Katarina Blom:”Lycka är något närmast kollektivt”

Hon står standby dygnet runt. För att finnas där när ”hennes par” i Gift vid första ögonkastet behöver prata. Och kris blir det.

– Jag vet inte om lösningen är ”complete space” från mig, säger Abtin när han ringer från bilen en gråmulen eftermiddag.

Han är lika uppgiven som vädret och konstaterar att hans nya fru inte verkar behöva en man, eftersom hon valt att tillbringa mer tid tillsammans med andra än med honom under deras två första dagar tillbaka i hennes lägenhet efter giftermålet.

– Vad skulle du behöva för att tillvaron inte bara skulle kännas okej för dig, utan verkligen bra? frågar psykologen Katarina Blom i seriens tredje avsnitt.

Som ny expert i Gift vid första ögonkastet är det hennes uppgift att stötta, ibland trösta men framför allt spegla den kakafoni av känslor som paren upplever under den intensiva inspelningsperioden.

Tv-programmet slog rekord med 718 000 tittare när tolfte säsongen sändes i våras, men dess vara eller inte vara har länge diskuterats i alla medier. Från psykologhåll har Jenny Jägerfeld menat att det finns en risk för att psykologerna arbetar mer för programmet än för deltagarnas skull, medan både Maria Farm och Hana Jamali, som tidigare varit experter, tycker att programmet sätter deltagarnas välmående före underhållningsvärdet.

Som så många gånger tidigare har psykologen, föreläsaren och författaren Katarina Blom valt att förlita sig på sin egen inre kompass.

För henne är det självklart att vi måste värna psykologernas förtroendeställning i samhället och att det är sunt att diskutera hur mycket man kan popularisera forskningen. Men samtidigt har hon varit med och drivit den utveckling vi sett de senaste tjugo åren, där allt fler psykologer för ut ämnet till en bredare allmänhet.

– Det som är så intressant är att programmet når en grupp människor som aldrig någonsin varit i närheten av ett terapirum. Jag tycker att det är viktigt att vi som psykologer inte bara håller oss längs de upparbetade linjerna, utan vågar befinna oss i rum där människor kämpar och trasslar med livet.

Katarina Blom menar att programmet bidragit till att man börjat diskutera relationer på ett nytt sätt ute i stugorna.

– Det ger en fördjupad inblick i relationspsykologi, och det känns som att de senaste säsongerna också har fått ett mer folkbildande syfte.

Men lika angeläget är det som hon kan göra för de enskilda individerna i tv-programmet – eller i terapirummet.

– De flesta människor har som copingstrategi att bita ihop och komma igen, för det är det som vi har fått lära oss. Som terapeut får man tillåtelse att möta personen på ett sätt som den aldrig någonsin tidigare har blivit mött. Det gensvaret, där de berättar hur de har expanderat i hur de ser på sig själva eller den andra och vad de lärt sig, den tacksamheten …, säger hon och ler stort.

Vi började samtalet redan i köket över en frukostmacka och en kopp kaffe. Ett möte vi båda sett fram emot. För många år sedan skrev vi den första svenska boken om positiv psykologi tillsammans.

Men innan vi kommer in på det, ser jag fram emot att visas runt i den stora skola i falurött med vita knutar och jugendinspirerad snickarglädje som hon, hennes partner Per och deras två barn Sam och Bastian nyligen har flyttat in i.

Här, några mil utanför Stockholm, vill Katarina Blom bygga ett retreatcenter med kurser i personlig utveckling, yoga och meditation och ta emot klienter, men också skriva fler böcker och färdigställa den webbkurs hon just nu håller på med.

Samtidigt vill hon slå av något på takten. Karriären har rullat på i rekordfart. Hon har farit land och rike runt och föreläst, blivit nominerad till talarpriser fyra gånger, skrivit två böcker, gjort ett Ted-Talk, föreläst på Harvard och Colombia University i USA och gjort inte bara en utan två tv-serier hittills. Och fött två barn.

1988 b lev psykologiprofessor Martin Seligman ordförande i American Psychological Association (APA). Sedan ett antal år tillbaka hade han forskat på inlärd hjälplöshet men vände även begreppet till inlärd optimism och började intressera sig för hur man bygger resurser för välbefinnande.

Han valde positiv psykologi som årets tema i APA 1988. Det blev startskottet för omfattande forskning om lycka, optimism, personliga styrkor och positiva känslor.

Tjugo år senare kom psykologiprofessor Sonja Lyubormirskys bok Lyckans verktyg: en vetenskaplig guide till lycka ut i Sverige och när den sattes i den unga psykologistudenten Katarina Bloms händer blev hon djupt berörd.

– Det var som om någon äntligen kliade mig på en punkt som inte psykologprogrammet kunnat klia på tidigare.

Uppvuxen i ett hem med en mamma som var filosofilärare och utbildad i gestaltmetodik handlade diskussionerna runt matbordet ofta om etik, identitet, existens och relation.

– Positiv psykologi fångar upp mycket av det jag funderat över redan som brådmogen tonåring. Vad är viktigt i livet, vad är viktigt i samhället, hur vill jag leva mitt liv och vad är meningsfullt, vad är att vara i kontakt med sitt syfte? Helt enkelt, vad det innebär att vara människa.

Hon hade kommit i kontakt med ett gäng äldre psykologistudenter på Stockholms universitet som startat Psykologifabriken, där de spred psykologisk forskning till allmänheten genom föreläsningar och artiklar. Hon kom att bli deras expert på positiv psykologi.

Och på den vägen är det, även om hon till en början mötte en hel del motstånd.

Den nya vetenskapen hade vid det laget hunnit bli något av en rörelse i USA. På Harvard University blev positiv psykologi den populäraste kursen någonsin. Men det hade också skapats en motrörelse.

2010 kom journalisten Barbara Ehrenreich ut med boken Gilla läget: Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Hon menade att USA blivit zombielikt av att tänka positivt och att det ledde till naivitet och börskrascher.

– Hon hade jättekloka, intellektuella poänger men det handlade inte om positiv psykologi utan om positivt tänkande, poängterar Katarina Blom, som också möttes av stark misstro ute på de svenska arbetsplatserna. Kom inte här och säg att jag ska må bra, tycktes folk tänka.

– Jag fick öppna varje föreläsning med att bemöta detta och med en övning visa att det inte handlar om positivt tänkande utan om positivt agerande.

Efter att ha mött mig på en meditationskurs, och vi förstått att vi båda brann för positiv psykologi, skrev vi boken Lycka på fullt allvar, som kom ut 2014. Men det föregicks av en hel del rädslor och katastroftänkande för den nyutexaminerade Katarina Blom.

– Jag var rädd för att ingen skulle ge mig en PTP-tjänst eftersom den nya vetenskapen inte ansågs vara ett seriöst fält. Det fanns många andra områden inom psykologin som ansågs viktigare. Men en annan sida av mig kände att om vi ska säga att vi förstår hela människan är det också viktigt att förstå vad som bygger motståndskraft, vad som får människor att uppleva mening i tillvaron.

Den amerikanska socialpsykologen Barbara Fredrickson, som utvecklat den så kallade Broaden and build-teorin, är en av de forskare som gjort störst avtryck på Katarina.

– Hur hon visar på vikten av positiva känslor och vilken funktion de fyller i våra liv, bortom att de är behagliga att uppleva. De underlättar anknytning och fördjupar relationer, mentalisering, förmågan att ta in komplexitet och nyans, att bli mer utforskande och våga prova på nya beteenden och därmed lära mer, säger Katarina och tillägger:

– Positiva stunder är extra viktiga i utmanande tider, för att vi hämtar kraft, får nya perspektiv och blir bättre rustade att möta det som utmanar.

När Aftonbladet döpte henne till ”Lyckopsykologen” antog hon titeln efter viss tvekan.

– Det blev min inträdesbiljett till flera forum som inte annars skulle komma i kontakt med vare sig en psykolog eller positiv psykologi. Jag kommer ihåg att det kändes som en milstolpe när jag blev anlitad av KPMG, ett internationellt revisionsföretag.

Det har hänt mycket på 15 år, konstaterar Katarina Blom, som även hunnit tacka nej till flera möjligheter. Som att medverka i Gift vid första ögonkastet.

– Jag fick frågan redan förrförra säsongen men då var jag sliten och hade väldigt små barn hemma.

Hon blir tankfull, men bubblar sedan på, för orden kommer lätt till henne.

– Jag har alltid haft en ivrighet eller någon slags bråttomkänsla att jag vill göra allt samtidigt. När det öppnas en möjlighet då måste man ta vara på den för det händer inte varje dag. Men det är inte heller i början av sin karriär som man tackar nej. Det har varit en lyx senare i livet. 

Ted Talk tackade hon i varje fall inte nej till, när en av de första lokalt arrangerade Ted-seminarierna arrangerades i Göteborg 2018. Mycket för att det var den nu avlidne skogsmunken Björn Natthiko Lindeblad som rekommenderat henne som talare. Katarina Blom har gjort flera meditationsretreater med honom.

Det hann gå några månader innan hon själv kollade in framförandet på YouTube. Siffran på några tusen framför tummen upp kändes fullt rimlig, men sedan såg hon en annan siffra, 250 000, och det var antalet visningar.

– Jag laddade om gång på gång och siffran låg kvar, säger hon och drar upp filten över knäna.

Vi har satt oss på övervåningen i det rum som ska bli yogasal. Hon ringde sin pappa, minns hon.

– Han konstaterade att det var som att halva Göteborg hade sett filmen. Som alltid med den självklara referenspunkten Göteborg, säger Katarina Blom och ler.

Hennes släkt kommer därifrån, från det som ibland kallas för Sveriges framsida.

Sju år senare har hela Norge sett hennes föredrag om lycka, om man gör samma jämförelse. Filmen har haft 5,7 miljoner visningar i skrivande stund.

Några dagar efter vårt möte står Katarina Blom framme vid ett podium och kopplar in sin dator samtidigt som hennes uppdragsgivare, en domstol i Stockholm, småpratar med henne. Den stora salen i Stockholms innerstad fylls sakta upp.

Föredraget har samma titel som hennes andra bok Tillsammanseffekten, som kom ut 2022.

– Relationer är en så kraftfull del inom positiv psykologi-paraplyet. Det är ”the most bang for the buck”. Ju mer jag läste om dess betydelse för vårt mående, desto mer skiftade min bild av vad lycka är. Jag har alltid tänkt på det som ett individuellt fenomen, men nu ser jag det som något närmast kollektivt.

Hon berättar att många av de beslut som vi tror är våra egna, kring hur vi äter eller hur lyckliga vi vill vara, är påverkade av våra nära relationer och våra sociala sammanhang. Till och med graden av tillit i samhället påverkar hur vi trivs med våra liv.

– Idag när ”vår grupp” dessutom kan bestå av influerare känns det ännu viktigare att belysa hur påverkade vi blir av sociala relationer.

Sen var det ju det där mejlet. Som kom när hon höll på att slutredigera boken och samtidigt var mammaledig med sin yngste son Bastian.

”Skulle du vara intresserad av att vara programledare för en ny realityserie i USA?”

– Jag tänkte direkt att det måste vara spam men det fanns namngivna personer som gav förtroende.

Katarina visade brevet för sin Per, som sa att det kunde vara det viktigaste mejlet hon fått på hela året. Hon svarade och en smått otrolig cirkus drog igång.

Programmet var The Gentle Art of Swedish Death Cleaning som först sändes i USA men som nu finns på SVT Play.

Katarina Blom och två andra svenskar fick uppdraget i konkurrens med ett tiotal andra svenskar och amerikaner, att hjälpa ett antal personer som stod inför döden att på olika sätt att göra sig redo, att döstäda såväl fysiskt som psykiskt. Allt med utgångspunkt i den svenska boken Döstädning: ingen sorglig historia, av Margareta Magnusson.

För den slutgiltiga castingen flögs de till Los Angeles. Där fick de bland annat göra något slags uppträdande. Någon läste en dikt, någon sjöng en sång. Katarina Blom, som tränat acroyoga (även kallad paryoga) i många år, valde att flyga en av producenterna. Det kan beskrivas som att ligga på rygg på golvet och med hjälp av fötter och händer lyfta den andra personen så att hen flyger. Och så genomförde hon en positiv psykologiövning som hon knöt ihop med vikten av att ”bära varandra”.

Det gick hem.

– En bidragande faktor var säkert att de tyckte det var pikant med en lyckopsykolog i ett program om döden. Och det passade mig bra. Lyckopsykologen började bli en väl trång kostym. Det finns många sidor av mig som inte blir speglade i positiv psykologi. Mitt stora intresse för existentiella frågor och religion gjorde döden till ett extra välkommet ämne.

Minst sagt surrealistiska var de tre månader som hon befann sig på inspelning i Kansas City.

– Vi jobbade tio timmar om dagen sex dagar i veckan. Kördes mellan studion och byggnaden där vi bodde i en stor svart vräkig bil. En produktionsassistent följde oss vart vi än gick, någon höll ett paraply över oss i samma sekund som det började regna och meddelade ständigt övriga teamet via walkie-talkien med orden ”Yes, I have the death cleaners”.

Lika lyxig var inte situationen under inspelningen av Gift vid första ögonkastet i vintras. Det var betydligt mer utmanande, bland annat för att hon och Per spontanköpte skolan samtidigt som hon hade jour för deltagarna i programmet flera veckor i sträck.

– Det rekommenderar jag inte. Flera samtal fick jag ta i bilen för att vårt kontor var nerpackat eller för att barnen hade hunnit komma hem från förskolan.

Men samtidigt berättar hon – när vi letar oss ner genom salar och trappor i den vackra byggnaden för att vi pratat alldeles för många timmar – just att vara jour under så lång tid var ett unikt tillfälle att komma nära deltagarna i realtid.

– Jag lärde känna dem som individer, men också dynamiken som uppstår mellan dem ju mer tiden går. Det är nog en av favoritstunderna, när paret eller en i paret bryter igenom ett mönster och gör något nytt. Det är ett sådant skörstarkt ögonblick, när frihetsgraderna ökar och livet liksom öppnar sig. Det är något som vi alla kan behöva en dos av i våra liv, och som jag hoppas att säsongen kan inspirera till.

Sara Hammarkrantz är frilansjournalist.

***

Läs även: Sven Bölte: ”Ibland kan en diagnos bli ett hinder”

Läs även: Henrik Wahlström: ”Att rita var ett försök att hantera känslorna istället för att slå sönder något”