Därför tror vi på konspirationer

Att uppleva det som att man är i underläge tycks vara en gemensam faktor hos människor som tror på konspirationsteorier.

I mars 2021 valde över 600 människor att demonstrera i den så kallade tusenmannamarchen. Trots att det vid samma tidpunkt var ett lagbrott att anordna sammankomster med över åtta deltagare. I folkmassan gick somliga med yogamattor under armen. Andra med svenska flaggan som mantel. Över huvudena vajade plakat med spridda budskap om att ”STOPPA 5G” och ”MEDIA IS THE VIRUS”, liksom regnbågsfärgade skyltar med ordet ”PEACE”. Innan polisen upplöste demonstrationen sjöng några personer Sveriges nationalsång vid statyn av Karl XII. Tusenmannamarschen innehöll ”en salig blandning”, med stiftelsen Expos reporter Jonathan Lemans ord – allt från ”den konspiratoriska delen av new age-miljön” till ”olika högerextrema grupperingar”.

Det enda som tycktes förena denna saliga blandning människor var övertygelsen om att pandemin var en bluff – ett uttryck för en världsomfattande konspiration. En sammansvärjning av myndigheter, media och multinationella företag för att inskränka oskyldiga människors frihet. Men vad, om något, hade de mer gemensamt?

Joseph Uscinski är professor i statsvetenskap, med inriktning på politisk psykologi, vid University of Miami. Han har ägnat tjugo år åt att försöka förstå varför människor tror på konspirationsteorier. Han beskriver att konspirationsteorier kan uppfylla tre mänskliga behov: behov av förståelse, kontroll och social status. I sin forskning har han bland annat sett att människor som tillhör en viss grupp kan sprida konspirationer om andra grupper, även om de själva är kritiska till att konspirationen är sann.

– Vi människor är bra på att tro att den sociala grupp vi råkar tillhöra är god och rätt, och att andra är farliga eller bara helt fel ute, säger Joseph Uscinski.

Den övertygelsen kan leda människors hela tankesystem in i ett konspiratoriskt tänkande. Joseph Uscinski liknar det vid en världsåskådning.

– Konspiratoriskt tänkande får dem att tolka information och händelser som konsekvensen av skumma konspirationer, säger han.

Det konspiratoriska tänkandet kan till exempel aktiveras av en komplex pandemi, en ofattbar terrorattack eller ett oväntat valresultat.

Ny information tolkas som bevis för att konspirationen stämmer. Även när den talar emot ens uppfattning. Under pandemin har vissa påstått att vaccinet innehåller skadliga mängder kvicksilver, vilket har motbevisats av forskare.

En konspiratoriskt tänkande person använder då själva motbeviset som ett bevis på att konspirationen stämmer: forskarna kan ju vara i maskopi med läkemedelsbolagen!

I och med det startas en självförstärkande tankeloop. Med andra ord, all ny information innebär att övertygelsen blir starkare.

I det forskningsparadigm Joseph Uscinski leder har man kartlagt vilka som är mest benägna till konspiratoriskt tänkande. Resultaten är förvånande för vissa.

Edgar Maddison Welch, 28-åringen som försökte att utröna om pizzerian Comet Ping Pong i Washington verkligen var centrum för en pedofilring, har blivit sinnebilden för en person som utövar konspiratoriskt tänkande. Den 4 december 2016 gick Welch in på Pizzeria Comet Ping Pong med sin skarpladdade automatkarbin. Han ville ”undersöka på egen hand” om Hillary Clinton ledde ett satanistiskt pedofilnätverk i källaren, vilket ”han läst på internet”. Efter att ha blivit arresterad sa han: ”jag agerade överilat, men jag tror ändå att pedofilnätverket finns”. Andra anhängare av konspirationen, som kommit att kallas Pizzagate, hävdade att Welch blivit lejd av Clinton. Han skulle framstå som en korkad konspirationsteoretiker.

Enligt Joseph Uscinski är Edgar Maddison Welch själva sinnebilden för en person som tror på konspirationsteorier – en lågutbildad vit man som sympatiserar med ett högerparti. Men den bilden är bara delvis sann. Flertalet studier, i Sverige och i andra länder, visar nämligen att konspiratoriskt tänkande finns bland både män och kvinnor, i alla åldrar, till höger och vänster på den politiska skalan.

– Vi vet inte om konspirationsteorier orsakar politisk extremism eller om det är ett resultat av det, säger Joseph Uscinski och fortsätter:

– Men konspiratoriskt tänkande har samband med andra underliggande faktorer.

Dessa konstaterade underliggande faktorer är låg utbildning och låg socioekonomisk status. På gruppnivå är det alltså fler fattiga och lågutbildade som tror på konspirationsteorier. Det innebär inte att lågutbildade och fattiga människor är dummare. Däremot kan utbildning ge människor bättre verktyg för att granska information, till exempel analytiskt tänkande och förmågan att resonera vetenskapligt. Alltså strävan efter att falsifiera – finna bevis emot och inte för – sin uppfattning. Detta gör det i sin tur möjligt att förhålla sig mer rationellt till information om konspirationsteorier. Och förhoppningsvis stoppa den självförstärkande tankeloop som innebär att ny information tolkas som en bekräftelse på ens övertygelse.

Men alla med låg utbildning och socioekonomisk status tror inte på konspirationsteorier. Och det finns många högutbildade och rika som tror på de mest skruvade konspirationer. Joseph Uscinski och hans forskarlag har även funnit andra, mer övergripande, faktorer som bidrar till konspiratorisk tänkande. Oavsett utbildnings- och inkomstnivå kan en person uppleva att den förlorat något. Det kan vara incel-mannen som upplever att han förlorat möjligheten till en livskamrat när kvinnor har fått större inflytande över sina livsval. Det kan vara bilförsäljaren som förlorar sin inkomstkälla när fossila bränslen fasas ut. Det kan vara den anhöriga som förlorat en närstående i en katastrof.

– Vi såg att människor som själva upplever att de är i underläge är benägna till konspiratoriskt tänkande.

Orsaken till känslan av underläge spelar alltså mindre roll – det är själva upplevelsen av förlust eller underläge som kan utlösa konspiratoriskt tänkande.

Tillsammans med sin kollega Joseph M. Parent har Joseph Uscinski även analyserat alla inkomna brev till chefredaktörerna för dagstidningarna New York Times och Chicago Tribune under åren 1890–2010. Efter det jätteprojektet kunde de konstatera att konspirationsteorier förekommit under alla dessa år. Men de fann också ett intressant mönster. När den sittande presidenten var republikan anklagades just republikanerna för valfusk. Ofta i samröre med korrumperade företag.

När den sittande presidenten var demokrat påstods demokraterna i stället vara skyldiga till valfusk. Då tillsammans med frihetskränkande socialister. Och inte minst: när USA var i konflikt med andra nationer handlade konspirationsteorierna om hur fienderna, som Tyskland, Sovjet och Irak, förstörde landet inifrån. När det fanns yttre fiender riktade människor i stället sitt konspiratoriska tänkande mot dem.

– Konspiratoriskt tänkande är i grund och botten ett sätt för människor att hantera sin och sin sociala grupps utsatthet och maktlöshet. Så det är ingen överdrift att säga att konspirationsteorier är för förlorare, säger Joseph Uscinski.

Det är oklart om någon i den saliga blandning av människor som deltog i tusenmannamarschen skulle kalla sig för förlorare. Samtliga av dem hade dock förlorat något, om än tillfälligt. Sin upplevda frihet. Det är dock ingen överdrift att alla, oavsett politisk ståndpunkt, utbildnings- och inkomstnivå, etnicitet eller kön, behöver träning i att förhålla sig kritiskt och rationellt till komplex information.

Text:

Toppbild: Jens Magnusson