Varför utvecklar vissa människor narcissistiska drag?

En vanlig fråga från våra patienter handlar om varför de fått sina narcissistiska drag. Många ser tydligt hur erfaren-heter under uppväxten kan ha bidragit till svårigheter att hantera misslyckanden, som att få panikkänslor direkt man tror man gjort fel eller ha svårt att visa sig ledsen inför andra. Men är narcissism delvis ärftligt? Går narcissism att koppla till hur hjärnan fungerar? Hur går genetisk och biologisk forskning ihop med psykologiska teorier om narcissism? Dessa frågor ska vi fokusera på i det här kapitlet.

Vår personlighet är till viss del medfödd

Mycket förenklat kan man säga att personlighet handlar om mer varaktiga sätt att känna, tänka och bete sig som tillsammans skapar det vi uppfattar som ”jag”. Ofta tänker vi på personlighetsdrag när vi beskriver för oss själva eller andra hur vi är som personer. Kanske ser du dig som en utåtriktad, optimistisk och lite impulsiv person, eller som lite tillbakadragen, försiktig och eftertänksam?

Personlighetsdrag är i hög grad ärftliga. I forskning kring ärftlighet för personlighetsdrag har man oftast utgått från den så kallade femfaktormodellen (Big Five-teorin), med följande fem huvudsakliga personlighetsdrag:

● Öppenhet (openness to experience), som kreativitet och öppenhet för upplevelser

● Samvetsgrannhet (conscientiousness), som självdisciplin, impulskontroll och plikttrogenhet.

● Extraversion, som att vara utåtriktad, söka kontakt med andra och vara entusiastisk.

● Vänlighet/tillmötesgående (agreeableness), som hjälpsamhet, tillit till andra och hur man ser på andra människor.

● Neuroticism, i vilken omfattning man är benägen att ha negativa känslor som rädsla, stress och i vilken utsträckning man kan reglera känslor.

Femfaktorsmodellen har i ett stort antal studier använts för att undersöka ärftlighet när det gäller personlighetsdrag. I ett genomsnitt av dessa studier fann man en hög grad av ärftlighet för de fem personlighetsegenskaperna: öppen- het 57 procent, extraversion 54 procent, samvetsgrannhet 49 procent, neuroticism 48 procent och tillmötesgående 42 procent. Man har även undersökt sambandet mellan dessa personlighetsdrag och prestation när det gäller skola, arbete, relationsförmåga, inkomst och påverkan på både psykisk och fysisk sjukdom.

Personer med hög grad av narcissism utmärker sig i femfaktormodellen genom lägre skattningar i vänlighet, både de som har mestadels så kallad grandios narcissism och de som har mestadels sårbar narcissism. Där ingår låga skattningar i tillit, ärlighet, hjälpsamhet och samarbetsvilja.

Personer med sårbar narcissism har höga värden på neuroticism med oro, nedstämdhet och sårbarhet, låga värden på extraversion med social osäkerhet och lågt självförtroende. Personer med grandios narcissism ligger över medel på extraversion, lågt på vänlighet och har höga värden på ilska och impulsivitet.

Sammanfattningsvis är personlighet, i synnerhet enligt femfaktormodellen, väl studerat och visar en hög grad av ärftlighet. Lite förenklat kan man säga så här: Ungefär 50 procent av förklaringen till de personlighetsdrag vi har är medfödda. Resten av förklaringen beror på miljöfaktorer, både under graviditet och det som vi är med om under livet.

Ärftlighet och narcissism

Det finns bara ett fåtal studier som undersökt ärftlighet för narcissistiska drag eller narcissistiskt personlighetssyndrom. De bygger på olika varianter av tvillingstudier. Dessa är intressanta eftersom man kan jämföra skillnaden mellan enäggstvillingar som har identiska gener och tvåäggstvillingar som har viss genetisk olikhet. I några studier har man också undersökt tvillingar som växt upp i olika familjer, det vill säga med stora skillnader när det gäller miljö (se fakta på sid 31).

Den känslomässiga utvecklingen – ett samspel mellan arv och miljö

Hur kan miljön påverka ens känslomässiga utveckling och personlighet? Säg att två barn med olika medfödda förutsättningar växer upp i en familj med starka känslouttryck, det kan påverka synen på en själv på olika sätt. Ett barn som också har medfödda starka känslor kanske får en känsla av att vara som de andra och att det är på det här sättet man uttrycker sig. Ett barn som däremot är mer känslomässigt tillbakadraget får en annan erfarenhet av samma känslostarka familj, kanske av att vara lite speciell, men samtidigt får barnet en förståelse för att det finns andra sätt att vara och uttrycka sig på.

I samspel, först familjen och senare även med andra, lär man sig förstå, uttrycka och hantera känslor och det blir en del av ens personlighet. Känslor är sammanfattningsvis en stor del av den personlighet som formas av ens genetiska förutsättningar i samspel med den miljö man växer upp i.

Hur uppväxten kan påverka utveckling av narcissism

Utvecklingen av narcissistiska personlighetsdrag beror som sagt till viss del på ärftliga faktorer. När det gäller miljö­faktorer som har betydelse vid utvecklingen av narcissism talar såväl forskning som klinisk erfarenhet om problem knutna till den tidiga känslomässiga utvecklingen. Vi lär oss att identifiera, reglera och uttrycka känslor i samspel med vår omgivning. Barn lär sig i samspel – först med de som står dem närmast, oftast familjen, sedan med andra vuxna och barn. Barnet lär sig hur det ska bete sig, hur och när man ska söka hjälp, vilket språk som man ska använda.

Hur vår självbild och självkänsla formas är mycket komplext och det är en mängd faktorer som spelar in, men grunden är att barn bygger upp sin självkänsla och självbild i samspel med omgivningen. Det handlar både om tidiga relationer (oftast i familjen) och andra relationer som är viktiga för barnet.

Stark och lyckad – inte sårbar

Hos personer med narcissism har tonvikten på framgång och styrka ofta funnits med redan under uppväxten, vilket många av våra patienter berättar om. Men det är inte enbart betydelsen av styrka som är avgörande, utan det är styrka i kombination med att det är viktigt att inte vara sårbar. Att känna sig rädd, osäker, sorgsen eller ledsen har inte speglats eller kan ha mötts med tystnad, ringaktning eller kanske till och med bestraffning. Barnets förmåga att prestera har ofta överskattats och om hen misslyckats har skulden ofta lagts på omgivningen: ”Hade domaren inte varit så inkompetent och orättvis skulle du satt det där målet!”

Så, hur blir det för ett barn som är ledset och möts av nedvärdering och ifrågasättande? Eller kanske en förälder som markerar med distans och frånvaro när barnet uttrycker svaghet, ledsenhet, sårbarhet eller rädsla? Om ett barn är ledset över att inte få vara med och leka och föräldern blir arg och skriker: ”Sluta böla, i vår familj gnäller man inte. Den där Tommy är en liten skitunge som du ändå ska hålla dig borta ifrån, du är värd bättre!” Även om föräldern skulle förmedla samma sak men på ett lugnt och sansat sätt, besvarar hen ändå inte barnets känsla av att vara ledsen. Det föräldern förmedlar är att det är fel att vara ledsen.

Det här är inte något som skapar problem om det hän-der vid enstaka tillfällen, det kan vi alla råka ut för under vår uppväxt. Men nu handlar det om en uppväxt som starkt präglas av en miljö där till exempel rädsla konsekvent tigs ihjäl eller nedvärderas och möts med förakt. Risken eller sannolikheten är stor att dessa känslor upplevs som misslyckande och att de i sin tur leder till skam. Barnet lär sig alltså att det ska vara starkt och lyckat. Sårbara känslor som att vara svag blir svåra att känna igen, väcker skam och/eller känslan av att vara misslyckad och kan medföra en rädsla för att bli övergiven.

En annan variant är att framgång och styrka betonas, samtidigt som det ledsna barnet väcker oro hos föräldern.Det här sker så ofta och så genomgående att barnet inte vill kännas vid sin ledsenhet, i alla fall inte uttrycka den, för att inte åsamka sin förälder obehag. Barn skyddar sig själva, men de kan också skydda sina föräldrar från sådant de tror föräldern har svårt att hantera.

På liknande sätt som i exemplet ovan väcker sköra känslor både oro och rädsla. Sker detta konsekvent och från tidig ålder kan det till och med vara svårt att över huvud taget identifiera känslor som förknippas med svaghet, som till exempel rädsla. I stället för att kunna identifiera att man känner sig rädd, väcker rädsla en obehaglig diffus oro, kanske ångest eller tomhetskänslor.

Ilska kan även lägga sig ovanpå och dölja rädslan, man är arg, låter arg och uppfattas som arg, men egentligen finns rädslan där hela tiden. Det kan också vara så att en sårbar känsla som är för svår att identifiera väcker oro som blir så stark att ilska är det enda som går att få tag i och identifiera. När ilskan tar över blir det svårt att förstå att man är rädd.

Det är viktigt att betona att om framgång och styrka uppskattas i en familj, måste det i sig inte orsaka narcissism. Det är i kombination med att barnets förmåga ofta överskattas och att svaghet och sårbara sidor inte får utrymme, som det kan bli problem för barnet. Om det också finns en ärftlighet ökar risken att denna typ av familjemiljö kan bidra till att personen utvecklar starka narcissistiska drag.

Gener och miljö i samverkan

Det finns som vi tidigare beskrivit en betydande ärftlighet för narcissism, vilket innebär att en del personer föds med en ökad risk för att utveckla tillståndet. Huruvida en per-son utvecklar starka narcissistiska drag eller till och med narcissistiskt personlighetssyndrom hänger dock på hur miljön ser ut under uppväxten.

Många sjukdomar, även kroppsliga sjukdomar, uppstår på grund av kombinationen av genetiska avvikelser som ger en sårbarhet för sjukdomen och den miljöpåverkan individen möter i livet. En person med genetisk ärftlighet för typ 2-diabetes, kan komma att insjukna tidigt vid en ogynnsam miljö och livsstil. På samma sätt kan en person med ärftlighet för narcissism möta en miljö som antingen minskar eller ökar risken för att personen utvecklar en narcissistisk problematik.

Vi vill avsluta resonemanget kring arv och miljö med att påminna om att vi numera vet att miljöfaktorer som formar en person inte bara är de första åren och relationen till föräldrarna, som man trodde fram till 1980-talet. Idag vet vi att miljöfaktorer som vänner, skola och relationer i vuxen ålder också har stor betydelse.Man kan till exempel tänka sig att en person som utsätts för mobbning i högstadiet verkligen blir hårt drabbad när det gäller självkänslan. Har personen redan en viss tendens till narcissism kan detta förstärkas som ett slags sätt att överleva. Mobbarnas budskap om att man är dum, ful, fel eller värdelös möts av ett ”narcissistiskt självförsvar” som går till överdrift: ”Det är de som är korkade, jag är mer värd än dem och alla andra i den här värdelösa skolan.” Personen försöker återvinna sin självkänsla och självbild genom ett övermått av fantasier om framgång och att andra förnedras. Om detta sedan följer med genom livet, även i situationer när man inte är utsatt, har man utvecklat problematiska narcissistiska drag.

Miljön kan också ge en positiv påverkan. Att i sitt liv få uppleva bra relationer, till partners, vänner eller kollegor, kan bidra till att man förändras i positiv riktning. Till exempel att man mindre ofta agerar på starka känslor eller mindre ofta använder de skadliga narcissistiska strategierna för att höja självkänslan.

Att gå i en behandling för personlighetssyndrom kan också ses som en miljöpåverkan där möjlighet till positiv förändring finns.

Niki Sundström är psykolog och Peder Björling är psykiater. Det här är ett bearbetat utdrag ur deras bok Störst, bäst och skörast: en bok
om narcissism.tendens till narcissism kan detta förstärkas som ett slags sätt att överleva. Mobbarnas budskap om att man är dum, ful, fel eller värdelös möts av ett ”narcissistiskt självförsvar” som går till överdrift: ”Det är de som är korkade, jag är mer värd än dem och alla andra i den här värdelösa skolan.” Personen försöker återvinna sin självkänsla och självbild genom ett övermått av fantasier om framgång och att andra förnedras. Om detta sedan följer med genom livet, även i situationer när man inte är utsatt, har man utvecklat problematiska narcissistiska drag.

Miljön kan också ge en positiv påverkan. Att i sitt liv få uppleva bra relationer, till partners, vänner eller kollegor, kan bidra till att man förändras i positiv riktning. Till exempel att man mindre ofta agerar på starka känslor eller mindre ofta använder de skadliga narcissistiska strategierna för att höja självkänslan.

Att gå i en behandling för personlighetssyndrom kan också ses som en miljöpåverkan där möjlighet till positiv förändring finns.

***

Läs även: Är jag en narcissist?

Läs även: Vår rädsla för narcissism