Hur andligt smart är du?

Intresset för människans intelligens, ofta förkortat som IQ, har varit något av en evergreen inom det psykologiska fältet. Och även om mycket forskning har gjorts om IQ finns det forskare som tycker att det är ett snävt begrepp, som inte mäter alla de förmågor människan besitter. Dessa kritiska röster har argumenterat för en breddad syn på människans inneboende förmågor och kompetenser genom att ägna intresse åt den emotionella intelligensen, förkortat EQ. Sedan finns det ytterligare, låt vara en mindre andel forskare, som inte heller tycker att IQ och EQ är tillräckligt omfångsrika testparametrar för att mäta mänsklig intelligens. Hos dessa forskare (mig själv inräknad) mer lagda åt det existentiella/andliga hållet, är andlig intelligens, (ibland kallat SQ – spiritual quotient), ett begrepp som de menar fångar helheten.

I boken SQ: Själens intelligens (2000), menar författarna Zohar och Marshall att IQ skall förstås som ett seriellt tänkande, det vill säga ett tänkande som bygger på newtonska principer: linjärt och deterministiskt, medan EQ bör ses som en typ av associativt tänkande (ett emotionellt, vanebundet system) – den neurala kopplingen mellan olika nätverk i hjärnan. Vad SQ ankommer menar de att andlig intelligens är liktydig med en problemlösande intelligens, som ger vårt liv och våra handlingar en bredare och rikare mening. I min mening är en tydligare definition att SQ ska förstås som ett holistiskt handlingssätt som bygger på en autentisk och pålitlig attityd som används riktad mot andra och som kännetecknas av etisk medvetenhet, medlidande och empati i nuet. Denna definition rymmer följande åtta egenskaper.

Logoterapins grundare Viktor Frankl (1905–1997) hävdade att individer måste förstås holistiskt – en helhet av fysiska, psykologiska, sociala och andliga egenskaper. Detta är ett påstående som borde omfatta människovårdande yrken, som då rimligen bör behandla ”hela personen”, snarare än att fokusera snävt på ett eller flera isolerade symtom. I detta avseende, och inom ramen för SQ, innebär detta att upprätthålla en medvetenhet och öppenhet för ett holistiskt perspektiv snarare än ett endimensionellt perspektiv (dvs. enbart funktionsnedsätting/symptom). Maslows berömda behovspyramid kan vara en användbar resurs, trots att många därute säkert anser att Maslows behovspyramid passerat bäst före-datum. Detta till trots vill jag argumentera för att dessa behov ändå fyller en viktig funktion i det personcentrerade arbetet genom att fokusera på eventuella brister klienten upplever.

Abraham Maslow (1908–1970) menar att människors behov faller under fem behovskategorier, som organiseras enligt följande: fysiologiska, trygghet, sociala, erkänsla och självförverkligande. Enligt Maslows tidiga uppfattning kan inte högre behov i hierarkin framträda förrän tidigare behov har tillgodosetts. Dessa tankar är viktiga att som psykolog/psykoterapeut ta med sig in i samtalet eftersom klienten kan röja sådana brister.

En andligt intelligent psykolog/psykoterapeut är lyhörd för dessa signaler och kan komplettera dessa uttalade eller outtalade behov med hjälp av existentiella frågor kopplade till de olika behovskategorierna.

När vi diskuterar autenticitet i relation till SQ kan vi vända blicken mot den judiska filosofen och teologen Martin Buber (1876–1965), vars mest inflytelserika verk, Jag och du från 1923 gör en distinktion mellan Jag-Du och Jag-Det-förhållandet. Jag-Du är det mest autentiska begreppsparet, eftersom det representerar ett äkta möte där båda hyser en ömsesidig respekt för varandra – ett tillvägagångssätt där en person blir djupt och autentiskt absorberad i en annan persons dynamiska livsprocess.

Den andra sidan av myntet, Jag-Det-relationen menar Buber vara oäkta och ”monologisk” i den meningen att den är mer distanserad, och representerar inte bara en vändning bort från den andre utan också en vändning tillbaka mot sig själv. Följande citat är en bra sammanfattning av vad som har skrivits om autenticitet, SQ och Bubers dialektiska filosofi: ”Autentisk andlighet innebär en känslomässig respons – vad jag kommer att kalla den andliga responsen – som kan inkludera känslor av betydelse, enhet, vördnad, glädje, acceptans och tröst.”

Att vara tillitsfull är a och o inom människovårdande organisationer. En sådan person upplevs pålitlig, ärlig och orubblig i sitt engagemang för andra. Utöver detta, och specifikt i relation till SQ, är det en förmåga att anta en icke-dömande attityd mot andra (klienter/patienter), vilket gör det möjligt för dem att uttrycka sina tankar och känslor öppet, ärligt utan förbehåll och utan rädsla för förebråelser.

Ett av de främsta målen i det personcentrerade arbetet är att utveckla förtroende. Om en klient inte är bekväm i sin relation till psykologen/psykoterapeuten är det mindre troligt att hen berättar om de utmaningar/svårigheter hen står inför. För att effektivt interagera med klienten är det nödvändigt att visa en uppriktig önskan om att förstå deras perspektiv. I linje med detta finns flera egenskaper eller attityder som möjliggör utvecklingen av tillit: genuint engagemang, ovillkorlig positiv hänsyn, aktivt lyssnande och empati.

Därför är tillit ett grundläggande värde inom terapi/rådgivning och på detta sätt naturligt länkad till andlig intelligens.

Även om intentionalitet kan innefatta ett brett spektrum av fenomen såsom uppfattningar, bedömningar, minnen, etcetera, är det mest relevanta inslaget i detta begrepp upplevelsen av andra som subjekt snarare än objekt, det vill säga intersubjektivitet.

Intersubjektivitet är också en fråga om andlig intelligens, eftersom det kan innebära att psykologen/psykoterapeuten tröstar med en avsiktlig medvetenhet om klienten som subjekt och mål och inte bara som ett medel.

Ju mer psykologen/psykoterapeuten kan ”finnas där” för klienten, utan själviska motiv, desto bättre kommer hen att kunna förstå och hjälpa klienten. Utöver detta kan tröstande, som i detta sammanhang är länkad till andlig intelligens, vidga klientens subjektiva upplevelse samt hjälpa hen i sitt sökande efter mening.

Inom både den snäva ramen för tröstupplevelsen och den bredare kontexten av livet självt, innebär tröst som kännetecknas av internationalitet att SQ har potential att underlätta och öka klientens känsla av mening och välbefinnande.

I mindfulness exemplifieras etisk medvetenhet först och främst av frihet från benägenheten att begå antingen psykisk eller fysisk skada på andra. Icke-våld är dock i själva verket den pelare på vilken många av de andra attributen vilar. Utan etisk medvetenhet finns det en överhängande risk att psykologen/psykoterapeuten skadar klienten i något avseende. Vi kan här vända åter till Frankl som hävdade vikten av att ha ett utvecklat ”överjag”, eller med andra ord en intuitiv funktion som fungerar som en etisk kompass i livet. Ett etiskt sinne vägleds av så kallade feminina principer, som är jämförbara med de egenskaper vi finner hos andligt intelligenta. Dessa betonar tillgivenhet, välvilja och medkänsla för en annan persons behov. Men vad innebär det att bemöta en annan person på ett ”omtänksamt” sätt? Den feministiska forskaren Nel Nodding (1929–2022) menade att det innebär att röra sig genom en kedja av tänkande och känslor som styrs av en pålitligt stabil konstellation av attityder, övertygelser och känslor som är inriktade på både det egna och andras välbefinnande.

Mindfulness-undervisning fordrar utveckling av två kvaliteter: visdom och medkänsla, som kan tolkas som en aktivt utåtriktad form av sympati, bestående av autentiska känslor av omsorg mot andra levande varelser. Mindfulness, som medkänsla, vilar på insikten att vi alla är en del av en större helhet, liksom på förmågan att se bortom de ytliga skillnader som skiljer oss åt, för att påtagligt uppfatta den andres lidanden och behov.

Att förstå sambandet mellan andlig intelligens och medkänsla, som den uttrycks i mindfulness, hjälper psykologen/psykoterapeuten till en djupare självförståelse. Detta bidrar i sin tur till större vänlighet och omsorg.

Först och främst innebär medkänsla en rörelse från egocentricitet och självupptagenhet till kärleksfull omtanke. I det personcentrerade mötet innebär detta att respektera klientens värdighet samt främja deras välfärd i fråga om autonomi, livsmål, kulturella identitet och liknande.

Empati kan förstås som förmågan att identifiera sig med och förstå en annan persons situation, kulturella bakgrund, motiv och mentala/emotionella tillstånd – och på något sätt uppleva deras inre känslor som om dessa känslor vore ens egna. I en terapeutisk allians förutsätts ett empatiskt förhållningssätt, eftersom detta bidrar till att klienten blir mer öppen, ärlig och sårbar samt vågar dela med sig av sina mest intima känslor och tankar.

Empati möjliggör även för psykologen/psykoterapeuten att få en känsla av vad klienten behöver för att gå vidare i livet. Inom omvårdnadsforskning har betydelsen av andlig intelligens kopplad till empati noterats. Studier visar på ett positivt samband mellan andlig intelligens och empati hos sjuksköterskor i termer av omvårdnadsbeteende och kvalitativ vård. Kort sagt, den grundläggande andan av omsorg och respekt i en framgångsrik personbaserad vård är baserad på empati.

Att som psykolog/psykoterapeut vara förankrad i nuet tänks bidra till en högre närvaro som ökar förmågan till att avläsa behov och intresse hos klienten. Närvarande i nuet innebär att få större tillgång till det egna medvetandet och olika sinnesupplevelser. Detta är en central egenskap inom mindfulness, där det oftast sägs att det är viktigare att agera än reagera på saker och ting i vår omgivning. I korthet, ett sätt att vara i motsats till att göra. Men nu-centrering i vardagen bör dock inte betraktas som en på och avknapp.

Det är istället en beskrivning av ett dagligt sätt att vara som har integrerats i sinnet efter år av mindfulness-träning, och som gör det möjligt för en att helt enkelt vila i nuet, synkroniserad och anpassad till livets omständigheter.

Specifikt relaterat till andlig intelligens kan varande-läget förstås som att psykologen/psykoterapeuten ”är med” klienten genom en delad förståelse, medkänsla och empati.

Håkan Nilsson är universitetslektor i psykologi/personal­-vetenskap vid Högskolan Väst, Trollhättan.

***

Läs även: Därför älskar vi astrologi

Läs även: ”The hard problem”