Den med alexitymi hör inte när känslorna ropar

En längre version av Ann Lagerströms artikel har  publicerats i Modern Psykologi 2/2015.

En längre version av Ann Lagerströms artikel har publicerats i Modern Psykologi 2/2015.

Glansigheten är uppenbar. Hon frågar: ”Blev du ledsen?” Han svarar oförstående: ”Nej, varför tror du det?”


Ja, visst kan man gissa att den här mannen ljuger. Han känner sig trängd helt enkelt och vill inte erkänna sin sårbarhet. Men det kan faktiskt också vara så att han, trots att tårarna är nära, inte förstår vad hon talar om. Fenomenet kallas alexitymi, svårighet att tolka sina egna känslor.

Det var på 1970-talet som psykiatrikern Peter E. Sifneos, på Harvard medical school i USA, la märke till att många av hans psykosomatiska patienter hade svårt att både läsa av och uttrycka sina egna känslor. Det var uppenbart att de kunde vara ledsna, arga, lyckliga och frustrerade utan att riktigt veta om det. Peter Sifneos, med rötter i Grekland, kallade fenomenet alexithymia, det vill säga ”känslor utan ord”. Känslostumhet.

Nej, det är inte fråga om ännu en diagnos, även om det finns mätinstrument som sägs avgöra hur okänslig du är. Här handlar det i stället om var du befinner dig på en känsloskala som vi alla har och som går från omedveten om vad du känner till sensibel. Det handlar helt enkelt om förmågan att läsa av sig själv och kunna sätta ord på vad man upplever.

Förmågan varierar från person till person och kan också ändra sig under livets gång beroende på vad vi är med om. Vissa av oss har nära kontakt med vårt känsloliv och kan inte bara identifiera starka emotioner, som jätteglad och förtvivlad, utan är också duktiga på finliret, på de där små skiftningarna i den inre stämningen som kan hjälpa oss att förstå vad vi behöver eller ska låta bli. Andra har bra koll på vissa känslor, men missar andra. Och så finns det de vars känsloliv är nästan helt obekant för dem själva.
– Alexitymi kan ställa till det för oss både i privat- och arbetsliv, och den är ofta en bakomliggande orsak till olika former av psykologiska eller psykiatriska problem, säger Marianne Sonnby-Borgström, docent på Institutionen för socialt arbete, hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Hon har forskat om alexitymi och skrivit boken Affekter, affektiv kommunikation och anknytningsmönster: Ett bio-psyko-socialt perspektiv (Studentlitteratur 2012) som sätter in begreppet i ett sammanhang.
Låt oss ta det från början.

Är dålig kontakt med de egna känslorna något medfött?
– Som med allting är vi en blandning av genetik och miljö, säger Marianne Sonnby–Borgström. Det finns studier som visar att det kan finnas en genetisk komponent. Sedan finns det andra som pekar på att barn som inte blir speglade, som inte blir bemötta på rätt sätt, inte heller lär sig förstå sig själva. Om ingen ser och säger: ”Oj, nu blev du ledsen.” Om ingen tröstar en och ger en kärlek när man behöver eller hjälper en i säng när man är trött så bygger man inte upp ett fungerande känsloregister.

Men alexitymin kan också komma senare. Den som blir utsatt för våld, förtryck, olyckor eller krig kan försöka klara situationen genom att stänga av sitt känsloliv under kortare eller längre tid och därmed drabbas av ett övergående tillstånd av alexitymi. Forskningen har till exempel visat att krigsveteraner från Vietnamkriget på 1970-talet ofta drabbas av alexitymi.
– Känslor vägleder oss ofta på ett bra sätt, säger Marianne Sonnby-Borgström. De bekräftar att vi har det bra, eller pekar på att det är dags att göra något åt vår situation. Men för att kunna använda känslorna räcker det inte med att känna. Man måste kunna lyfta upp dem till en högre nivå där man kan sätta ord på dem och fundera på vad de vill säga och vad jag behöver göra. Ett slags pågående inre dialog. Det här är svårt för dem som har alexitymi, som har svårt att reglera sina känslor och som kan agera snabbt och impulsivt på sina upplevelser utan att ha reflekterat närmare över vad som orsakat dem.

Den som har alexitymi kan också få svårigheter i relationer. Om jag inte vet när jag själv är ledsen uppfattar jag inte heller när min käresta, mitt barn, mina medarbetare drabbas av någon form av sorg. Jag märker det helt enkelt inte.
– Närheten uteblir, de djupa samtalen saknas och relationen blir stum, om den ena parten varken kan ta emot eller dela med sig av äkta känslor.

Hur är det med kvinnor och män? Stämmer det där som många kvinnor antar, att män är sämre på känslor?
– Ja till en viss del, säger Marianne Sonnby-Borgström. Det finns studier som visar att män har lite högre grad av alexitymi. I en undersökning från 2007 hade 9–17 procent av männen alexitymi, medan 5–10 procent av kvinnorna visade svårigheter att förstå sig själva. En orsak kan vara att killar uppfostras till att lägga band på känslor som visar på svaghet eller beroende, och det kan ge dem sämre medvetenhet om den delen av känsloregistret.

Forskningen har visat att mammor oftare använder känsloord när de talar med sina döttrar, än med sina söner. Det kan vara en förklaring till att kvinnor har en större känslomässig läskunnighet, menar forskaren Harriet Tenenbaum vid University of Surrey i Storbritannien. En som går ännu längre är Ronald F. Leant, vid University of Akron i USA, som hävdar att den västerländska kulturen har gjort manlig alexytemi till norm.

Ulf Calvert är psykolog på Manscentrum och arbetar med män som är våldsamma eller har någon annan form av allvarlig kris i sina relationer. För honom är alexitymi vardagsmat.
– Männen som kommer till oss är i princip genomgående mycket ovana vid att tolka sina känslor. Ibland kan de använda ett enda ord som ”arg” eller ”förbannad” för att uttrycka en hel bukett av olika känslor. Och det finns de män som till en början i princip bara kan identifiera två lägen: ”Det är bra” och ”Det är inte bra.”

Ulf Calvert menar att det inte är så konstigt. Många pojkar får helt enkelt både en undermålig känsloutbildning i familjen och vistas sedan ofta på platser där bara vissa uttryck är godkända.
– Traditionell maskulinitet handlar om att känna så lite som möjligt, säger han. Du får inte vara feg, inte rädd, inte svag, sårbar eller ledsen. Växer man upp i en sådan miljö så kapar man helt enkelt en del av sitt känsloregister. Det är som att knipsa av fyra strängar på gitarren så att du bara har två kvar. Det blir tafflig musik, och du blir en ganska trist människa att vara med.

För de här pojkarna och männen bli de icke godkända känslorna fiender. De blir ett hot mot den manlig­heten som omgivningen kräver, och därmed också ett hot mot dem själva. Dyker känslorna upp, förstärker den kavata killen sin egen okänslighet genom att trycka bort dem – och till slut har han inget annat namn för dem alla än svaghet.

Riktigt höga poäng på alexitymi kan människor med autism och Aspergers syndrom få. Här handlar det om diagnoser där svårighet att tolka känslor är en del av tillståndet. Så här kommenterar till exempel bloggaren Cynthia Kim, som fick sin aspergerdiagnos som vuxen, sina höga poäng på alexytemitestet Online alexithymia questionnaire: ”Neurotypiska människor funderar nog över sina känslor för att fatta någon form av beslut eller för att hantera sina sociala relationer. Min intro­spektion är mer av typen: ’Vad i helskotta är på gång?’”

På senare år har hjärnforskarna börjat intressera sig för alexitymi, men ännu är de inte eniga. Vissa tycker sig ha funnit att människor som har alexitymi har problem med kommunikationen mellan de båda hjärnhalvorna. Andra har sett förändringar i pannloben och ytterligare andra forskare menar att känslostumheten beror på störningar i höger hjärnhalva. Med andra ord – de är långt ifrån eniga.

Marianne Sonnby-Borgström tror att alexitymi kan vara orsaken till många av de psykologiska och psykiatriska problem som är vanliga i dag.
– Personer med alexitymi drabbas ofta även av nedstämdhet, irritation och brist på livsglädje. Men även självskadebeteende, ätstörningar, drogproblem och social fobi kan mycket väl dölja en brist på känslokontakt.

En svensk forskare, Hans Thulesius vid Lunds universitet, har hävdat att den som har svårt att känna igen sina känslor också har svårt att känna igen andra kroppsliga sensationer och därför riskerar att få både somatiska och psykosomatiska sjukdomar. Missar man trötthet, hunger, yrsel och illamående så får man en ökad risk för högt blodtryck, diabetes typ 2 och hjärt- och magproblem.

Går det att bli av med sin alexitymi? Det pågår olika försök med att utveckla särskilda terapier och Ulf Calvert på Manscentrum menar att de har bra resultat.
– Många som kommer till oss får med tiden tag i sitt känsloregister, säger han. Precis som på en vanlig gitarr så går det för det mesta att få dit strängarna igen. Hjärnan och därmed även känslolivet är formbara. Även om vissa kommunikationsbanor har försvagats så går det med hjälp av terapi att massera upp dem igen.

Ulf Calvert ser det i sina grupper hela tiden. Bullriga eller tysta, stökiga, känslomässigt grovhuggna män blir med hjälp av samtal och olika tekniker för att återknyta kontakten med känslolivet sakta alltmer finstämda.
– När de får tillgång till fler och fler känslor börjar de också uppleva mer av både sig själva och omgivningen, säger han.
– Det är bara ett problem: Många av dem är tvungna att byta vänner. Kompisarna känner inte igen dem och själva står de inte längre ut med jargongen och attityderna.
En längre version av Ann Lagerströms artikel har tidigare publicerats i Modern Psykologi 2/2015: Pappersutgåva | För skärm.

3 svar

  1. […] Ja, visst kan man gissa att den här mannen ljuger. Han känner sig trängd helt enkelt och vill inte erkänna sin sårbarhet. Men det kan faktiskt också vara så att han, trots att tårarna är nära, inte förstår vad hon talar om. Fenomenet kallas alexitymi, svårighet att tolka sina egna känslor. Källa. […]

  2. Jag läste i, Allers veckotidning Nr 29 om Pia, som kallades isdrottningen. Det var precis som jag hade skrivit den.
    Nu har jag fått en diagnos på varför jag är den tristaste person som existerar.
    ”Min gitarr har bara en sträng… ”
    Nu ska jag försöka att få mina strängar lagade på något sätt.
    Tack för hjälpen Ingela Engström

  3. […] du läsa mer om Alexitymi finns här en Artikel i Modern psykologi. Citatet av Frida Kahlo betyder ungefär: Om du vill ha mig i ditt liv får du placera mig där. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: