Jag kväver min flickvän!

Jag har fruktansvärt dålig självkänsla och värderar mig själv utifrån hur min flickvän ser på mig. Vi har precis kommit förbi de första smekmånaderna och kommit in i en vardag. Jag har haft ett långt, bra förhållande tidigare där jag i princip var raka motsatsen jämfört med nu, och aldrig kände av något bekräftelsebehov eller ens ett behov av att umgås. Nu har jag dock fastat i tanken på perioden som innehöll så mycket kärlek och tillgivenhet och jag har väldiga problem att anpassa mig. Min flickvän har en hobby som tar upp mycket av hennes tid och när hon är hemma går mycket tid åt att studera.

Jag har tagit upp en gammal hobby för att ha något att göra men är ändå ensam ofta. Då bygger jag upp ett bekräftelsebehov och blir besviken när jag inte känner att jag får bekräftelse i så hög grad som jag tror att jag behöver. Det gör att jag går på ännu mer, vilket gör att min flickvän blir mer passiv och logiskt inte tycker att det är lika roligt att visa sina känslor. Allt fint hon gör rinner av mig fort medan de gånger som jag inte får den där kramen eller leendet sitter kvar otroligt länge.

Det gör mig galen, för jag vet att mina känslor är helt irrationella men kan ändå inte koppla bort dem och se dem just som irrationella tankar. Min flickvän märker givetvis av detta och jag själv märker skillnad på henne när jag har en bättre eller sämre period. Hur kan jag göra för att lättare släppa negativa tankar och scenarier som jag bygger upp, samt öka min självkänsla?

Jag förstår ditt lidande och att du vill göra något åt det. Det är lätt att bli krävande om man lider av dålig självkänsla. Du beskriver också ett yttre bekräftelsebehov knutet till din flickvän. Det är en paradox för att försöka få sin självkänsla bekräftad av en annan person, innebär också att ge ifrån sig sin självkänsla. Ordet självkänsla betyder just att känna sig själv. Inte att någon annan gör det.

Det är förstås naturligt att känna behov av att bli bekräftad. Men det blir ett problem om man känner sig tvångsmässigt bunden till en viss person för att bli det. Du behöver ha tillräckligt god självkänsla för att orka tillåta dig själv att vara beroende av andra, men samtidigt vara tillräckligt självständig för att inte bli helt beroende av en specifik person. Det är beroendet av din flickväns bekräftelse som du beskriver gör dig ”kvävande”. Det blir kvävande för henne om du inte ger henne tillräcklig frihet. Hon behöver också den friheten, för att kunna ”tanka” och ha något att ge tillbaka till dig.

Människor behöver vara fria att umgås och låta sig ”näras” av fler än en relation och/eller intressen, sysselsättningar och så vidare. Detta samtidigt som man ”sparar” vissa saker för den man har en speciell relation till. Jag är inte säker på att jag förstod hela innehållet i ditt brev, men jag förstod det som att du inte kände samma bekräftelsebehov av en tidigare flickvän. Var det för att du inte var så känslomässigt involverad?

Du skriver också att du fastnat i tanken på förälskelse-perioden. Man kan ”förlora sig själv” under en period av förälskelse.

Som i uttrycket att man ”faller” för någon. Det kan vara underbart att falla för någon och glömma sig själv (”förlora sig själv i någon annan”). Men sedan måste man trots allt hitta sig själv igen och kunna förhålla sig till det ”verkliga” livet. Det kan vara mycket omtumlande att bli förälskad. Det är därför inte så underligt om man i någon mån tappar fotfästet i det liv man varit van att ha innan det hände.

Ju bättre du förstår hur du själv, din flickvän, och människor i allmänhet, fungerar – desto lättare blir det för dig att förhålla dig till det. Och ju bättre du förstår dig själv, desto mindre risk för att du begår misstag. Det är till din fördel att du reflekterar över det du känner. Om lidandet blir för stort behöver du kanske någon att tala med. När känslor blir för starka kan de ”slå ut” förnuftigt tänkande.

Och man beter sig då ”mot bättre vetande”, och det låter som om du kämpar med just detta. Om du känner att du inte klarar av situationen själv, tycker jag att det kan vara ett bra alternativ att söka psykologhjälp.

⁄Staffan Carazo är legitimerad psykolog och psykoterapeut. www.bops.se

***

Läs även: Hjälp, svärmor förstör min familj!

Läs även: Min sambo slog mig