Så funkar kameleonteffekten

1999 bestämde sig forskarna Tanya L. Chartrand och John A. Bargh vid New York university för att testa huruvida det låg någonting i den så kallade kameleont­effekten, att vi tycker bättre om människor som imiterar vårt kroppsspråk. De ville också ta reda på om vi per automatik imiterar andras kroppsspråk. Svaret blev ja, på allt.

I ett första experiment lät man 78 personer tala på tu man hand med en person som använde ett kroppsspråk med uttalade gester – denne rörde sig med handen i ansiktet och vickade på foten. Av deltagarna var det visserligen bara 20 procent som imiterade handrörelserna i ansiktet, men 50 procent av dem började vicka på fötterna på samma sätt som den de talade med.

I ett annat experiment fick deltagarna diskutera ett fotografi med en annan person. Denna imiterade i stället delar av försökspersonernas kroppsspråk. När dessa sedan blev tillfrågade om hur trevlig de tyckt att personen var, så uttryckte de som fått sitt kroppsspråk imiterat en liten – men inte obetydlig – skillnad i att de tyckt att personen varit trevligare.