Dags att vi granskar oss själva

En studie säger väldigt lite. Det vet alla som någon gång sysslat med någon slags vetenskap(sjournalistik). Trots det lyfter vi ofta fram resultaten från enskilda studier i den här tidningen. Det gör vi för att vi tycker att forskningen ändå kan ha relevans – trots att det ibland inte gjorts storskaliga studier med kontrollgrupper – och ibland till och med trots att ingen kausalitet kan påvisas. På samma sätt tycker vi att ett enskilt fall eller en enskild persons historia ibland kan ha relevans för en bred allmänhet.

Nå, att skriva populärvetenskapligt är inte alltid enkelt – just för att det handlar om det, att göra det enkelt och förenkla något som ofta är otroligt komplext. Det blir inte enklare av att psykologin handlar om att se på människan som en såväl biologisk som social och kulturell varelse.

Men – vi kämpar på och försöker alltid inspirera utan att bli ytliga. Jag vill tro att vi lyckas med det, i alla fall ibland. Med detta sagt så kanske det ändå är dags att vi synar oss själva lite i sömmarna: bläddra fram till sidan 20 om du vill läsa en granskning av populärpsykologin.

Vad innebär den? Var går gränsen mellan populärpsykologi och självhjälp? Och varför har ordet självhjälp så negativ klang?

En bok som skulle kunna klassas som just självhjälp, men som är oerhört bra, är den pedagogiska Orosboken – en mycket praktisk och användbar bok om just oro. En av författarna är psykologen och forskaren Erik Andersson, som du möter i ett personporträtt på sidan 36.

Och eftersom det ändå lackar mot jul så ska ni läsare såklart få lite psykologiska jultips – på sidan 62 finns psykologens bästa råd när det kommer till att hitta den perfekta julklappen! Och vill ni ha några riktigt bra råd inför nyår och eventuella nyårslöften ska ni slänga ett öga på Jenny Jägerfelds krönika på sidan 18. Jag tar till exempel hennes råd rakt av och mitt nyårslöfte blir att jag lovar att inte röka crack 2025. Vad blir ditt?

God läsning, god jul och gott nytt år!

***