Olika syn på datorspel skapar bråk

Text:

FRÅGA:

Jag är separerad sedan mer än två år och har två barn, tio och fem år, som bor hos mig varannan vecka. Allt har fungerat bra förutom att barnens pappa och jag har olika syn på datorspel.

För några månader sedan var det bedrövligt då barnens pappa lät dem spela i princip hur mycket som de ville. Det blev en kamp för mig när barnen kom hit (speciellt med den yngsta) och inte tyckte något annat än datorspel var roligt. Allt blev att ”mamma var dum, ful, hemsk”. Han ville bara vara hos pappa. Hos mig har spelandet varit mer begränsat till vissa dagar eller vissa tider. Till slut bad jag barnens pappa att ändra sina tankar kring spel. Först blev han jättearg och tyckte att jag inte skulle lägga mig i hans liv, men sen ändrade han sig och efter det har det blivit bättre.

Men jag märker direkt om sonen varit sjuk och spelat mer spel hemma med sin pappa. Då ändras fokus helt till bara spel, och frustration uppstår om jag säger nej. Då vill han bara vara hos pappa igen och inget jag gör är bra. Jag försöker komma med andra förslag men inget passar. Själv är jag så gammaldags att jag tycker att föräldrar inte ska behöva leka med sina barn. Varken min mamma eller pappa gjorde det och ibland var det tråkigt men det jag minns från min barndom är massor av lek och fantasi. Tristess skapar fantasi och det är bra att kunna underhålla sig själv.

Jag känner att barnen aldrig får en chans att komma in i leken, utan tv:n ska vara på eller någon skärm med spel. Det gör mig väldigt ledsen och stressad. Det blir också jag som får leta upp aktiviteter till barnen och känna stress kring att dom kanske måste röra sig mer.

Hur gör man? Hur ska man tänka?

SVAR:

När jag läser ditt brev tänker jag att du tar upp två viktiga frågor som många föräldrar delar med dig. Den ena är hur man ska förhålla sig till barnens skärmtid och det andra hur man som separerad ska göra fungerande överenskommelser med den andra föräldern. Du skriver att allt fungerat bra mellan dig och barnens pappa vilket låter väldigt bra! Det betyder ju att ni har lätt att komma överens om de flesta viktiga frågor som rör era gemensamma barn. Det är också värdefullt för barn att veta och känna att deras föräldrar respekterar varandra och fungerar i sina föräldraroller även om de inte lever ihop.

Just det här med skärmtid är en het potatis för många föräldrar. Folk fattar olika beslut, barn har olika önskemål, kamrater har olika regler. Det är inte lätt att navigera och hitta ett förhållningssätt som känns rätt både utifrån det egna föräldraskapet och i relation till omgivningen.

Om man utgår från forskningen kring skärmtid för barn finns det några viktiga punkter att ta hänsyn till. En är vilken aktivitet barnet ägnar sig åt på skärmen då det finns både bättre och sämre sådana. Det finns ju en massa appar som är väldigt pedagogiska och där man kan se att barn lär sig väldigt mycket, till exempel appar som tränar språk. Det här betyder att du som förälder behöver ha koll på vad dina barn ägnar sig åt på skärmen så att du, helst tillsammans med dem, kan sätta upp regler och göra överenskommelser om vad de får göra och vad de inte får göra. Om du själv känner dig osäker på vad du ska godkänna kan det vara klokt att rådfråga andra föräldrar.

En annan faktor är vad skärmtiden ersätter eller kanske till och med konkurrerar ut. För vissa barn är suget efter skärmaktiviteter så starkt att de gärna avstår från att röra på sig, träffa kompisar i verkliga livet, lägga sig i tid och så vidare. Även här behöver föräldrar sätta upp regler för barnen så alla de aktiviteter som man vill att barnet ska hinna med faktiskt hinns med.

Ett sätt är att knyta andra aktiviteter till skärmtid så att man till exempel säger att om man varit ute och lekt i en timme gör det att man får en viss tid vid skärmen. Man kan också pausa den överenskomna skärmtiden efter en stund för att barnet ska göra några minuters fysisk aktivitet innan hen får fortsätta.

Att föräldrar har olika syn på det här, liksom på väldigt mycket annat som rör deras barn, är inte konstigt och ­gäller föräldrar som lever ihop likväl som separerade. Ibland får man anstränga sig så gott man kan för att hitta en gemensam lösning och andra gånger får man kanske kapitulera inför det faktum att man tänker olika.

Möjligen kan man säga att ­eftersom attraktionskraften hos skärmen är så stark för många barn är det hjälpsamt för dem om man ändå kan kompromissa sig fram till en gemensam linje just på detta område som då gäller i bägge hemmen. Det brukar minska utrymmet för tjat och konflikter vilket är skönt för alla.

Men som vid alla kompromisser innebär det att man möts på mitten där båda ger upp en del av sina önskningar.

Mitt förslag är att du talar med barnens pappa. Kanske kan du starta just med hur tufft det blir för dig när barnen kom­mer från honom där de fått mer speltid. På så sätt und­viker du att anklaga honom men tar upp det som är ett problem för dig. Utifrån det kan ni försöka få till en kompromiss. Du kan sedan jobba för att få till den sorts aktiviteter som du värdesätter de veckor du har barnen, och de veckor de är hos sin pappa får du lita på att han gör sitt bästa för era barn.

⁄ Liv Svirsky, Legitimerad
psykolog och psykoterapeut/Psykologiguiden.se

Svar från legitimerade psykologer på Sveriges psykologiförbunds sajt Psykologiguiden.se