”Enade på djupet – inte på ytan”

I mer än trettio år har medlemmarna i Bob hund skapat egensinnig rockmusik tillsammans. I sommar åker de på Kalas-turné.

– Jag gillar att det är en social händelse, en ambulerande festival, där jag kan stå och titta på de andra artisterna som är med och tänka: ”ni tror ni är så coola och bra – och det är ni”, säger Thomas Öberg, som är sångare i Bob hund.

När Bob hund släppte samlingsskivan Det allra näst bästa berättade de i intervjuer om att alla bandmedlemmar ständigt är missnöjda och oense med hur deras låtar och skivor blir – och att de lägger mycket energi på att bråka med varandra.

– Man skulle kunna tro att det även gäller på turné, men inte den här gången. Vi tvättar inte vår smutstvätt offentligt. Grälen tar vi när vi är själva.

Att i trettio år spela i ett band där gräl är vardagsmat kan förstås vara en utmaning.

– Vi har ett slags syskonrelation som innebär att vi bråkar per automatik. Vi är inte med-, utan motmusiker, som vill dränka varandras insatser så att de andra inte ska kunna briljera. I det finns också en energi som går att utnyttja.

Ni har ju klarat av att hålla ihop i dryga 30 år.

– Det beror på att vi är eniga på djupet, men splittrade på ytan.

Vad har du lärt dig av era konflikter?

– Att det inte räcker att hävda sin egen åsikt. Jag måste också förstå varför de andra tycker som de gör, även om jag inte håller med. Det är väl det som kallas gruppsykologi. Men vi har också uppfostrat varandra: att man säger hej då när man går och att varje telefonsamtal inte kan vara ett ”får jag låna pengar av dig?”. Åtminstone var tionde gång man ringer, bör man också fråga ”hur mår du?”.