Därför skrattar vi (nervöst) hos psykologen

n god vän till mig som har det rätt hektiskt med småbarn och jobb blev nyligen varse en oplanerad graviditet. Även om beskedet var glädjande så väckte det även en oro för hur hon skulle få en redan pressad tillvaro att gå ihop. Vid första rutinultraljudet fick hon dessutom reda på att hon väntar tvillingar. Eftersom hon redan beskrivit att graviditeten kommit som en chock så frågade jag henne hur hon reagerade. Hon berättade då att hon börjat skratta hysteriskt och knappt kunnat sluta.

Disa Sauter, emotionsforskare vid University of Amsterdam, studerar icke-
verbal kommunikation som ansiktsuttryck, suckar och skratt. Utöver att vi mår bra av att skratta, eftersom endogena opioider utsöndras i hjärnan och vi känner oss avslappnade, så fyller skrattet också en viktig social funktion:

– Skratt är väldigt viktigt för att binda människor samman. Vi tycker mer om andra människor när vi skrattar tillsammans med dem. Den viktigaste funktionen som skratt har är att det fungerar som ett socialt klister, säger Disa Sauter.

Att skratta är härligt och förlösande – ett socialt smörjmedel – men många av oss har, likt min vän på ultraljudet, även erfarenhet av att ha skrattat i oanade eller opassande situationer. I mitt arbete som psykolog händer det att patienter ler eller skrattar till när de berättar om någonting som är särskilt svårt. Detta kan väcka förvåning hos patienten och inte sällan ett behov av att förklara sig, vilket kan leda in samtalet på hur skrattet kan komma med känslor som oro, ledsenhet, ilska och förtvivlan.

Sigmund Freud var tidig med att beskriva hur humor och skratt kan vara ett försvar mot det psykiskt smärtsamma. Vissa försvarsmekanismer, som bortträngning och projicering, fungerar genom att vi undviker att möta det svåra medan humor i stället kan hjälpa oss att konfrontera det smärtsamma och samtidigt ge oss ett skratt. Att se det absurda och komiska i våra motgångar och eländen kan göra att de blir lättare att ta sig igenom; skrattet kan fungera som en ventil och ge en välbehövlig paus vid tillfällen då vi behöver det som mest. Ibland kommer skrattet även som en spontan och oväntad reaktion när vi upplever en negativ känsla, exempelvis att vi börjar skratta mitt under en hulkande gråt, när vi är nervösa eller irriterade. Min erfarenhet är att denna typ av reaktion kan upplevas som oönskad och ibland skamfylld, kanske för att den går stick i stäv med förväntningar om hur man bör reagera i situationen. Så hur kommer det sig egentligen att vi ibland skrattar som en reaktion på negativa känslor?

Disa Sauter beskriver att skrattets funktion då kan vara att dölja den negativa känslan som vi egentligen känner. Detta kan vara kopplat till normer kring vilka känslor som vi uppfattar får uttryckas i ett visst sammanhang.

– Om man är väldigt ledsen är det mer socialt accepterat att uttrycka det när man är hemma med sin partner än på ett arbetsmöte. Det finns olika sätt att reglera sina känslouttryck för att följa normer. Ett sätt är att dölja en känsla med ett annat känslouttryck, exempelvis att man skrattar när man upplever en negativ känsla, säger hon.

Vid University of Cincinnati, USA, arbetar Oriana Aragón som forskat om dimorfa känslouttryck, vilket är en benämning för motstridiga känsloyttringar som glädjetårar och nervösa skratt. När jag pratar med henne över Zoom berättar hon entusiastiskt om sin forskning – att intresset väcktes efter att ha tittat på ett avsnitt av Conan O’Brien’s Late night show där en känd skådespelare gästat och skämtsamt pratat om hur hundar och barn kan vara så gulliga att hon får lust att slå till dem. Skådespelarens uttalande förvånade Oriana Aragón och dagen därpå diskuterade hon det med sin pappa, som påtalade likheterna med en mor- eller farförälder som nyper sitt barnbarn i kinden och säger ”du är så söt att jag skulle kunna äta upp dig”. Pappans observation fick henne att reflektera kring hur våra känsloyttringar ofta är motstridiga till vad vi egentligen känner och detta blev en startpunkt för hennes forskning. Oriana Aragón beskriver hur motstridiga känsloyttringar framför allt uttrycks i samband med att vi upplever överväldigande känslor och att de då fyller flera viktiga funktioner.

– I vår tidiga forskning kunde vi se att motstridiga känsloyttringar hjälper oss att snabbare återgå till vårt känslomässiga ursprungsläge, berättar hon.

Oriana Aragón använder uttrycket känslomässig homeostas, jämviktstillstånd, för att beskriva ett normaltillstånd där vi känner oss bekväma. När vi upplever överväldigande känslor menar hon att motstridiga känsloyttringarna fyller en självreglerande funktion som gör att vi snabbare återgår till detta normaltillstånd. Hon berättar att dessa känslouttryck även är viktiga i det sociala samspelet och bland annat kan ge viktig information till vår omgivning om hur vi vill bli bemötta, vilket i sin tur kan hjälpa oss att bättre hantera starka känslor.

– Vi kan vara nervösa och ha ett oroligt ansiktsuttryck eller så kan vi vara nervösa och skratta, och dessa uttryck kommer väcka olika gensvar från vår omgivning, fortsätter Oriana Aragón.

Ett nervöst skratt kan signalera ett behov av lättsamhet, medan ett leende vid gråt kan vara ett uttryck för en önskan om social närhet. Hennes forskning pekar också på att motstridiga känslo-uttryck kan signalera till omgivningen hur vi själva vill agera, såsom växla upp och aktivera oss eller stanna upp och vara i stunden. Hon ger som exempel att om en person vinner ett pris och uttrycker sin glädje på ett aggressivt sätt, som att höja en knuten näve och ge ifrån sig ett glädjetjut, kan det signalera att man är taggad och vill gasa på, medan om en person reagerar med glädjetårar kan det tyda på att man vill pausa och ta in ögonblicket. Det blir däremot svårare för omgivningen att utläsa motsvarande information om personen som vinner priset endast ler.

– Även om motstridiga känsloyttringar kan verka märkliga så erbjuder de information utöver normativa känsloyttringar. Så anledningen att de finns kan vara för att underlätta det sociala samspelet.

Men är det inte lätt att missuppfatta motstridiga känslouttryck? Oriana Aragóns forskning visar att vi vanligtvis kan göra en korrekt tolkning om vi bara är insatta i sammanhanget. Om vi exempelvis ser en idrottare som gråter utan att ha någon bakgrund till detta så uppfattar vi det som ledsenhet, men om vi får veta att personen precis har vunnit en guldmedalj i olympiska spelen, då tolkar vi det som ett uttryck för glädje. Hon menar att det finns en utbredd förståelse för dessa uttryck; de förekommer i såväl film som litteratur och det finns till och med exempel i Bibeln. Förståelsen verkar däremot vara större för motstridiga känsloyttringar vid positiva känslor, som glädjetårar, än vid negativa känslor, som att le när man är ledsen. Detta kan, enligt Oriana Aragón bero på att motstridiga känsloyttringar vid negativa känslor är ovanligare och att det därför är särskilt viktigt att sprida kunskap om att det är en normal och naturlig reaktion. Hon berättar om en man som hört av sig till henne. Han hade, trots sin sorg, inte kunnat sluta le på sin frus begravning vilket hade fått honom att känna sig som en fruktansvärd människa. Efter att ha tagit del av hennes forskning hade han insett att det var normalt, vilket hade hjälpt honom att förlika sig med sin reaktion.

När jag som psykolog samtalar med patienter som skrattat i samtal om något som är svårt och känslosamt så händer det att vi pratar om reaktionen. En del patienter uttrycker att det är lättare att skratta än att bli upprörd eller ledsen, medan andra är mer ursäktande och säger att de upplever reaktionen som opassande. Likt mannen som tagit del av Orianas Aragóns forskning så kan det vara betydelsefullt att få bekräftelse på att det är en vanlig reaktion, vilket i sin tur kan vara viktigt för att undvika att ytterligare lager av negativa känslor uppstår. Samtidigt är det viktigt att som psykolog visa att terapirummet är en plats där man får möta de allra svåraste känslorna och ge uttryck för dessa. Det kan även vara bra att prata om patientens föreställningar om vilka känslor som får uttryckas, både i relation till psykologen och i andra sammanhang.

De motstridiga känslouttrycken verkar berika vår kommunikation och hjälpa oss att hantera överväldigande känslor. Så om du har erfarenhet av att ha skrattat vid ett tillfälle som har känts fel, var öppen för att det kan ha varit precis det du behövde där och då.