Jag kan inte sluta ljuga

Jag är en 14-årig tjej som alltid haft en tendens att ljuga eller överdriva för att få uppmärk­samhet. Detta har lett till många gräl, utfrysning och stora problem. När jag förra hösten började i sjuan och bytte skola fick jag många nya vänner som gillade mig, för ingen visste om mitt förflutna. Jag kunde starta ett nytt liv. Men sedan började problemen komma tillbaka. En av mina bästa vänner berättade att han mått extremt dåligt. Det fick mig att berätta om hur svårt jag haft det, men där började mina överdrifter igen. Jag började ljuga mer och mer om saker jag varit med om. Alla tyckte jättesynd om mig, de brydde sig och jag fick kärlek. Det gick så långt att jag inte kunde säga sanningen längre, för jag var rädd att de då skulle sluta bry sig om mig om jag började må bra.

Nu har det kommit fram att jag har ljugit och mina kompisar lämnar mig en efter en. Det är klart att de är sura, för det är fult att ljuga och jag vet om det, men nu har de börjat frysa ut mig och sprida taskiga saker om mig så att alla på skolan vet vad som hänt. Mitt problem är att jag ljugit så sjukt mycket i hela mitt liv och det har blivit fel varje gång och ändå lär jag mig aldrig.
Hur ska jag göra för att sluta sätta mig själv i dessa situationer? Det är ju inte bara jobbigt för mig, det är ju synd om alla som någon gång blir vän med mig för att sedan svikas.
⁄ Alba, 14 år

Så fint att du vill ta tag i det här som du beskriver som ett stort problem. Att ljuga är ju något som alla gör mer eller mindre varje dag. Även om det oftast handlar om ”vita lögner” som vi tar till för att minska risk för konflikt eller dålig stämning. Men som jag förstår handlar det för din del om lite mer än så. Du har ju fått problem med dina vänner på grund av ljugandet och jag förstår att du kan känna dig ensam i det här. Jag förstår också att det kan vara svårt för dig att bryta detta mönster.

Du har ju redan gjort en analys om varför du tar till
lögner: för att få kärlek, om­tanke och uppmärksamhet. Dessa är ju djupt mänskliga behov som vi alla har. Kanske har dina behov inte tillmötes­gåtts på ett tillfredsställande sätt? De flesta beteenden som vi människor utvecklar har en bakgrund och finns för att fylla olika behov. Jag vet inget om din familj eller hur du har vuxit upp, men kanske finns det något där som du behöver få hjälp med att hantera?

När det kommer till själva ljugandet så vill jag börja med att säga att det är djupt mänskligt att ljuga. Alla ljuger vi ibland, framför allt om småsaker, sådana som vi kallar ”vita lögner”. Till exempel om en kompis klippt håret och man säger att det är fint fast man egentligen inte tycker det. Den vita lögnen fungerar då som en hänsyn om kompisen. Viktigast är ju att ljuget, eller lögnerna, inte skadar någon. Men som jag förstår av dig så skadar ju dina lögner både dig själv och andra.

En annan aspekt är att det ofta i det sociala samspelet mellan människor lätt blir missförstånd, något som vi kan tolka som att den ene eller andre har ljugit fastän det egentligen handlar om att man inte förstått vad den andre menat. Detta med att ljuga är alltså mer krångligt än vad många tror.

Innan du kan börja förändra ditt mönster är det viktigt att du ser att ljugandet är ett beteende. Genom att se ljugandet som ett beteende ökar graden av kontroll av själva ljugandet. Lögnen är inte något som ”bara händer” utan beroende av vad du säger eller vad du gör. Målet ska vara att minska ljugandet. Viktigt är också att tänka på att du har haft detta beteende under längre tid och då får du nog räkna med att det kommer ta tid att bryta mönstret.

Jag tycker att du ska sätta upp lite regler kring ditt ljugande. Lägg upp ett schema där du varje vecka sakta men säkert minskar på ljugandet, samtidigt som du ökar något annat, något du tycker om att göra. Det är lättare att förändra ett beteende om vi inte bara tänker att vi ska ”ta bort” något utan där vi också fyller på med annat. Du kan till exempel i stället för att ljuga ställa fler frågor till den som du pratar med. Om du skiftar fokus från dig själv till den andra personen kan det hjälpa dig att bygga bättre relationer och samtidigt minska antalet lögner. Genom att träna på att kommunicera på ett annat sätt än du tidigare gjort kan du minska risken att du hamnar i det ”gamla” mönstret att kommunicera.

Kanske finns det vissa situationer där du lättare triggas att ljuga. Om du kan identifiera och skriva ned dessa situationer kanske du kan förebygga dem på något sätt, antingen undvika dem helt ett tag eller att gå in i samtalet med inställningen att kommunicera på det ”nya” sättet.

I ditt schema kan du sätta en maxgräns för antalet lögner per dag eller per vecka. Syftet är att du sakta men säkert minskar på antalet lögner. Var inte för hård mot dig själv, du kommer ljuga även fastän du bestämt dig för att inte göra det, men påminn dig då om att du försöker förändras och att det tar tid.

Fundera över om du har någon kompis som du kan berätta för att du så lätt ljuger och att du nu övar dig på att bryta mönstret. Om kompisen vet om att du lätt tar till lögner men nu försöker sluta ljuga, så kanske du kan känna dig trygg med att säga ”fasen! nu ljög jag igen!!” utan att det blir så dramatiskt.

Jag tänker på ditt problem och lösningen på problemet som ett projekt med lite olika delar. Det handlar dels om att förstå mer om varför du har hamnat i det här, dels att metodiskt träna på att bryta mönstret. Om du inte kan bryta mönstret på egen hand föreslår jag att du går till skolkuratorn eller ungdomsmottagningen för att få stöd. När du tar hjälp kommer du märka att din oro minskar och du kommer att känna dig mindre ensam.

⁄ Mathias Ortlieb, legitimerad psykolog, Psykologiguiden UNG

***

Läs även: Vad händer i hjärnan när man får ångest?

Läs även: Kan min 7-åring ha adhd?