I huvudet på Anders Hansen

När Anders Hansen var 24 år gammal bestämde han sig för att byta spår i livet. Studierna till civilekonom vid Handelshögskolan gick bra, men något gnagde. När han sommarjobbade på investmentbanker var han så uttråkad att han flera gånger i veckan gick till Gröna Lund och åkte Fritt fall för att få adrenalinkickar.

– Jag var duktig i plugget och alla hade sagt att Handels var grejen. Men det passade inte mig. Att göra ett lappkast vid 24 års ålder tyckte jag var ofattbart sent. Så det var ett svårt beslut att ta, säger Anders Hansen.

Beslutet var att söka in på läkarlinjen.

– Första dagen på Karolinska institutet såg jag mig omkring och tänkte: vad fan gör jag här? Jag hade precis tackat nej till en anställning på en investmentbank och kände mig som en udda fågel.

För att finansiera sina läkarstudier började han arbeta deltid som journalist på Dagens Industri. Så småningom nischade han in sig på att presentera medicinsk forskning i sina texter.

– Under tio–femton år skrev jag tusentals artiklar och lärde mig att presentera medicinska fakta på ett lättillgängligt men korrekt sätt. Det var oerhört utvecklande år. Jag jobbade och pluggade hårt, men allt var drivet av passion.

”Första dagen på Karolinska institutet undrade jag vad fan jag gjorde där”

I dag behöver han inte ångra beslutet att byta bana. Han är överläkare i psykiatri vid Sophiahemmet i Stockholm – och författare och föreläsare. Under senare år har han synts ”överallt”: han har fått Mensa-priset, blivit utsedd till ”Årets författare”, medverkat i Skavlan, varit medicinsk expert i TV4:s Malou efter tio, hållit ett TED-talk, slagit lyssnarrekord med sitt Sommar i P1 och lanserat SVT-serien Din hjärna. Dessutom har hans böcker Hälsa på recept, Hjärnstark, Fördel adhd och Skärm-hjärnan gjort succé och sålts i flera hundra tusen exemplar vardera i Sverige, och översatts till flera språk.

– Jag tror det stora gensvaret beror på att jag skriver om saker som berör. I dag har vi tekniken för att kunna titta in i själens maskineri, och många är intresserade av hur vi fungerar, av den mänskliga naturen.

Anders Hansens böcker är sakliga, informativa och baserade på forskning. Han skriver enkelt och underhållande om komplexa frågor. Själv säger han att det förmodligen är alla artiklar han skrev för Dagens Industri som slipade honom som skribent.

– ”Övning, övning, övning”, för att citera Anders K. Ericsson, säger han med hänvisning till den svensk-amerikanska psykologen bakom 10 000-timmarsregeln.

– Hade jag inte skrivit alla artiklar hade jag inte kunnat skriva första boken tillsammans med Carl Johan
Sundberg, och hade vi inte skrivit den hade jag inte kunnat skriva Hjärnstark. Det är en inlärningskurva.

Anders Hansen berättar att han skriver om flera gånger och låter sin bror läsa och ge återkoppling.

– Jag skriver enligt Albert Einsteins devis: ”så enkelt som möjligt men inte enklare.” Läsare är smarta och kan hålla otroligt komplexa sammanhang i hjärnan. Tänk bara på alla komplexa resonemang som cirkulerar under ett fotbolls-VM: ”om vi spelar lika, Tyskland slår Italien och England förlorar mot Argentina, då får vi möta Belgien i kvarten”. Vetenskap är inte svårare än så. Men den måste presenteras utan pekpinnar och på ett sätt som berör.

Jag träffar Anders Hansen i Kungliga Bibliotekets kafé. Här på KB tillbringar han mycket tid. Dels för att han bor i närheten, dels för att han här får ro från distraktionerna i hemmet. Innan han går in i läsesalen gör han sig redo för att arbeta fokuserat och koncentrerat, vilket innebär att han lämnar mobilen i klädskåpet.

Vi ska återkomma till mobilen snart. Men först lite mer om vad som händer i Anders Hansens liv. Den 15 november är han en av talarna på Hjärndagen, som Modern Psykologi arrangerar tillsammans med Forskning & Framsteg.

– Jag utgår från min senaste bok och talar om en hjärna i osynk med sin tid.

Och nyligen hade SVT-serien Din hjärna, som han ägnat ett år åt att spela in, premiär.

– Utmaningen för mig var att i tv behöver jag vara bredare och mer personlig, men ändå förankra allt i vetenskap.

Jag läste att din mamma tyckte att du borde ha varit mer personlig i ditt P1 Sommar-program. Är det svårt att vara personlig i media?

– Först förstod jag inte att jag inte bara kan föreläsa i en sådan här serie. Jag måste också utsätta mig för saker, så att frågorna vi tar upp filtreras genom mig. När vi skulle filma avsnittet om stress föreslog någon att jag skulle hoppa bungyjump, men då la jag in mitt veto. Det hade blivit Jackass.

I stället får vi följa Anders Hansen inför hans deltagande i tv-showen Skavlan. Han är nervös, dricker vatten och vankar av och an i korridoren.

– Jag vet vilka biologiska mekanismer som utlöses av stress. Men det är starka processer så trots att jag vet vad som sker, kan jag inte tänka bort dem. Det är en kort del av avsnittet, men visar förhoppningsvis pedagogiskt vad stress gör med oss.

I arbetet med Din hjärna har han rest världen runt och träffat bland andra Steven Pinker, Robert Sapolsky, Michael
Gazzaniga och Susan Greenfield. Det har varit ett händelserikt år, men det har också tagit för mycket tid från det han tycker allra mest om: sitt arbete som psykiater.

– Jag älskar att jobba kliniskt! Jag har lagt tolv år på att lära mig allt jag kan om psykiatri och det vore bortkastat om jag inte använde det praktiskt. För mig är det så givande att få ge någon allt mitt fokus för att komma tillrätta med den personens mående. Visst kan det ibland vara påfrestande, eftersom man som psykiater får se mycket elände. Kombinationen mellan att skriva och att arbeta kliniskt är därför perfekt.

I förordet till Hjärnstark skriver Anders Hansen: ”Den som inte fascineras av hjärnan fascineras inte av någonting.” Sitt Sommarprogram inledde han med att berätta om hur han som läkarstudent stod och höll i en hjärna i obduktionssalen.

– Hjärnan är ju allt! Allt äger rum i den. Den är oansenlig och främmande – och samtidigt är den jag! När vi sitter och pratar nu sker allt i min hjärna. Den processar information och upplevelser. Det fascinerar mig ständigt att allt detta sker i ett organ som väger som ett mjölkpaket.

Anders Hansen viftar med armarna, stryker handen genom håret. Det är tydligt att han brinner för sitt ämne. Flera gånger under intervjun pekar han på min mobiltelefon som ligger på bordet och spelar in vårt samtal. Han berättar att idén till boken Skärmhjärnan kom efter att han noterat att han ständigt sträckte sig efter sin mobil, även när han såg på tv.

– Först installerade jag en app som kartlade min skärmtid. När den gratulerade mig till att vara en av de 20 procent som använder mobilen minst, reagerade jag, eftersom min genomsnittstid var två timmar per dag. Då insåg jag att jag var något stort på spåren.

I Skärmhjärnan går han igenom aktuell forskning om hur hjärnan påverkas av samhällets digitalisering och visar hur den mänskliga hjärnan, som långsamt formats under evolutionen, utsätts för ett bombardemang av information och intryck genom vår nya digitala livsstil.

– För femton år sedan var det knappt någon som hade en smart mobil, nu ägnar vi i genomsnitt 3,5 timmar per dag åt den. Så snabb beteendeomläggning har aldrig tidigare ägt rum i mänsklighetens historia. Det är ett gigantiskt experiment med våra hjärnor.

Skärmhjärnan innehåller en hel del uppseendeväckande fakta. Själv studsade jag när jag läste att en genomsnittlig användare rör sin telefon 2 600 gånger dagligen och plockar upp den i genomsnitt var tionde minut under alla vakna timmar. Samt att en av tre vuxna och hälften av alla 18–24-åringar vaknar för att kolla mobilen under natten.

– Vi tror att vi väljer att titta på vår mobil. Men så enkelt är det inte. Det är ett tvångsmässigt beteende. Studien jag refererar till är från 2018 och jag tror faktiskt att det har ökat ännu mer.

En anledning till att mobilerna utövar en sådan enorm lockelse är att vi älskar ny information. En annan aspekt som Anders Hansen lyfter fram är att de är konstruerade för att trigga hjärnans förkärlek för okända utfall.

– Hjärnan älskar ”kanske” och överbelönar oss. Förmodligen beror det på att det evolutionärt har hjälpt oss: finns det frukt i trädet? – jag testar att klättra upp! Ibland gör det det, men inte alltid. Det är samma process som när vi kollar om vi har fått några likes.

Samtidigt som vi blivit beroende av smarta telefoner har antalet utskrivningar av antidepressiva läkemedel ökat. Anders Hansen tror inte att det är någon slump:

– Vi vet att personer som är deprimerade använder mobilen mer, men vi vet inte om mobilen är orsaken. Det går inte att svara på frågan om överdrivet mobilanvändande föranleder depressioner och det är nästintill omöjligt att genomföra en studie på det, eftersom det helt enkelt inte går att hitta frivilliga. Forskarna skulle behöva ett tusental personer som är villiga att lämna ifrån sig sina mobiler under mer än ett halvår. De går inte att hitta.

Sedan millennieskiftet har antalet unga som söker hjälp för sömnproblem ökat med över 500 procent. Som psykiater på Sophiahemmet möter Anders Hansen många unga som ber om läkemedel mot sömnsvårigheter.

– Jag börjar alltid med att fråga om de har mobilen i sovrummet. Det har de flesta. Mina första råd är att ta bort mobilen i sovrummet, köpa en väckarklocka och börja motionera. Om det inte hjälper kan vi diskutera terapi och eventuella läkemedel. För de allra flesta räcker det att följa mina första råd.

Borde smarta telefoner förses med varningstexten ”kan störa din sömn och hälsa”?

– Ja, varför inte. Jag tror inte på förbud, men man bör vara medveten om riskerna.

En del debattörer har kallat dig alarmistisk.

– Några har kallat mig teknikfientlig och sagt att sådana som jag alltid klagar på nya innovationer. Men det handlar inte om det. Jag vill bara visa att vi nu har tekniska apparater som håller på att ta över hela våra liv och som gör att vi mår sämre. Jag vill mana till försiktighet, inte förbjuda. Vi har varit naiva med digitaliseringens baksidor. Alarmistisk vill jag inte vara, som person är jag snarare resonerande.

Och om du blir för alarmistisk slutar folk kanske att lyssna?

– Bra poäng. Vi människor är väldigt tribala och gillar vi–dom-indelningar. Om vi hör något vi inte gillar slår vi på kognitiva filter som ”jag gillar inte honom”. Det är inte rätt väg att gå. Jag vill resonera och peka på ett problem. Faktum är att jag tror att om jag läser Skärmhjärnan igen om fem år, så kommer jag att tycka att jag var för försiktig.

Hur påverkar mobiltelefonen våra känsloliv?

– Den gör oss inte deprimerade. Men när vi använder smarttelefoner ofta tar de tid från det som verkligen skyddar mot psykisk ohälsa: social samvaro med andra, sömn och fysisk aktivitet. Det är uppenbart att vi i dag rör på oss mindre, sover sämre och känner oss mer isolerade socialt.

Vi har inga ”skärmhjärnor” alltså?

– Nej, titeln är ironisk. Vi har en jägar-samlarhjärna som har svårt att hänga med i vår moderna värld.

”Vi har en jägar-samlarhjärna som har svårt att hänga med i vår moderna värld”

Anders Hansens recept går att koka ner till att vi ska röra på oss fysiskt. Hans första bok, Hälsa på recept, kom 2014, efter en längre tids dialog med KI-kollegan och vännen Carl Johan Sundberg.

– Vi frågades oss ständigt varför forskningen om fysisk aktivitet inte fick den uppmärksamhet den förtjänade. Fysisk aktivitet handlar ju inte om att jogga. Det är något som är avgörande för vår art!

Om fem år tror Anders Hansen att han kommer tycka att han var för försiktig i sin bok Skärmhjärnan.
Foto Axel Öberg

Även i Hjärnstark argumenterar han för att träning inte bara stärker våra muskler, utan också våra hjärnor. Han skriver att motion förebygger stress, gör oss mer koncentrerade, stärker vårt minne och får igång kreativiteten. Och han lever som han lär.

– Jag försöker träna fyra till fem gånger per vecka. Tennis och fotboll spelar jag för att det är kul och för att jag samtidigt kan umgås med mina kompisar. Jag springer också, men det har jag aldrig tyckt om. Det gör jag bara för att det är bra för mig och min hjärna.

Springer du långt?

– Jag springer mest intervaller för då är det fort överstökat. Men det blir nog fem till sju kilometer per gång. Effekterna på hjärnan uppnår man om man tränar regelbundet, cirka tre gånger i veckan i cirka 45 minuter. Sedan klingar effekten av. Att springa maraton ger inga extra effekter.

När han inte arbetar, skriver eller tränar, ägnar sig Anders Hansen åt att se på tv-serier, hänga med vänner eller spela gitarr.

– Gitarren är avkoppling för mig! Som du hörde i mitt Sommarprogram älskar jag gubbrock, och jag försöker gå på många konserter.

Vad gör du mer på fritiden?

– Jag läser enormt mycket. Visst blir det mycket populärvetenskap och vetenskapliga tidskrifter, men också en del skönlitteratur. I sommar har jag läst om gamla favoriter av John Steinbeck och George Orwell.

Läser du fysiska böcker eller på läsplatta?

– Helst i bokform. När det handlar om nöjesläsning kanske det inte är så stor skillnad, men om man vill lära sig något är det faktiskt bevisat att man lär sig mer om man läser i bokform, inte som PDF på en skärm. Det är jättekonstigt, varför är det så för?

Du har väl ett svar på det?

– Haha, kanske. En del forskare tror att det kan ha att göra med att platsminnet och långtidsminnet ligger nära varandra i hjärnan och på så sätt är nära kopplade till varandra. Detta gör eventuellt att man då kanske får små spatiella referenser när man läser något i bokform: ”Det stod högt upp på den sidan.”

Jag minns ofta saker som exempelvis att det stod högst upp på en vänstersida.

– Jag med. Och när jag pluggade strök jag alltid över text i olika färger och så mindes jag: ”just ja, det var det där jag strök över med gult.”

Du som läser detta i papperstidningen har förmodligen alltså lättare för att komma ihåg var någonstans Anders Hansen utropade att han ”älskar att jobba kliniskt”. Stod det på en vänstereller högersida? Du som läser Modern Psykologi på skärmen kan inte orientera dig på det sättet. Det är den typen av fakta som gör att jag till fullo förstår Anders Hansens djupa fascination för hjärnan.

Text:

Toppbild: Axel Öberg