Kan klinisk hypnos användas för att fördjupa psykoterapeutiska behandlingar?

I 1700-talets Paris levde och verkade den tyske läkaren Franz Anton Mesmer. Enligt Mesmer innehöll all kroppsvävnad energi som kunde manipuleras med hjälp av bland annat magneter. Ju mer själslig ”magnetism” du som individ besatt, desto mer lämpad var du att hela andra individer genom att omdirigera deras energi.

Föga förvånande var Mesmer övertygad om att han själv tillhörde denna skara och han började snart introducera kurer som på kort tid växte sig populära i Frankrike. Kurerna gick ut på att patienterna placerades intill ett badkar med vatten och järnfilsspån. Patienterna fick sedan med en järnstång, samt Mesmers guidning, järnfilsspånen att flyta på vattenytan. Behandlingarna verkade på något mirakulöst vis reducera patienternas symtom och nyheten om Mesmers förmågor nådde slutligen ända vägen fram till det franska kungahuset.

På Kung Ludvig XVI:s begäran skapades en särskild komission som skulle bepröva magnetism som metod. Efter noggrant efterforskande kom de fram till att själva metoden visserligen hade en stark effekt, men att det inte var magnetismen som var den verksamma faktorn i behandlingen, utan att det handlande om Mesmers sätt att tala med patienterna – mer precist hur han aktiverade deras förmåga att använda sin fantasi. Den nu vanärade Mesmer valde att lämna Paris och inga fler efterforskningar gjordes på ämnet fram tills mitten av 1800-talet då magnetism fick det nya namnet hypnos. Metoden frigjordes således från tidigare negativa kopplingar till magnetism och intresset för hypnos ökade bland franska uppsatta neurologer som Jean-Martin Charcot och Hippolyte Bernheim som rentvådde termen ytterligare, och la fram en teori där hypnotisk trans kunde likställas med hysteri. Dessa neurologer började ånyo framhäva det förmånliga med att använda sig av transtillstånd i klinisk behandling. Psykologen Pierre Janet som var deras elev började tillämpa hypnos i de allra första dokumenterade fallstudierna av anorexia nervosa, och tolkade hypnos som en slags dissociation som med fördel kunde användas i behandling.

Under ungefär samma period skrevs den välkända fallstudien om den unga kvinnan Anna O, som med hypnosens hjälp kunnat erinra sig tidiga traumatiska minnen för att sedan bryta sig loss från sin mentala och fysiska paralys. Det var Josef Breuers behandling av Anna O som väckte hans nära kollega Sigmund Freuds intresse för hypnos. På plats i Paris undervisades Freud i klinisk hypnos av Charcot och Bernheim och utvecklade så småningom teorin gällande det undermedvetna, vilket i sin tur banade väg för psykoanalysen.

I takt med psykoanalysens framfart hamnade hypnosen återigen i skuggan och det skulle dröja fram till 1930-talet innan den amerikanska psykologen Clark Huller publicerade vetenskapliga experiment som visade på hur patienter kunde använda hypnos för att reglera sin upplevelse av smärta. Efter honom följde den amerikanska psykiatrikern Milton Ericksons studier där det hypnotiska språket stod i centrum.

Sedan dess har allt mer forskning gjorts på ämnet hypnos. I spetsen för denna forskning har Stanford-professorn Ernest R. Hilgard befunnit sig och publicerat många labbrapporter som visat på evidens gällande hypnosens smärtlindrande effekt.

Men hur fungerar egentligen klinisk hypnos? Om man ska försöka sig på att förklara hypnos på ett så enkelt vis som möjligt skulle man kunna definiera det som en procedur där en individ blir guidad av en annan person med hjälp av så kallade suggestioner. Med hjälp av suggestionerna bjuds individen in till ett skifte/förändring i perception, tanke, beteende och känslotillstånd. Processen påbörjas ofta med en så kallad induktion, där patienten försätts i trans för att sedan bygga på med fler suggestioner. Särskilt i traumabehandling samt vid behandling av långvarig stress/otrygghet kan en induktion handla om skapandet av en inre trygg plats där man får lov att vila och återhämta sig från triggers och stressorer. På den trygga platsen får patienten nya erfarenheter av att få känna sig till freds i en miljö utan yttre hot eller krav. När man arbetar med smärta är det särskilt viktigt att tillämpa post-hypnotiska suggestioner för att automatisera vissa responser så att de till slut blir permanenta. En post-hypnotisk suggestion kan till exempelvis låta på följande vis: ”Du kan närhelst du behöver i framtiden alltid återkalla den behagliga känslan av avdomning så fort du börjar fokusera på höger hand…”

Ett viktig del av behandling med klinisk hypnos är självhypnos, vilket lärs ut till patienter så att de på sikt utan behandlarens hjälp ska kunna aktivera sina resurser och på så vis kunna reglera sina känslor och fysiologiska reaktioner bättre. Till en början kan det upplevas nästintill omöjligt men efter några veckor kan det räcka med att ta ett djupt andetag och hålla om sitt finger som förankring för att lugnet ska kunna sprida sig. Detta kan vara den signal som påminner patienten om att komma ned i trans och gå till sin trygga plats.

Man kan särskilja på klassisk hypnos där suggestion ges direkt till patienten utan speciellt mycket samarbete, och nutida hypnos där behandlaren i dialog bjuder in sin patient till ett transtillstånd där den kan återaktivera sina resurser, minnen och känslor. Här ställer behandlaren frågor till patienten medan denne är i hypnos för att lättare kunna anpassa sina suggestioner. Vissa patienter är inte särskilt visuella men har god förmåga att gå in i taktila upplevelser, då kan det till exempelvis ”känn den varma mjuka sanden och lägg märke till hur dess behagliga temperatur sprider sig in i dig” vara att föredra framför ”du ser alla vackra mönster i sanden som har formats av vinden och det gör dig märkbart lugn att se hur perfekt organiserad varje beståndsdel av naturen är”.

Ett exempel på ett hypnosverktyg är åldersregression – där man som patient får lov att gå tillbaka till tidigare händelser i livet för att bearbeta känslor kopplat till dem. Det är här lätt att missta sig och tro att det handlar om minnen från tidigare liv eller bortträngda minnen, med det handlar om de minnen som man står känslomässigt hjälplös inför idag.

Detta inslag går att återfinna i till exempelvis schematerapi, EMDR och ISTDP där man tillsammans med patienten går tillbaka till smärtsamma händelser och ”korrigerar händelseförloppet”. Det kan handla om att regissera ett nytt minne där du får lov att försvara dig fysiskt, rent av ta kål på den som gjort dig illa, alternativt kan någon komma till din undsättning med allt det du behöver för att kunna fly situationen. Men det kan också vara andra knep, till exempel att man ser på situationen avlägset som på en tv eller från ett tågfönster. Bara din fantasi kan sätta gränser, och om interventionen går väl så kommer du inte längre att påverkas lika starkt av dessa minnen och därmed kunna gå vidare i livet, utan att bära på känslor av ilska, skuld och sorg – vilka i sin tur kan ligga bakom somatisering i form av kronisk huvudvärk eller IBS.

En vanlig övning som används i behandling för att hjälpa patienterna att få perspektiv på vad som är viktigt för dem i livet, är ”Möt din inre 90-åring” där man förflyttas långt framåt i tiden för att träffa nära och kära på sin 90-årsdag. Där berättar de alla de saker man önskar få höra gällande sitt liv. Det är en typisk tidsprogression.

Många av hypnosens verktyg finns, till mångas förvåning, redan inkorporerade i tredje vågens KBT-behandlingar, som ACT samt CFT. Det metaforiska tänkandet är en viktig komponent inom ACT för att hjälpa patienterna att på djupare plan nå ett accepterat förhållningssätt till sin smärta – här brukar det talas om badbollen, som symboliserar allt obehag och inte går att trycka ner under vattnet utan att den kommer tillbaka med full kraft. Att släppa kampen med bollen/obehaget innebär att du istället kan fokusera på det som är viktigt för dig.

Inom CFT använder man sig på liknande vis av visualiserande övningar för att stärka självmedkänslan: din inre mentor, din inre självmedkännande färg med mera.

Hypnosen är användbar, men den har ännu inte fått träda in i finrummet. Är det Mesmers healing-experiment från 1700-talet som spökar och har etiketterat hypnos som ”flum”? Eller handlar det helt enkelt om en rädsla för att tappa kontroll och under en session med psykologen somna och sedan vakna upp till en helt ny version av sig själv – likt Vera i Ernst de Geers film Hypnosen från 2023?

Översätter man ordet hypnos från antik grekiska till svenska får man fram ordet ”sömn”. Så vad innebär det egentligen då att hypnotiseras och falla i trans?

När man tittar närmre på det som menas med transtillstånd, är det ett brett begrepp som innefattar både extas och försjunkenhet. Till skillnad från vad många tror är den som befinner sig i trans uppmärksam och vaken, med en ökad iakttagelseförmåga både gällande inre processer och externa stimuli. Således är man inte alls bortkopplad utan i full kontroll. Det går att dra en parallell mellan att befinna sig i ett helt absorberat tillstånd när man städar, lyssnar på musik eller kör bil. Man har utfört det man ska med precision, men uppmärksamheten har varit riktad mot något helt annat. Man kan ha dansat i flera timmar eller kört en lång sträcka med sin bil, utan att minnas det som skett under tiden eller vägen man tog hem. Barn brukar ha särskilt lätt att gå ned i trans då det praktiskt taget är det som de gör hela tiden: använder sig av fantasin för att gå in i nya tillstånd, världar och identiteter.

Det är just specifikt transtillståndet som tas tillvara när man arbetar med klinisk hypnos. Procentuellt kan man uppskatta att cirka 90–95 procent av befolkningen är mottagliga för hypnos, 30 procent kan komma ned mycket djupt medan 5–10 procent är mindre mottagliga.

Oavsett hur mottaglig man är och om du har smärta som huvudproblem kommer hypnosen att ha en avslappnande inverkan.

Kan hypnos vara hjälpsam för smärta? Om vi går in på några av de fysiologiska aspekterna av hypnos kan vi konstatera att hjärnan inte enbart är en passiv mottagare av information från huden, musklerna och skelettet, utan tvärtom är aktiv i sitt konstanta tolkande av huruvida smärtan är farlig, hur intensiv den är samt vad vi borde göra åt den. Hypnos kan vara hjälpsam på så vis att den kan reglera aktivitet i alla de delarna av hjärnan och kroppen som påverkar smärta och inte enbart de delar som är involverade i det sensoriska processandet av smärtan.

För att nämna några exempel har hypnos visat sig kunna:

● minska utvecklandet av inflammation i vävnadsskada

● minska hur mycket smärtinformation som är tillåtet att nå fram till ryggraden

● minska aktiviteten i främre anterior cingulate cortex som påverkar hur mycket du störs av smärtan

● minska aktiviteten i sensoriska cortex som påverkar hur intensiv smärtan upplevs

● minska aktiviteten i prefrontala cortex som påverkar tankarna du har gällande smärta.

● minska aktiviteten i insula som påverkar huruvida du känner dig manad att göra något åt din smärta för att hantera den.

Användning av självhypnos kan således lugna ner hjärnan, ändra hur du förhåller dig till din smärta eller vad din hjärna väljer att fokusera på, vilket på sikt kan bidra till en minskad upptagenhet av smärtan. Ett exempel på detta återfinns i ett flertal olika studier där man låtit experimentdeltagare utsättas för skadlig värme efter det att de tilldelats olika suggetioner: Ena gruppen fick höra att armen skulle bli avdomnad eller reagera normalt medan den andra gruppen fick höra att armen skulle bli mer känslig. Efteråt kunde man konstatera att den ”känsliga” armen på deltagarna utvecklat en inflammatorisk respons samt en sensorisk känslighet i huden. Således kan din smärtperception i huden, musklerna samt skelettetet påverkas positivt av hypnos.

Om man tittar på den inhemska forskningen så har man i Sverige genomfört studier med fokus på IBS-behandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Fynden är tydliga: 40 procent av IBS-patienterna som behandlades med hypnoterapi fick en markant minskning av sina symtom, och 85 procent i samma grupp hade fortsatt effekt av behandlingen sju år efteråt. Detta har resulterat i att flera regioner (till exempel Skåne och Västra Götaland) rekommenderar hypnos vid behandling av IBS.

Sammanfattningsvis har den kliniska hypnosen alltså forskningen på sin sida, används redan i ett flertal evidensbaserade behandlingar och svensk lag har även sett till att den som utövar klinisk hypnosterapi har en vårdlegitimation. Borde vi inte känna oss lite mer bekväma med användningen av hypnos nu?

Kanske är det den där estradhypnosen som vi sett på tv som ligger till grund för vår skepticism, men vad som sker i den får avhandlas i en annan artikel!

● Klinisk hypnos används främst som ett komple­ment till andra behandlingsmetoder inom områden som smärtlindring, reglering av ångest, traumabearbetning, fobier samt psykosomatiska besvär.

● Man skiljer på klinisk hypnosterapi och estradhypnos. Enligt svensk lag behöver den som utövar klinisk hypnosterapi en vårdlegitimation. Den som önskar utöva estradhypnos behöver enligt Ordningslagen få tillstånd från Socialstyrelsen. Syftet med klinisk hypnos är att förstärka effekten av behandling och man följer specifika etiska riktlinjer. Estradhypnosen har som syfte att underhålla men har blivit ifrågasatt då deltagare i efterhand kan känna att deras integritet blivit kränkt. Inga särskilda etiska riktlinjer följs.

● Forskning stödjer hypnos vid följande tillstånd: IBS, långvarig smärta, migrän, PTSD, ätstörning, sömnproblem, depression, neurologiska skador, nedsatt immunförsvar, anknytningssvårigheter, dissociation, sexuella problem, klimakteriebesvär samt inför förlossning.

Begrepp

● Suggestion – process där ett subjekt låter sig intalas.

● Induktion – process där subjekt går ned i trans.

Olivia Wronski är legitimerad psykolog.

Läs även:

Läs även.