En ny syn på hjärnans funktion

Bild: Peter Flodin
Henrik Jörntell om en ny syn på hjärnans funktion
Neurofysiologen Henrik Jörntell och hans forskargrupp vid Lunds universitet har under lång tid studerat hjärnans funktion och konstaterar att många av de antaganden som gjorts om hur hjärnan fungerar verkar vara felaktiga. Bland annat handlar det om det traditionella sättet att koppla ett visst område till en viss funktion, där det snarare rör sig om större nätverk och system som är i ständig kontakt med varandra, och där två stora system verkar dominera.
– Lite förenklat kan man säga att hjärnan har två huvudsakliga beståndsdelar, där det vi kallar för beräkningssystemet dominerar och inbegriper i princip hela neocortex. Detta system i hjärnan vill ta till sig kunskap om allt och drivs hela tiden mot inlärning. Men det behöver lite styrning för att fokusera och där kommer det som vi kallar motivationssystemet in. Detta system har sin bas i, men är inte begränsat till, hypotalamus djupt inne i hjärnan och har egentligen inte förändrats på 500 miljoner år. Motivationssystemet fokuserar på överlevnad och grundläggande mål: törst, hunger, fortplantning, att undvika kroppsskada, samt berättar för oss när vi behöver vila, säger Henrik Jörntell.
Han förklarar att motivationssystemet, som verkar fungera snarlikt hos alla däggdjur, ser till att beräkningssystemet, som alltså finns i neocortex och som vuxit kraftigt under evolutionen, fokuserar på att lära sig rätt saker för att säkra vår överlevnad. För att komma fram till detta har han genom åren genomfört experiment dels på möss och råtta, dels genom simuleringar av hjärnans grundkomponenter, de olika typerna av nervceller och deras förbindelser.
I motivationssystemet finns roten till att vi gör, menar Henrik Jörntell och ger ett vardagligt exempel på hur motivationssystemet styr inlärningen i beräkningssystemet:
– Ett exempel skulle kunna vara att vi har lärt oss att pengar är bra, och därför strävar vi efter rikedom. Men pengar är en abstraktion som är indirekt kopplat till grundläggande trygghet och försäkran om mat och tak över huvudet, och så vidare. Och jakten på denna grundläggande trygghet drivs av motivationssystemet.
Detsamma gäller det mesta i våra liv, även i våra relationer och det vi strävar efter så handlar det om överlevnad. Henrik Jörntell påpekar också att behandling med exempelvis antidepressiva läkemedel, som avser påverka nivåerna av monoaminer som serotonin och dopamin, bara kommer åt konsekvenser av ett underliggande problem. Detta eftersom deras frisättning regleras av motivationssystemet. Det vill säga, obalansen i monoaminer är en konsekvens av problem i själva motivationssystemet, inte tvärtom, menar han.
– Det är väl goda nyheter för psykologer eftersom motivationssystemet inte kan ses som ett i grunden kemiskt system, utan det verkar genom att påverka fokus för vårt kognitiva system. Det handlar alltså mycket om att lära om i hjärnan, ändra upplöjda fåror. Dessa kan dock vara mycket djupa eftersom det rör sig om långvarig inlärning över en individs hela liv, men grunden tror jag ligger i en kognitiv förändring i samklang med motivationssystemet.