Hur får man rätt hjälp i en kris?

Jag och tre personer till har varit med om en tragisk händelse, en väns självmord, och behöver hjälp, NU! Jag har pratat med en vårdcentral och den öppna psykiatrimottagningen, men ingen kan ge mig en direkt koppling till en psykoterapeut. Känslan av att slussas runt och att ingen riktigt vill ha en är fruktansvärd. Vad ska jag göra?

Jag delar tyvärr din erfarenhet. Samhället brister ofta då det gäller att ta hand om människor i kris och sorg. Att ha varit med om en hemsk händelse faller lite grann utanför ramarna för samhällets vårdapparat, som är uppbyggd kring fysiska och psykiska sjukdomar.

Att ha varit med om något hemskt betyder ju inte att man är psykiskt sjuk (även om det på sikt kan leda till psykiatriska problem i form av exempelvis posttraumatiskt stressyndrom), och det är därför inte självklart att man får hjälp av psykiatrin.

Jag känner också igen din beskrivning av att evigt slussas runt när man är som mest uppriven och sårbar. Det borde inte vara så här – men är det ofta. Därför är det svårt för mig att rekommendera dig vad du ska göra, annat än att stå på dig och fortsätta söka dig fram.

Bor du i Stockholm ingår det i vårdcentralernas uppdrag att kunna erbjuda samtalsstöd. Detta gäller dock bara kortare kontakter av psykosocial karaktär. Du kan alltså inte räkna med att exempelvis få gå i terapi, få tillgång till någon särskild terapiform eller få gå i grupp med de andra tre personerna. Men kanske är det just en sådan kortare kontakt du skulle vilja ha just nu.

Ingenting hindrar ju att du senare går vidare med annan behandling.

Problemet med vårdcentralernas psykologer och kuratorer är att de sällan har akuttider. Man får ofta räkna med att vänta några veckor. En privatpraktiserande psykolog/psykoterapeut kan du hitta på Psykologiguiden.se. Även dessa kan dock vara fullbokade eller ha väntetid.

Om du har en anställning kan det också vara värt att kolla upp med arbetsgivaren om du möjligen omfattas av någon typ av försäkring. En del företag erbjuder sina anställda krissamtal via externa psykoterapeuter, och andra är knutna till företagshälsovård som kan erbjuda samma sak.

Slutligen finns det på många sjukhus möjlighet för anhöriga att få träffa en kurator eller sjukhuspräst för samtal i samband med allvarliga sjukdomar och dödsfall. Dessa har stor erfarenhet av att möta människor i sorg och kris, vilket ju är just vad ni är.

***

⁄Jenny Klefbom är legitimerad psykolog

Läs även: Jag är rädd för nästan allt!

Läs även: Barnen tappade tillit efter manin