Så hanterar du vuxna!

Frågan om hur man hanterar vuxna ställdes till 26 olika författare och dramatiker, men även till unga poeter, aktivister och fältassistenter som arbetar med barn och unga. Även ungdomar fick tolka frågan fritt och resultatet blev föreställningen Så hanterar du vuxna.

– Det handlar om att vända på maktperspektivet – för det är ju inte bara vuxna som ska hantera barn. Barn måste hela tiden hantera oss vuxna och det hanterandet är nog svårare. Den stora skillnaden är ju att barn är mer maktlösa och mer beroende. Det här är en kollageföreställning med olika scener på temat, berättar Maja Salomonsson, som är regissör och konstnärlig ledare på Stadsteatern i
Kulturhuset Skärholmen i Stockholm.

Kulturhuset stadsteatern Skärholmen är en plats för barn i åldrarna 5–19 år med teater, ett labb för skapande verksamhet samt en ungdomsbio som visar film från hela världen. Här ligger fokus på att bjuda in barn och unga i skapandet och i föreställningen Så hanterar du vuxna har exempelvis scenografin tagits fram av barn genom måleri och action painting.

– Tanken är att barnen ska få äga rummet och sätta sitt eget avtryck. Då är de med i processen. Det finns så många lager i tematiken, alltifrån hur man hanterar vuxna i världspolitiken, i vardagen och i skolan. Men mest handlar pjäsen om barn och föräldrarelationer.

En antologi med texterna, skrivna av bland andra Suzanne Osten, Niklas Rådström och Balsam Karam har sammanställts, och i anslutning till föreställningen kommer ett ljudkonstverk att finnas i en lyssningslounge. Det är skapat av Linda Jensen Kidane, som gjort intervjuer med barn som tipsar andra barn om hur de kan hantera vuxna i olika situationer.

Maja Salomonsson tycker att barn-perspektivet ofta saknas – på alla nivåer i samhället. Att det är lätt att se barn lite som objekt och vuxna som subjekt.

– Det är som att barn hela tiden betraktas som ett blivande snarare än ett varande. När vi pratar om barn så är det tyvärr ganska ofta i termer av att de ska disciplineras och kontrolleras. Det är ju nästan alltid barn som ska hanteras av vuxna – formas, bemästras och tas om hand. Det är lärorikt att vända på perspektiven och det är just det den här pjäsen gör.