någon gång i livet, och definieras som problem med sömn, viktförändringar, ältande, nedstämdhet och självmordstankar. Så vad är det som orsakar de här symtomen? Det är lätt att tänka att det är sjukdomen, depressionen, som ger patienterna problem.
Liv Svirsky, psykoterapeut och handledare i psykoterapi, menar att detta sätt att tänka kan göra det knepigt för klienter:
– De upplever att det är en sjukdom som är orsaken till deras symtom och då blir ju den naturliga lösningen att bli av med sjukdomen. Problemet är att detta oftast inte fungerar, vilket kan leda till uppgivenhet.
Inom modern psykoterapi försöker man därför behandla själva symtomen, i stället för någonting underliggande. Detta har helt enkelt visat sig mer effektivt. Men nu menar den holländska statistikern Denny Borsboom att detta inte bara är pragmatiskt, det är i själva verket så diagnoser som depression fungerar. Denny Borsboom menar att vi bör se patientens depression som ett unikt nätverk av symtom. Det är symtomen, och andra beteenden, som orsakar varandra, inte någon förmodad sjukdom. Att statistiskt kartlägga hur symtomen hänger ihop hos en viss patient kallas för en nätverksanalys, causal network analysis på engelska.

Låt oss ta ett exempel. Joakim kommer till sin husläkare efter att ha mått dåligt i månader. Han har svårt att somna, han är nedstämd och hans koncentrationsproblem stör hans arbete. Hans läkare konstaterar att detta beror på att Joakim är deprimerad, och sjukskriver honom i förhoppningen att sjukdomen snart går över.
Ett nätverksperspektiv ger en annan bild av Joakim: Hans nuvarande problem började med en konflikt på jobbet. Joakim började älta hur han blivit kränkt. Han kunde ligga vaken på småtimmarna och vända och vrida på situationen, utan att komma någonstans. Bristen på sömn gjorde honom trött på dagarna, och han fick svårt att koncentrera sig på jobbet. Han började småäta för att orka jobba, vilket gjorde att han gick upp i vikt. Även hans sociala liv tog skada av hans trötthet, eftersom han prioriterade att stanna hemma för att vila upp sig. Joakim började känna sig ensam och värdelös.
Jonas Ramnerö, psykolog och docent vid Stockholms universitet, menar att man lätt lånar tänkandet från det somatiska området till det psykiatriska:
– Traditionellt inom sjukvård så betraktar man symtomen som att de tyder en bakomliggande sjukdomsprocess, och att det är den man fångar i en diagnos. Men i psykiatri definierar symtomen sjukdomen eller störningen. Depression är en uppsättning av reaktioner och beteenden, och diagnosen är namnet vi sätter på dem. Det är inte orsaken, säger han.

Vi tittar på ett annat exempel. Amina är också deprimerad. Även hon har sömnproblem: utspritt över dygnet sover hon nästan 12 timmar varje dag. Hon har svårt att ta sig ur sängen, rör sig som i slowmotion och har knappt nån ansiktsmimik. För sin läkare berättar hon att hon överväger att ta livet av sig.
Amina får samma diagnos som Joakim, men hennes symtomnätverk hänger ihop på ett helt annat sätt. För några månader sedan gick hon igenom vad som först tycktes som en välgörande skilsmässa. Men efter den första lättnaden hamnade hon i ett socialt torftigt liv. För att undvika tristessen började Amina dricka allt mer alkohol, vilket tärde på hennes begränsade ekonomi, och gjorde henne trött och sliten. Från ett tidigare aktivt liv sitter hon nu hemma och funderar över hur allt gick snett. Alkoholen lindrar, om än kortsiktigt. Hon överväger om självmord är ett sätt att slippa ett ensamt och ångestfyllt liv.
För både Joakim och Amina blir depressionen mer förståelig om vi ser till hur symtomen utvecklas över tid, och hur de påverkar varandra. Ofta är det människors försök att komma bort från negativa känslor som på lång sikt leder till värre symtom. För Joakim känns det bättre i stunden om han lägger tid på att fundera över vad som har gått snett, men på sikt leder det till att han fastnar hemma. För Amina ger alkoholen ångestlindring, men den ger henne också sömnproblem och ångest dagen efter.
– Många tänker att vid depression så är det själva känslan av nedstämdhet som är det centrala problemet, säger Jonas Ramnerö. Det leder till att man tänker att man måste bli av med den negativa känslan för att kunna sluta älta, sova bättre, och komma igång med livet igen.

De nya statistiska nätverksanalyserna har applicerats på data från patienter över en längre tid, och resultaten stödjer denna kliniska erfarenhet. Analyserna visar att de centrala problemen oftare rör sömn och ältande, snarare än känslan av nedstämdhet. Det är alltså dessa avgränsade symtom som en patient bör fokusera på att förbättra, inte sina känslor. Lyckligtvis är det också för sådana beteende-förändringar som ingripanden brukar vara mest effektiva.
Den stora fördelen med en nätverksanalys av symtomen är att den kan bidra till individualiserad behandling, vilket bör leda till bättre behandlingsutfall. För Joakim tycks det centrala symtomet vara att han ältar konflikter han varit i. För att undvika återkommande depressioner bör terapin identifiera sociala katastroftankar så att han kan släppa dem i stället för att älta. För Amina är det centrala problemet hennes alkoholbruk, som leder till sänkt aktivitetsnivå och ökad passivitet. I inget av fallen behandlar terapeuten egentligen depressionen, utan ett utvalt problematiskt beteende.
– Om vi kan förmedla den här nya bilden, som ett alternativ till den gängse synen på psykiatriska diagnoser, skulle nog många uppleva en större känsla av hopp, och större tillit till sin egen förmåga att påverka problemet, säger psykoterapeuten Liv Svirsky.
Nätverksanalyser har redan använts för att undersöka allt från ätstörningar till tvångssyndrom. Förhoppningen är att de både kommer ge oss ett nytt synsätt på vad psykiatriska diagnoser egentligen är, och därtill förbättra psykoterapierna som patienter får.

Lars Klintwall är barnpsykolog och forskare vid Stockholms universitet. Artikeln publicerades först i Modern Psykologi 3/2019Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera


Gillade du den här artikeln? Stöd Modern Psykologis journalistik genom att swisha valfri summa till: 123 157 9937. Skriv ”MP Online” i meddelanderaden.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s