Rädd för tandläkaren?

Mellan fem och tio procent av befolkningen beräknas ha så svår tandvårdsrädsla att det klassas som en fobi. Ulla Wide har i över 20 år arbetat som klinisk psykolog med behandling av svårt tandvårdsrädda patienter inom tandvården och forskar också i ämnet som professor vid Göteborgs universitet.

– Flera olika faktorer bidrar när någon är riktigt rädd för att gå till tandläkaren. Störst betydelse har dentala faktorer, om någon exempelvis har haft tidigare dåliga erfarenheter av tandvård. Men även individuella faktorer, till exempel någons personlighet, spelar roll samt externa faktorer, om man exempelvis vuxit upp med en tandvårdsrädd förälder, säger hon.

För den som har svår tandvårdsrädsla, som då ofta har formen av ångeststörningen specifik fobi för tandvård, så är specialiserad kognitiv beteendeterapi med exponering den mest effektiva evidensbaserade behandlingen, berättar Ulla Wide.

– Det botar 8 av 10 av dem som genomgår behandlingen och den ges ofta inom specialisttandvården där psykolog med kbt-kompetens samarbetar med tandvårdspersonal.

På frågan om vad man kan göra själv om man är rädd – innan det är dags för terapi – svarar hon att man ska berätta för tandläkaren att man är orolig inför besöket, därefter lyssna in om tandläkaren ger ett gott bemötande och tar en på allvar.

– Man kan fråga efter konkreta förslag på hur besöket kan läggas upp. Och får man inte förtroende för tandläkaren tycker jag att man ska söka efter en annan tandläkare.

Ulla Wide påpekar att väldigt mycket handlar om att det finns en god kommunikation mellan tandläkare och patient.

– Det kan vara svårt med en patient som är orolig och rädd. Tandläkaren behöver anpassa undersökning och behandling efter vad som passar för patienten. Det handlar om grundläggande klinisk skicklighet som att ge information, göra situationen förutsägbar och ge patienten möjlighet att avbryta under behandling, till exempel genom att lyfta handen. Det kan också handla om att arbeta i lugnare takt, kunna ta pauser och påminna patienten om att andas – och att allt görs i samråd med den enskilda patienten. Helt centralt är att göra behandlingen så smärtfri som möjligt.