Min kompis jagar bekräftelse

Jag är en tjej på 19 år som är orolig för en av mina nära vänner. Hon har ett otroligt stort bekräftelsebehov och söker nästan hela tiden bekräftelse från män. Detta tar sig uttryck i att hon så gott som varje gång vi är ute vill hitta en kille att hångla och kanske till och med ligga med. Man kan säga att hon praktiskt taget lever för det.

Hon dricker dessutom lite väl mycket alkohol, vilket också förvärrar det här beteendet. Jag har flera gånger fått säga till henne att inte grovhångla inför andra och jag minns speciellt en gång då en kille hon var med på en fest drog upp hennes klänning så mycket att nästan hela rumpan syntes. Efteråt skämdes hon jättemycket.

Jag tror att beteendet bottnar i att hon har en låg självkänsla. Hon pratar ofta nedvärderande om sig själv och kritiserar sig själv och påstår att ”ingen tycker om henne” och att killarna som vill ha henne åtminstone gillar henne på något plan. Men varje gång när hon har varit med en ny kille så skäms hon och kallar sig själv ”äcklig och billig”. Det hjälper inte att vi vänner förklarar hur mycket vi tycker om henne. Vad kan jag göra för att hjälpa henne ur det här beteendet?

Det är tufft när människor som står en nära gör sig själv illa. För på det du beskriver så tycker jag precis som du att det låter som ett självdestruktivt beteende. Det verkar inte som att hon njuter av sin sexualitet, utan att det är något hon gör för att fylla ett tomrum.

Eftersom du skriver hit så tänker jag att du och dina vänner säkert upplever en stor frustration. Ni försöker hjälpa och ni försöker att tala om för henne att ni gillar henne men det hjälper inte. Risken är att det till slut blir så påfrestande så att ni inte orkar fortsätta finnas där och att hon då får bekräftelse på att ingen tycker om henne. Därför behövs det en förändring i era mönster med varandra.

Det du beskriver om din vän tyder på att hon har känslomässiga sår, som troligtvis bottnar i tidigare relationer till andra människor. Sådana sår sitter ofta djupt och därför fungerar inte era försök att tala om för henne att ni tycker om henne. Det är som att det är olika delar av hjärnan som tar emot svaren. Hon kan säkerligen förnuftsmässigt förstå att ni gillar henne, men känslomässigt når det henne inte. Därför skulle hon behöva terapi, tänker jag.

Ett annat problem du och dina vänner ställs inför är att ni får försöka rädda situationer och får ta ansvar för henne. Det blir som en typ av medberoende. Det här räddar henne i stunden men gör också att hon inte behöver ta ansvaret själv. Samtidigt som det sliter på er och på er relation med henne.

Det låter som att du har försökt prata med henne om detta. Ett problem när man ska ta upp sådana här saker är ofta att man säger till när man är upprörd och kommer med förmaningar: ”Du måste sluta bete dig så, du förstör för dig själv” eller försöker övertala personen: ”Men vi tycker om dig”. Känner du igen det? Detta hamnar de flesta i, men problemet är att det ofta bara leder till att personen försvarar sig eller inte tar åt sig.

I stället kan du prova att bestämma en tid för att prata med henne då du själv är lugn och förberedd. I det samtalet kan du berätta utifrån hur det blir för dig i stället för att kommentera vad du tänker om henne, exempelvis ”Jag känner mig väldigt orolig för dig eftersom jag bryr mig om dig”.

Det finns en risk för att detta skapar skam hos henne, vilket kan göra att hon blir väldigt självkritisk. Undvik att hamna i att försöka försäkra henne om att hon är bra (för det kommer ändå inte att gå in), utan påtala i stället att du är orolig för att hon blir så självkritisk och erbjud dig eventuellt att hjälpa henne att söka hjälp för sitt mående. Ibland leder skam även till att personen blir arg. I så fall – återgå bara till din upplevelse att du är orolig och att det är såhär du känner. Undvik att uttrycka irritation tillbaka. Förhoppningsvis kan hon ta det till sig när hon lugnat sig.

Risken finns att hon trots detta inte kommer att söka hjälp. Det är tyvärr omöjligt att hjälpa en person om den inte vill bli hjälpt. Till slut kommer hon att hamna i en situation som blir så dålig för henne att hon tvingas söka hjälp. Det som kan skynda på det är att ni inte ”räddar” henne varje gång, utan låter henne ta smällarna. Det här kan låta hårt och självklart måste ni göra något om hon tar väldigt stora risker, men försök säga till henne att du inte kommer att rädda henne nästa gång, att hon får ta ansvaret själv (men säg det med en omhändertagande ton och inte en irriterad ton).

Och säg att du gärna hjälper henne om hon vill välja en annan väg – ha en alkoholfri kväll, ha en kväll utan fokus på killar eller om hon vill ha hjälp att söka terapi. På det sättet blockar du det destruktiva och finns där för henne när hon väljer det hälsosamma. Det ökar chansen för att hon ska ta ansvar själv och det gör
att du orkar fortsätta vara hennes vän.

/ Sofia Viotti, legitimerad psykolog/psykologiguiden.se