Ensam i Japan

Associationen mellan Japan och självmord är stark i det kollektiva medvetandet. Det underhålls kontinuerligt av representationen av självmord i japansk populärkultur, samt i nyhetsartiklar om länder där självmord är ett utbrett problem. Acceptansen inför den japanska traditionen av så kallade hederssjälvmord, och landets primitiva psykiatriska öppenvård i ett i övrigt exemplariskt sjukvårdssystem, har inte hjälpt. 2015 låg Japan på artonde plats bland 183 länder gällande antal självmord per 100 000 invånare. Men det senaste decenniet har något hänt: 2009 började siffrorna sjunka, vilket fortsatte fram till 2020 – då siffrorna ökade igen. Men bara bland kvinnor.

Sedan 2020 har japanska forskare försökt förstå varför detta har skett, eftersom det rent historiskt i Japan är en unik vändning, som har hållit i sig i två år. Eiji Yoshioka är docent vid Avdelningen för folkhälsa och epidemiologi, vid Asahikawas medicinska universitet. Han anser att ämnet har fått för lite uppmärksamhet under pandemin:

– Ökningen av självmord i Japan under pandemin har inte beaktats tillräckligt i japanska medier. De har ägnat mer uppmärksamhet åt vaccinens bieffekter, hur överväldigat sjukvårdssystemet är och efterverkningarna av covid-19. Ämnet har låg prioritet generellt. Det var inte förrän 2006 som Japan började vidta omfattande åtgärder för att förebygga självmord.

Under pandemin har man, till slut, även börjat förebygga ensamhet i Japan på allvar. I början av 2021 utsågs Japans första ensamhetsminister, Tetsushi Sakamoto, samt ett kontor vars syfte är att motverka ensamhet och social isolering. Japan var inte först med en ensamhetsminister (det var Storbritannien, 2018), men det är ett betydande erkännande i ett land där ensamhet är ett stort problem, och där ett samband tycks finnas med landets höga självmordssiffror. När Japans regering 2015 gjorde en internationell studie som jämförde äldre japaners attityd till åldrande, visade sig 16 procent enbart ha sin familj att be om hjälp, jämfört med 13 procent i USA, 10,8 procent i Sverige, och 5,8 procent i Tyskland. Ytterligare en japansk regeringsstudie, från 2018, jämförde situationen för unga mellan 13 och 29 år i Japan, Sydkorea, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, USA och Sverige. På frågan ”Har du någon att vända dig till när du har problem?” låg Japan sämst till.
 En av de faktorer som gör att Eiji Yoshioka kopplar ihop de ökande kvinnliga självmorden under pandemin med en redan existerande isolering, är att en av fem kvinnor i Tokyo bor ensamma.

– Jag tror att sambandet är starkt. Det är främst bland kvinnor mellan 20 och 30 som ökningen har skett, där både ett formellt och informellt otillräckligt stöd kan ha påverkat dem negativt.

Pandemin har oundvikligen bidragit till ensamhet och social isolering i hela världen, men i Japan har samhället aldrig stängts ner helt under pandemin. I stället har man förlitat sig på ordentlig smittspårning och minutiöst smittskydd där i princip hela Japans befolkning, på 127 miljoner invånare, frivilligt har burit munskydd under hela pandemin. Japan stängde därtill tidigt gränsen för all turism (samt för många andra grupper), och har konsekvent krävt dubbla negativa covidtest och hotell- och/eller hemkarantän i en till två veckor för alla inresande.

Detta har inneburit att stadsrum och offentliga miljöer i Japan inte har avfolkats på samma dramatiska sätt som i länder med hårda nedstängningar. Vare sig det har gällt hösten 2020, våren 2021 eller vintern 2022 har stadslivet i Tokyo fortsatt att rulla på – om än på en lite sömnigare nivå, eftersom regeringen periodvis har infört riktlinjer för tidigare stängningstider och stundtals helstopp för alkoholservering. Men eftersom Japans ensamhetskultur existerade långt före pandemin, blev effekterna ändå graverande för Japans befolkning.

Parallellt med ensamheten, präglas Japan av en hög nivå av ojämlikhet mellan könen. 2021 hamnade landet på 120:e plats i ett jämlikhetsindex med 156 länder; sämst bland alla välutvecklade ekonomier i världen, och sämst av alla G7-länder. Eiji Yoshioka anger även detta – och dess följdeffekter i arbetslivet – som ett skäl till ökningen av kvinnliga självmord.

– På grund av den dåliga sysselsättningssituationen för unga kvinnor i Japan drabbades den yngre generationens kvinnor särskilt hårt av pandemin. Och även om den japanska regeringen har vidtagit åtgärder för att ge ekonomiskt stöd till sina medborgare under pandemin, tror jag tyvärr inte att dessa åtgärder har nått tillräckligt många unga kvinnor i svåra förhållanden.

Michiko Ueda, docent vid Fakulteten för statsvetenskap och ekonomi vid Waseda-universitetet i Tokyo, har studerat specifikt hur ensamheten har tilltagit i Japan under pandemin.
 on ser en koppling till de ökade självmorden bland kvinnor, och håller med Eiji Yoshioka om att könsojämlikheten på arbetsmarknaden har bidragit. Men kanske även massmediala faktorer.

– Det måste rimligtvis främst handla om strukturella orsaker, som att kvinnor till exempel tenderar att vara mer ekonomiskt utsatta i Japan. Vi har även tittat på den potentiella effekten av kändisars självmord under pandemin, där två uppseendeväckande fall inträffade 2020. Det skedde dock en ökning av kvinnliga självmord även 2021, utan några kändissjälvmord det året, säger Michiko Ueda.

Tittar man på de totala coviddödsfallen kontra självmorden i Japan hittills under pandemin, har det dött fler japaner av självmord. I slutet av mars 2022 hade det dött nästan 28 000 i sviterna av covid, medan antalet självmord i Japan bara under 2020 och 2021 uppgick till cirka 40 000. Vad gäller den anmärkningsvärda ökningen hos kvinnor, vill Michiko Ueda påminna om att det fortfarande är fler män som i Japan har tagit sitt liv under pandemin. Exempelvis tog 13 786 japanska män livet av sig 2021, jämfört med 7 034 japanska kvinnor. 

När japanska forskare nu har börjat få en helhetsbild av skälen till ökningen av japanska kvinnors självmord under pandemin, har dessa visat sig vara en kombination av ensamhet, ojämlikhet, och pandemins universella skador. Om självmordsstatistikens genuskomponent i Japan kommer att återgå till ”det normala” efter pandemin återstår att se. Gällande en minskning av självmord i Japan överlag är Eiji Yoshioka försiktigt optimistisk:

– Japan påbörjade självmordsprevention långt senare än västerländska länder, och forskning och praxis gällande självmord inom akademin är fortfarande otillräcklig. Det är därför viktigt att ständigt främja forskning om självmord i Japan i framtiden. Jag tror dock att synen på självmord har förändrats gradvis i det japanska samhället sedan 2006, vilket är betydande.

Att fenomenet har tillägnats flera studier i Japan som har uppmärksammats i utländska medier, bör rimligtvis också ha någon påverkan på hur Japan som land hanterar de inbördes frågorna framledes. Ensamhetsministern är på plats, och all ensamhet leder inte till suicidal depression. Svårare blir det nog för Japan att förändra utvecklingen för ojämlikhet mellan könen och självmord, eftersom båda fenomenen – sammankopplade eller ej – har djupa kulturella rötter i landet.