Psykologisk rikedom

Om man saknar pengar och något slags stabilitet, kan man då leva ett gott liv? Den frågan ställde sig Shigehiro Oishi, professor i socialpsykologi på universitetet i Virginia, efter att under flera år ha arbetat med ”lyckoforskning”.

Det är sedan länge fastställt att det finns två vägar att gå för att få ett så ”bra” liv som möjligt. Den första handlar om att hänge sig åt hedonistisk njutning, det vill säga kortare lyckokickar som vi får av till exempel god mat, roliga filmer, en ny cykel och bra sex. Den andra vägen, som brukar kallas eudaimonia, handlar om det som skapar mening på lite längre sikt, som att leva utifrån sina värderingar, ha ett bra jobb och visa medkänsla för andra. Man kan ägna sig åt båda eller bara en av dem, men Shigehiro Oishi menar att båda typerna av lycka kräver en viss personlig och social stabilitet för att kicka in.

Så hur är det för människor som inte har det? Hur uppnår man lycka och ett gott liv om vägen genom livet är knagglig?

Den frågan föranledde Shigehiro Oishi att borra djupare. Han tyckte sig se en annan viktig aspekt av ett gott liv: det han valt att kalla psykologisk rikedom.

De senaste sex åren har han studerat denna möjliga tredje väg till ett gott liv och kommit fram till att den kantas av nyhetssökande, nyfikenhet, komplexitet och perspektivskiftande upplevelser. Det kan handla om att testa en ny sport, möta oliktänkande och lyssna till deras åsikter, men också om att skilja sig, tvingas sluta på sitt jobb, flytta till en ny stad och vara med om en svår olycka. Fullödiga upplevelser, både bra och dåliga, som kan vara avsiktliga eller slumpmässiga, glädjefyllda eller traumatiska.

Pandemin är ett utmärkt exempel. Det har varit en ny, perspektivskiftande och psykologiskt rik upplevelse för många av oss. Den har skakat oss i våra grundvalar, fått oss att ändra levnadssätt, berövat oss på nära och kära och kastat oss ut i rädsla, oro och förtvivlan. Men den har också fått oss att stanna upp, hitta ett nytt lugn, gå ut i naturen, skaffa husdjur och flytta ut på landet. Många av oss har omvärderat vad vi tycker är viktigt och värdefullt. På lite längre sikt kan pandemin för många ha bidragit till ett rikare liv.

I sina studier av den tredje vägen till ett gott liv har Shigehiro Oishi och hans kolleger bland annat låtit 500 studenter ange i hur hög grad ett antal egenskaper beskrev deras liv. En del av egenskaperna var kopplade till den första vägen, lycka, till exempel ”trevligt” och ”gott”. Andra till den andra vägen, mening, som ”uppfyllande” – och ytterligare andra, som relaterade såväl positivt som negativt, till den tredje vägen: psykologisk rikedom. Det kunde vara ”intressant” och ”dramatiskt” men också ”händelselöst” och ”monotont”. Resultatet pekade på att lycka, mening och psykologisk rikedom är tre distinkt särskilda faktorer, och forskarnas slutsats är att psykologisk rikedom inte kan reduceras till en aspekt – varken lycka eller meningsfullhet – utan har sin egen plats.

I ytterligare en studie kunde de se att livsavgörande händelser som skilsmässa, karriärbyte och personliga tragedier gav psykologisk rikedom i hög grad.

De som framför allt levde så kallade lyckliga eller meningsfulla liv eftersträvade status quo, ville hålla sig inom sociala ramar och var politiskt konservativa. Detta i kontrast till de som levde mer psykologiskt rika liv som gärna såg sociala förändringar och var politiskt mer liberala. Men – ingen av dessa studier visade egentligen att ett psykologiskt rikt liv är ett gott liv.

Därför bad Shigehiro Oishi deltagare i nio länder att beskriva sina ideala liv genom att välja ur en lista av egenskaper som var associerade med ett lyckligt, meningsfullt eller psykologiskt rikt liv. Överlag valde alla egenskaper från alla tre grupperna, men på frågan om de bara fick välja en sorts egenskap valde de flesta egenskaper associerade med ett så kallat lyckligt liv. På andra plats kom ett meningsfullt liv och sist kom ett psykologiskt rikt liv.

Det var förvisso en minoritet, från 7 procent i Singapore till 17 procent i Tyskland, som sa att de skulle välja ett psykologiskt rikt liv framför ett lyckligt eller ett meningsfullt liv. Men för dem var detta definitionen av ett gott liv.

Och som den nyhetstörstande nyfikna journalist som jag är tillhör jag definitivt den sista gruppen. Och det gör även psykologen Jenny Rickardsson.

– Tveklöst, säger hon. Jag kan inte tänka mig att göra samma saker om och om igen, utan vill utvecklas och experimentera.

Fast hon tror inte att hennes liv skulle bli en så rolig film. Jenny Rickardsson refererar till den skala som Shigehiro Oishi utvecklat för att mäta psykologisk rikedom. Ett av påståenden är just att ens liv skulle bli en rolig roman eller film. En annan är om man på sin dödsbädd skulle omnämna sitt liv som intressant eller fyllt av upplevelser och lärdomar.

– Det sätter ändå fingret på att man har ett liv som inte är fullkomligt förutsägbart, utan att det finns en historia att berätta. Jag har vågat saker som att prioritera tid framför pengar när barnen var små.

Jenny Rickardsson har forskat och doktorerat på patienter med långvarig och svårbehandlad smärta. Sedan något år tillbaka är hon psykologchef på 29K, en icke vinstdrivande stiftelse som tagit fram en självhjälpsapp för att motverka mental ohälsa.

–  Inom ACT-rörelsen, som jag länge verkat inom, förespråkas att man ska omfamna livets alla sidor som en väg till livstillfredsställelse. Det finns också aspekter inom posttraumatisk utveckling där vi sett hur det fått en del människor att förändras till det bättre och framför allt fått dem att känna mer tacksamhet och en känsla av att vara bättre rustade för motgångar.

Jenny Rickardsson menar att den tredje vägen till ett gott liv alltid legat där framför oss. Även om den inte varit så tydligt uttalad eller haft en egen term.

– Lycka är alltid en flyktig upplevelse. Den mer varaktiga känslan av att jag är nöjd med mitt liv verkar vara tajt förknippad med livets mening – och att vara beredd att omfamna skuggsidorna och livets baksida. Är man inte beredd att bli sårad kommer man aldrig att våga älska.