Förbjuda tolvåring att lyssna på rap?

Vi är oroliga för vår nyligen fyllda tolvåring. Han är en empatisk kille som är omtyckt av vänner och alla i byn där vi bor. För åtta månader sedan började han umgås med en klasskamrat. De började snatta, lyssna på grov rapmusik, lägga ut Youtube-klipp där de sa dumma saker. Vår son som vi haft en bra dialog med, blev uppkäftig och arg.

Han har hotat sin lärare. Vår son klarar inte av att läraren är hård. Vi vet att han har blivit oskyldigt anklagad av sin lärare flera gånger, kanske för att han ofta är högljudd. Men han har svårt att se sin del i situationen.

Vi tror inte att hans hot skulle gå till handling, utan att han tar efter budskapet i raplåtarna. Vi vill inte att han, ursäkta uttrycket, ska lyssna på skiten.

Nyligen beslöt vi tillsammans med den andra pojkens förälder och skolan att de skulle ta timeout från varandra. Det har blivit bättre här hemma. Hans kroppsliga spänningar har släppt och han är inte lika arg. Men problemen i skolan är kvar, trots att de har satt in resurser.

Vår son är, delvis på egen begäran, under utredning på Bup eftersom han tycker att ilskan är jobbig. Vi misstänker adhd, men han har ingen kroppslig hyperaktivitet.

Det vi fasar mest över är hans intresse för kriminellas leverne, brutaliteten som han ger uttryck för och hatet mot hans lärare. Vad kan Bup hjälpa oss med? Behöver han medicin, samtalsstöd? Är intresset för råhet ett rop på hjälp?

Vilken dramatisk förändring för er son på så kort tid! Jag förstår att det har varit jobbigt för er! 

Spontant ser jag fördelen med att det då också framstår som en fas. Det hade varit mer bekymmersamt om han i ”grunden” hade varit antisocial och utmanande från start.

Det låter som att er son, mer eller mindre helt plötsligt, gick från att exponeras mot kulturen och miljön i er by till att exponeras mot en ny miljö som introducerades via en kompis och musik. Sannolikt skapades en fascination för detta nya, och där han befinner sig i utvecklingen blev detta en omvälvande upplevelse.

Barn har så klart inte samma förmåga och erfarenhet att hantera sådan information som vuxna, och kan heller inte överblicka konsekvenserna på samma sätt som vuxna. En fördel med ert barn är att han i sin personlighet verkar vara empatisk och kärleksfull, något som säger mig att han med rätt stöd kommer att återgå till det ”normala” efter att denna fas gått över.

Skulle utredningen på Bup visa exempelvis adhd, hjälper förmodligen medicinsk behandling för vissa av hans svårigheter. Samtalsstöd kan också vara en bra idé, främst för att han bär på så mycket ilska och spänningar.

Dock tror jag att det viktigaste jobbet är det ni gör hemma och när ni samverkar med skolan. Det är svårt att begränsa hans exponering mot rapmusik och begränsningar över lag kan ju faktiskt få motsatt effekt. De behöver ske utifrån en bra förklaring från er sida och inte som en bestraffning.

Det är viktigt att förstå varför han hamnat i detta och det kan ni bara ta reda på genom att prata med honom. Känner han sig begränsad i det liv han lever? Trivs han i byn? Är han en kille med intressen som kanske inte är normativa för den ort där ni bor?

Jag ser hela den här processen som ett uttryck för att han tänker på alternativ till det liv som han lever nu, och inte som ett genuint intresse för kriminalitet och våld. Genom att försöka utforska hans tankar och behov kanske ni kan skapa en bättre tillvaro för honom där han inte ”behöver” visa aggression på det sättet som han gör nu.

En del av problemet består förmodligen också i att ni som föräldrar enbart ser negativa aspekter med hans fascination för rap. För honom är det ju (just nu) precis tvärt om! Jag tror att ni behöver bemöda er om att se positiva aspekter av exempelvis musiken han lyssnar på; det kan ju vara bra musik trots budskapet.

Jag tror att ni når längre genom att bekräfta honom i att ”ok, vi förstår att du gillar detta” och sedan försöka ta nästa steg ”vad är det som du gillar med det?” för att sedan gå vidare med ”finns det andra sätt som du kan tillgodose ditt intresse på, men som inte innehåller våld och hot?”.

En annan, som jag tycker, viktig aspekt är sonens och er relation till skolan. Det är för mig helt centralt att man har en rimligt god relation mellan hem och skola för att kunna främja ett barns utvecklig.

Du skriver att din son fått skulden för diverse saker och det låter som att det kanske skapats en negativ bild av honom där. Som föräldrar behöver ni vara med och samverka med skolan och med den specifika läraren. Ni behöver fokusera tillsammans på att skapa trygghet och förutsägbarhet för er son – genom att komma överens om hur rapportering mellan hem och skola ska se ut, att ni har återkommande avstämningar samt att ni pratar om missförstånd.

Ni och er son behöver skolan och därför behöver ni arbeta för att det ska vara goda och produktiva relationer mellan er.

⁄ Mathias Ortlieb, legitimerad psykolog/Psykologiguiden