Så funkar terapi i grupp

Läkare började experimentera med samtalsbehandling i grupp redan i början av 1900-talet, men det var efter andra världskriget som gruppterapi började användas och utvecklas. Anledningen var helt enkelt att det efter kriget var så många personer i behov av psykoterapi och alltför få som kunde erbjuda behandling. Sedan dess har terapiformen utvecklats och är nu etablerad och välbeforskad. Gruppterapi är en effektiv behandlingsform som visar minst lika goda resultat som individuell psykoterapi och som är mer kostnadseffektiv. Samtidigt lever negativa föreställningar kvar hos många, som att det skulle vara ett sämre alternativ till individuell psykoterapi eller att de andra deltagarna skulle upplevas som ett hinder snarare än en tillgång.

I vår tid av ökad ensamhet och psykisk ohälsa återkommer gruppterapin som en möjlig hjälp för många människor. Utöver den ökade effektiviteten av att som behandlare träffa flera personer samtidigt, så finns det unika fördelar med gruppformatet och dess möjlighet till personlig insikt och relationella förändringar. Vi ska kika närmare på dessa fördelar nedan.

Terapi i grupp kan utföras på många olika sätt, exempelvis som psykoedukation i grupp, där behandlaren levererar psykologisk kunskap till gruppen. Men gruppterapin erbjuder också möjligheten att ta tillvara hela gruppen som resurs. I den psykodynamiska terapiform som kallas interpersonella processgrupper används alla gruppens medlemmar som terapeutisk hjälp genom att man fokuserar på det som händer i rummet mellan deltagarna.

Så fungerar interpersonella processgrupper

Att patienters relationsmönster från tidigare relationer upprepar sig i terapin är en viktig pusselbit för att hjälpa dem att förstå sig själva. Sigmund Freud kallade fenomenet för överföring. I gruppterapi blir detta fenomen synligt och möjligt att arbeta med. Gruppens dynamik speglar deltagarnas relationella mönster utanför terapirummet. Men genom att de spelas ut där och då, framför hela gruppen, uppstår plötsligt möjligheten att förstå och förändra dem.

Här är några förenklade exempel: Mannen som inte kan skapa eller bibehålla djupa kärleksrelationer märker i gruppterapi att flera kvinnliga deltagare säger att de känner sig känslomässigt avvisade av honom. Kvinnan som återkommande hamnar i svåra gränsöverskridande situationer på grund av sina svårigheter att våga ”vara besvärlig” märker att gruppen ignorerar hennes behov på ett sätt som hon känner igen från övriga livet.

Tanken med interpersonella processgrupper är att låta deltagarna aktivt delta i relationerna i rummet, istället för att vara passiva åskådare. På så sätt kan vi se hur vi påverkar andra och därmed även vilka möjligheter vi har att påverka våra egna liv. Gruppledarens roll är inte att ge lösningar eller tips, utan att skapa en trygg miljö för medlemmarna att utforska sina känslor och relationella svårigheter. Det krävs en utbildad expert för att göra gruppen terapeutisk, få deltagarna att tala öppet och fritt till varandra i rummet och hantera de känslor som processen väcker. En ledare kan hjälpa till att belysa de processer som hindrar gruppen från att arbeta produktivt tillsammans. Det är först när deltagarna vågar öppna sig för varandra som ett djupt terapeutiskt och förändrande arbete är möjligt.

Vad som rent praktiskt sker i den här typen av terapi är att en samling människor, oftast 5–10 personer, träffas regelbundet för att utforska sina svårigheter och relationer till varandra för att förstå vad det kan säga om deras relationer utanför terapirummet. Sessionerna är oftast längre än individuella samtal, 90 minuter är vanligt hos många gruppterapeuter. Alla deltagare kommer överens om vissa förhållningsregler, den så kallade terapeutiska ramen. Den inkluderar tystnadsplikt och att inga deltagare känner varandra sedan innan. Det innebär även att alla kommer överens om att inte träffas privat utanför gruppterapin, inte ens skjutsa varandra till eller från terapin om man skulle råka bo nära varandra. Anledningen till detta är att deltagarna ska våga testa nya beteenden och ta risker utan att vara rädda att förlora en vänskap. Det skapar även en trygghet att veta att inga samtal pågår bakom ens rygg.

Det finns inga på förhand bestämda teman eller ämnesavgränsningar för gruppens diskussioner. Vissa grupper har gemensamma nämnare hos deltagarna, exempelvis ångest, missbruk, kronisk sjukdom eller sorg, medan andra skapas utan sådan inramning. Det finns mycket psykologisk litteratur om en grupps utveckling från födelse till avslut, som gäller både terapigrupper och andra gruppkonstellationer. Här till höger är de fem faser man ofta talar om att en grupp går igenom.

Varför fungerar gruppterapi?

Den här typen av gruppterapi vilar på det grundläggande antagandet att allt som händer i gruppen också utspelar sig i relationerna i livet utanför terapin och vice versa. Det innebär att terapigruppen fungerar som en sorts ”mikrokosmos” där vi kan få syn på de svårigheter och hinder som existerar i det vardagliga livet.

I gruppen får vi feedback som skulle anses opassande i vanliga sociala sammanhang och vi kan testa nya beteenden och sätt att relatera till andra med mindre risk. Många deltagare anser att gruppterapi är hjälpsamt på grund av den känsla av gemenskap och sammanhang det ger. Det är ovanligt att tala fritt och öppet om våra svårigheter och hur vi påverkas av varandra i en trygg miljö. Att de andra deltagarna inte har en professionell roll gör också att gruppformatet ligger ett steg mittemellan individuell psykoterapi och det vanliga livet. För många är det mer värdefullt att bli hjälpt av en gemenskap med ”vanliga människor” än av en professionell psykolog eller psykoterapeut.

Den amerikanska psykiatrikern Irvin Yalom har presenterat 11 faktorer som gör att människor blir hjälpta av gruppterapi, se faktarutan på nästa sida.

Den samlade forskningen visar att gruppterapi är minst lika effektiv som individuell terapi. Men som i alla psykologiska behandlingar bygger det på att både klienten och behandlaren tror på arbetssättet och frivilligt vill arbeta med sina frågor.

När är gruppterapi mest effektivt?

Forskning på behandling i grupp visar att det är effektivt vid många psykologiska svårigheter såsom ångest, depression, trauma, negativ självbild, personlighets- och relationsproblem. Dessa problem grundar sig ofta i relationsmönster, utspelar sig inom relationer eller påverkar dem. Vi kan hjälpa till att förstå och förändra personens lidande genom att undersöka hur de unika individuella svårigheterna spelas ut i relationer med andra människor.

Även om gruppterapi har starkt forskningsstöd krävs det, precis som i all annan terapi, att deltagarna har mod att visa sig själva och sina svårigheter och en öppenhet inför att utforska sig själva. Min erfarenhet är att om man är öppen för detta, så finns det i gruppterapi möjlighet att lära sig relatera bättre med andra, skapa större intimitet, hjälpa andra och lära sig ta hjälp av andra.

Om du är nyfiken på den här typen av gruppterapi, finns det olika sätt att gå vidare. Det främsta är såklart att våga delta i en grupp själv. Svenska föreningen för Gruppsykoterapi och Grupputveckling har på sin hemsida en lista på behandlare som erbjuder grupper.

***

Max Olsson är legitimerad psykolog. https://www.maxolsson.com/gruppterapi

● Forming. Gruppen bildas. Artighet råder och deltagarna försöker förstå om detta är en trygg plats att vara på.

● Storming. Deltagarna differentierar sig från varandra, bildar sub-grupper och revolterar mot ledare, varandra eller formatet.

● Norming. I bästa fall löser man konflikterna och den unika blandningen av människor formar gruppens uttryck och normer.

● Performing. Gruppen arbetar produktivt med ökad sammanhållning och intimitet för att nå de mål som den är till för att uppnå.

● Adjourning. Gruppen avslutas med alla de komplexa känslor som ett avsked väcker.

Läs även: Kan klinisk hypnos användas för att fördjupa psykoterapeutiska behandlingar?

Läs även: CHATGPT bättre än en vanlig psykolog?