Tänk positivt! Eller?

Ett av de vanligaste råden som ges av förespråkare för positiv psykologi är att fånga dagen och leva i nuet. På så vis kan man undvika tre av de mest ökända känslotillstånden: ånger, ilska och oro. Det handlar alltså om att undvika att fokusera för mycket på – eller känna alltför mycket ånger och ilska över – det som varit, eller det som komma ska.

Det låter enkelt. Men människans psyke är evolutionärt utvecklat för att leva i såväl dåtid som i framtid. Andra djur har instinkter och reflexer som hjälper dem att överleva, medan den mänskliga överlevnaden mer förlitar sig på inlärning och planering. Man kan inte lära sig något utan att ta historien i beaktande, och man kan inte planera utan att leva sig in i framtiden.

Exempelvis är känslan av ånger, som kan skapa lidande när vi tänker för mycket på det som varit, samtidigt en oumbärlig psykisk mekanism som gör det möjligt för oss att lära av våra misstag. Och oro för framtiden är avgörande för att motivera oss att göra sådant som känns lite motigt i stunden, men som besparar oss problem eller ger belöning längre fram. Om vi inte oroade oss för framtiden alls skulle vi knappast bry oss om att skaffa utbildning, ta hand om vår hälsa eller ha mat i skafferiet. I likhet med ånger och oro är ilska en instrumental känsla. Den skyddar oss från att bli utnyttjade av andra och kan få människor i vår omgivning att respektera vår vilja. Forskning har till och med visat att ett visst mått av ilska i förhandlingssituationer kan leda till bättre överenskommelser.

Forskare har även konstaterat att lite pessimism kan vara ganska användbart – den gör oss mindre lättlurade och mer skeptiska. Men studier uppskattar att så många som 80 procent av människor i västvärlden snarare lider av så kallad optimismbias, vilket innebär att man överskattar sannolikheten att uppleva positiva händelser och underskattar sannolikheten att uppleva något negativt. Detta kan leda till att man tar ogenomtänkta beslut, som att till exempel satsa alla sina besparingar på ett tveksamt projekt. Så frågan är väl om vi människor verkligen behöver uppmuntran att bli mer optimistiska än vi redan är? 

Optimismbias är dessutom kopplat till ett överdrivet självförtroende. En övertro på oss själva skapar ofta problem i våra relationer (där en gnutta ödmjukhet ofta kan lösa konfliktsituationer) och kan också göra att vi låter bli att förbereda oss tillräckligt inför en svår uppgift – för att sedan skylla på andra när vi misslyckas. Defensiv pessimism, å andra sidan, kan hjälpa i synnerhet oroligt lagda personer genom att man sätter upp lågt ställda mål, vilket gör det lättare att lugnt tackla motgångar.

Trots detta har den positiva psykologin satt sina tydliga spår när det gäller beslutsfattande både på nationell och internationell nivå. Bland annat gav den upphov till en debatt bland ekonomer om huruvida ett lands framgång skulle mätas i tillväxt och BNP eller genom en mer generell syn på välmående. Detta i sin tur bidrog till förmodandet att lycka kan mätas enkom genom att fråga folk hur lyckliga de är. Det var så FN:s så ka-llade lyckoindex kom till, som rankar länder utifrån deras lyckonivå. Dessa enkäter om lycka mäter visserligen något, men jag tror inte att det rör sig om lycka per se – utan snarare om hur villiga folk är att erkänna att livet ibland är svårt, alternativt tendensen att skryta om hur bra de är.

Det överdrivna fokuset på lycka och påståendet att vi själva skulle ha total kontroll över den, är skadlig även på andra sätt. I en bok med titeln Happycracy, argumenterar författaren Edgar Cabanas för att detta används av företag och politiker för att flytta ansvaret för allt ifrån missnöjdhet med livet till klinisk depression – från de ekonomiska och sociala avsändarna, till individen själv – för om vi har total kontroll över vår egen lycka, hur kan vi då skylla vår olycka på arbetslöshet, ojämlikhet eller fattigdom?

Men sanningen är att vi inte har makt över vår egen lycka, och sociala strukturer kan skapa fattigdom, stress och orättvisor – som i sin tur formar hur vi mår och känner. Att tro att man bara kan tänka sig själv lycklig genom att fokusera på positiva känslor när man har ekonomiska problem eller har gått igenom stora trauman är om inte annat väldigt naivt.

Jag tror inte att positiv psykologi är en konspiration av kapitalistiska företag, men jag tror inte heller att vi har total makt över vår egen lycka. Och jag tror att strävan efter lycka snarast kan göra oss olyckliga. Att säga åt en person att vara lycklig är lite som att be dem att inte tänka på en rosa elefant – då vandrar tankarna ofta åt motsatt håll.

Och är lycka verkligen det viktigaste i livet? Är det ens en känsla som är stabil över tid? Svaren på dessa frågor gavs redan för över 100 år sedan av den amerikanska filosofen Ralph Waldo Emerson:

“Meningen med livet är inte att vara lycklig. Det är att vara nyttig; att vara ärlig, empatisk och att det gjort skillnad att du levt och att du levde gott.”

Eyal Winter är professor i beteendeekonomi vid Lancaster university, England. Hans forskningsområden är experimentell ekonomi, spelteori, ekonomisk teori och beteendeekonomi. Texten är tidigare publicerad på theconversation.com. Översättning Karin Skagerberg.