Komplext system hanterar stress

HPA-axeln, som återfinns hos alla ryggradsdjur, är inte ett enskilt organ utan beteckningen på tre områden i kroppen som kommunicerar med varandra. Dessa är hypothalamus i hjärnan och hypofysen (en körtel som sitter precis under hypothalamus), samt binjurarna. Att den kallas för HPA-axeln kommer sig av de engelskspråkiga beteckningarna för just hypotalamus, hypofys och binjurar (hypothalamic-pituitary-adrenal-axis).

När vi blir stressade, eller upplever något som kroppen uppfattar som hot, så reagerar hypotalamus och signalerar till hypofysen, som i sin tur signalerar till binjurarna som släpper ut hormonet kortisol. Kortisolets huvudsakliga funktion är att frigöra energi av vävnad, exempelvis fett. Vid akut stress utsöndras kortisol med syftet att mobilisera energi för att vi ska kunna prestera bättre både fysiskt och psykiskt. Även annan typ av mer långvarig stress verkar påverka aktiviteten i HPA-axeln. Oftast talar man då om att kronisk stress också ger en ökad produktion av kortisol. Men mycket tyder på att riktigt långvarig stress till slut leder till att kortisolhalten i stället sjunker.

HPA-axeln är ett väldigt komplext system, som till stor del påverkas av vår cirkadiska rytm: vi har högst nivåer av kortisol på morgonen och lägst på kvällen och natten. Det innehåller också viktiga så kallade feedbackloopar som gör att systemet hämmas när hjärnan reagerar på att halten av kortisol i blodet blir hög – och då dämpas aktiviteten i hypothalamus och hypofysen.