Bravo!

Tycker du att det var länge sedan någon sa något snällt? Törstar du efter uppmuntran efter pandemins isolering och distansering?

– Jag tror att vi just nu har ett större behov av kontakt, av att känna oss sedda, säger psykologen och forskaren
Maria Lalouni vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet i Stockholm.

Vår hjärna har ett nästan genant stort behov av positiv bekräftelse. Varje tecken på att någon gillar, beundrar eller älskar oss är centralt för vårt välbefinnande. Det är så viktigt att vi till och med suger åt oss uppskattande kommentarer från människor som vi aldrig har träffat.

– Beröm och andra former av positiv uppskattning är som syre i alla våra relationer. Vi behöver få känna oss betydelse- och värdefulla såväl på jobbet som hemma i våra olika sociala roller som partner, granne, förälder och barn, säger psykologen, föreläsaren och författaren Katarina Blom.

Hon håller med om att behovet är extra stort nu när vi haft ett mer begränsat antal sociala kontaktytor. Men både hon och Maria Lalouni värjer sig när det kommer till själva ordet beröm. Det är tydligen inte bara eget beröm som luktar illa, som det gamla talesättet lyder. Katarina Blom pratar hellre om ”social uppskattning”. Maria Lalouni kallar det ”uppmuntran”, eftersom beröm är ett laddat begrepp som ibland kopplas till manipulation.

– Jag kan säga att något du gör är bra utifrån att jag vill att du ska fortsätta med det. Men å andra sidan, vi människor påverkar varandra hela tiden. Vi finns inte i ett vakuum och vissa saker vill man uppmuntra. Vi vill ju till exempel att våra barn delar med sig, säger Maria Lalouni.

Alva Appelgren, doktor i kognitiv neurovetenskap, säger hellre ”positiv återkoppling”.

– Beröm förknippar jag bara med komplimanger. Positiv återkoppling är bredare i syfte att uppmuntra och glädja men det kan också vara något man lär sig ifrån.

Nedärvt genom evolutionen finns insikten om att vi måste hålla fokus på faror och hot för att överleva och inte bli uteslutna ur flocken. Det är främst därför vi pekar ut fel och kommer med tillrättavisningar. Ofta i bästa välmening, speciellt när det kommer till våra barn, men det blir lätt en negativ spiral av klander. Vi måste alltså gå emot vårt eget system, anstränga oss lite extra för att se och lyfta fram det positiva i varandra.

För vem vill inte göra en annan människa glad? Och vem gillar inte att bli uppmärksammad för att man hanterat en situation på ett bra sätt, är snyggt klädd eller duktig på att hålla en dragning på jobbet? Faktum är att vi undervärderar betydelsen av den positiva påverkan som vi kan ha på varandra. Både givaren och mottagaren mår bra av beröm. Ändå uppger människor att de både ger och får alldeles för få komplimanger.

I en studie gjord av psykologiforskare vid university of Chicago, uppgav 90 procent av deltagarna att man borde
ge varandra komplimanger betydligt oftare. Men endast 50 procent av dem som skrivit ner en komplimang till en vän skickade iväg den. Trots att den svåraste delen med att hitta något fint att säga och formulera det, redan var gjort.

Så vad håller oss från att glädja varandra? Varför vill vi ändå inte få en annan människa att känna sig uppskattad när vi tidigare har sagt att vi vill ge fler komplimanger? Forskarna bakom studien tolkar det som att det handlar om felaktiga förväntningar på oss själva, en egocentrisk skevhet. Att vi inte tror att vi kan formulera oss på ett sådant sätt att berömmet landar rätt. Inte ens efteråt, när deltagarna väl gett en komplimang, och blivit ombedda att reflektera kring hur mottagaren uppfattade det, kunde de ta in den riktiga reaktionen. De undervärderade fortfarande värdet av sin komplimang.

– När man ger en person beröm är det mer än en vänlig gest, det är en gåva. Min spekulation är att det kan kännas väldigt personligt och kanske smörigt. I vissa andra kulturer är min upplevelse att man generellt sett ger mer beröm, och där betyder det då inte lika mycket. Men här menar vi oftast det vi säger; det är inte bara artighetsfraser. Då kan det lätt riskera att upplevas som jättestort. Vi kan börja tveka inför att ge beröm och tänka ungefär ”nu tror kanske den personen att jag är kär i hen”, säger Alva Appelgren.

I en stor studie från 2020, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Educational psychology tidigare i år, fick lärarna fokusera på att berömma sina elever för deras goda uppförande framför att skälla på dem när de störde. Under tre års tid studerade man 2 536 elever i tre olika stater i USA. Det var allt ifrån förskolebarn i femårsåldern och ända upp till tolvåringar i sjätte klass. Och de ökade sin förmåga att fokusera på sina uppgifter med 20 till 30 procent. Ju mer lärarna berömde och ju mindre de skällde, desto mer uppmärksammade eleverna sina lärare eller arbetade med sina uppgifter.

För den svenska lågstadietjejen Maja, som växte upp i en missbruksfamilj och var både stökig, gränslös och hade svårt att hålla sig till sanningen, funkade en berömdagbok som ett sätt att bryta den ström av skäll och klander som skola och föräldrar gav. På socialtjänstens hemsida berättas om hur mamman i Majas familjhem tog initiativ till att de skulle fokusera på det positiva som Maja gjorde. Även i negativa händelser förstärktes det som var bra. Och tillsammans med Maja skrev de ner allt beröm i en bok. Det hjälpte Maja att utvecklas till en betydligt lugnare tjej och en bättre kompis.

– Det är ett problem att barn som agerar ut och hamnar i konflikter ofta får mycket kritik ifrån både skola och föräldrar, säger Maria Lalouni.

Hon fortsätter:

– Både barnen och föräldrarna behöver få höra när det faktiskt funkar. Ibland kan det vara bra att tillsammans med skola eller dagis bestämma sig för att göra ett omtag. Att gemensamt uppmärksamma konkreta bra saker som barnet har gjort. Det är viktigt för barnets självbild och identitet att få veta att hen kan bidra och göra bra saker.

Kometprogrammet är en forskningsbaserad metod som riktar sig till föräldrar med barn där det lätt blir konflikter. En av de första åtgärderna är att låta föräldrar och barn ha en gemensam stund helt fri från negativt klander.

Ett tips till föräldrar i allmänhet kommer från forskningsledaren och psykologen Martin Forster. I sin bok Fem gånger mer kärlek (Natur & Kultur 2009) uppmuntrar han föräldrar att lägga fem mynt i fickan varje morgon och flytta över ett i taget till den andra varje gång man säger något uppskattande till sitt barn. Som en påminnelse om att stärka de positiva sakerna.

För femton år sedan fick den danska familjeterapeuten Jesper Juul stor uppmärksamhet när han sa att beröm inte är kärlek. Barn som ständigt utsätts för negativ kritik under uppväxten får dålig självkänsla, men det är lika destruktivt för självkänslan att hela tiden få beröm, sa han i en intervju på Svenska Dagbladets Idagsidan 2005.

Flera vetenskapliga studier bekräftade senare hans uppfattning. Bland annat publicerades 2016 forskning från Ohio state university i USA och universitetet i Utrecht i Nederländerna om att överdrivet beröm kan vara skadligt – särskilt för barn med låg självkänsla.

Parallellt har forskningen kommit fram till att det är hur, och vilken sorts, beröm man framför som har betydelse.
Alva Appelgren har studerat olika sorters positiv återkoppling och dess betydelse för lärande. När deltagarna i hennes studie fick beröm för sin intelligens ökade aktiviteten i ett område i hjärnan som kopplas till att personerna är osäkra på om de handlat rätt – och om det skulle leda till en belöning eller inte. Deltagarna upplevdes alltså bli mer osäkra på sin förmåga när de berömdes för sin intelligens jämfört med beröm för uppgiften. Om man i stället för att berömma personliga egenskaper, som i ”Du är smart”, bekräftade personerna mer konkret kring det de höll på med, som i ”Du gjorde rätt val”, så ledde det till att personerna lärde sig uppgiften bättre och kände sig mer motiverade att fortsätta.

– Det beror alltså på ditt syfte med berömmet. Det som är kopplat till vad och hur, så kallad process- eller ansträngningsåterkoppling, oavsett om den är positiv eller negativ, leder framåt och syftar till att man ska göra något åt det, säger Alva Appelgren.

Beröm kan dessutom vara positivt också för den som ger berömmet. Det har Alva Appelgren uppmärksammat i andras studier som bekräftar ansträngningsberöm.

Katarina Blom hänför det till forskningen om kapitalisering av goda stunder.

– Beröm kan ju vara att uppskatta en framgång ihop med någon annan. Det är en form av sårbarhet, när vi delar något som vi är glada och stolta över och bemöts av uppmuntran och följdfrågor. Att dela goda stunder är
kopplat till nöjdhet i relationen och känslan av att den andra finns där även när det blir svårt.

Så varför inte tänka lite extra på att ge uppmuntran och beröm nu när vi suttit isolerade länge, oavsett om det är i en arbetsgrupp eller i familjen?, föreslår Maria Lolouni.

– Att ge beröm lyfter det som är bra och ger ett mer positivt fokus. Och det i sin tur leder till att fler gör det och till att de goda cirklarna sprids, säger hon.