Hur gör jag slut med en vän?

Text:

Foto: Maria Hergueta

FRÅGA:

Jag undrar hur man på bästa sätt kan göra slut i en kompisrelation. 

Jag förstår att det, precis som i en kärleksrelation, egentligen inte finns något bra sätt att göra slut på eftersom det ofta leder till känslor av svek, sorg, besvikelse och ilska. Det är ju också högst individuellt beroende på hur relationen har sett ut, hur man vanligtvis tar emot kritik/missnöje, inlärningshistoria etcetera. Jag har frågat flera vänner som givit mig två förslag:

1. Låta relationen rinna ut i sanden och inte svara/”boka om” tills personen i fråga tar hinten. 

2. Säga som det är och faktiskt göra slut. 

Nu till mitt fall. Jag har en gammal vän som jag var väldigt bra, nästan bästa, vän med under skoltiden. De senaste åren har vi inte träffats så mycket (cirka gånger per år) och jag har vid de tillfällena känt att vi glidit isär och vuxit ifrån varandra. Jag har då känt att jag inte fått så mycket energi av våra träffar utan har känt mig ganska dränerad efteråt. Det ska tilläggas att personen tar upp större delen av tiden att prata om, för mig, oviktiga saker. Hen skämtar hela tiden, pratar om ytliga saker och visar inget genuint intresse för mig, mitt liv och hur jag mår eller har det i vardagen. 

Det har varit mycket fokus på personen och jag har då känt mig förbisedd. Jag bestämde mig för att säga som det var, men utan att gå in på specifika beteenden som personen gjort, för att minska risken att hen kände sig attackerad och som den enda felkällan. Jag försökte i stället beskriva mina känslor utifrån situationen och att jag tycker att vi borde låta oss fortsätta glida isär. Personen blev väldigt sårad och ledsen och sa nästan direkt att hen visste att det var för att hen lagt mycket fokus på sig själv och andra värdsliga saker och inte låtit mig ta lika mycket plats. Jag sitter nu och funderar på om jag gjort rätt. 

Det var extremt jobbigt för mig att se personen så sårad och samtidigt inse att det var ”hens fel” (fast jag inte sagt det). Har sådana skuldkänslor och tänker att alternativ nr 1 kanske hade varit bättre ändå. Tänker jag fel? Gjorde jag rätt?

Tacksam för svar då jag ältat detta mycket den senaste tiden.

SVAR:

Tack för din intressanta fråga till oss. Jag tror vi är många som kan känna igen oss i den typ av relation som tar mer energi än den ger. Den typ av relation som blivit ojämn på något sätt. Den där ena partnern ligger på för mycket och inte känner av den obalans i behov av kontakt som finns. Eller den där den ena blivit självcentrerad och inte längre lyhörd för den andres behov. 

 Relationsbygge är kanske det mest komplexa vi männi­skor gör i livet, och det relationella språket är svårt! Jag tycker du ska vara stolt över dig själv som ansamlade den kraft som krävs för att ge ärlig feedback. Det är att ta ansvar för relationen och stå upp för sig själv och sina gränser. Är personen betydelsefull kan den vara värd det besvär det innebär att vara uppriktig. Det ger personen en chans att ta till sig av feedbacken och ändra sina beteenden. Något som i bästa fall kan utveckla och fördjupa relationen. 

 Det är inte lätt att ge feedback! Vi får sällan träning i det. Årligen går otaliga människor på kurs för att lära sig hur man lägger upp ett budskap så att det landar på ett sätt så att mottagaren kan ta det till sig. Det finns mycket att lära rent tekniskt kring innehåll och upplägg för ett sådant samtal. Men kanske allra viktigast blir att lära sig färdigheter för att hantera det obehag som ofta uppstår. 

 Jag förstår fullt ut att det var jobbigt för dig att se din vän ledsen! Du avslutar ditt brev med att du grubblat mycket kring om du gjorde fel som var ärlig mot din vän. Bara för att en person reagerar med ”negativa” känslor behöver det inte betyda att man agerat fel. Även om man gör sitt yttersta för att tajma och förpacka sitt budskap på bästa sätt har man inte ansvar för den andres känslomässiga respons. Man kan inte gardera sig för att en person inte ska behöva uppleva obehagliga känslor. Detta står helt enkelt utanför vår makt och kontroll, och skönt är väl det egentligen.  Människans förmåga att uppleva smärta är viktig, den ska man inte frånta henne. Alla känslor, i synnerhet de svåra, bär på viktig information och vägledning. Smärta fungerar som bränsle att vidta nödvändiga förändringar för att växa som människa och komma mer till sin rätt. 

 I det här fallet låter det ju som att din vän kände sig träffad av din feedback. Att hen kände med sig att hen blivit för självupptagen i relationen. Det är ju först när vi ser oss i en spegel som vi ser att skjortan vi bär är smutsig. Vilka vill vi ska spegla våra beteenden, om inte våra nära vänner? Att få en chans att utvecklas inom ramen för den trygghet som där finns. 

Om vi vänder på steken. Om du hade beteenden som andra störde sig på, skulle du då vilja att de gjorde dig varse om dem? Gav dig en chans att ändra dig, eller ducka problemet och dra sig undan?

 Jag vill skicka med dig att fundera lite över detta med att göra slut i en vänskapsrelation. Det låter lite skarpt för mig. Det är skillnad på en kärleksrelation. Där kanske det i många fall finns större behov av att definiera sig som tillsammans eller ej. Detta med tanke på intimitet, sex och trygghet etcetera. Men kan man tillåta sig vara mer fri i en vänskapsrelation? Då vi människor är under ständig utveckling krävs att relationen ger utrymme för båda att växa och förändras inom ramen för relationen för att den ska vara sund och hållbar. Det är inte alltid man växer åt samma håll. Ibland tilltar olikheterna och ens behov blir inte längre tillgodosedda inom relationen. Jag tänker att en vänskap därför kan vara mer intensiv i vissa perioder av livet, för att i andra tillåtas vara mer gles. 

 Jag kan se ett behov av att göra slut med en vän i det fall en person beter sig illa mot en och ens gränser inte går att försvara. Men i ditt fall låter det mer som att detta var första gången du gav hen feedback. Jag undrar om det kan vara så att du kanske är ovan att markera dina gränser och uttrycka dina behov? I så fall är du i gott sällskap. Det är vanligt att önska att andra automatiskt ska förstå våra behov och önskningar utan att vi ska behöva uttrycka dem explicit. 

 Jag blir nyfiken på om du är villig att ge din vän ”en ny chans” nu när hen kom till insikt om de beteenden som du tyckt varit problematiska? Utifrån att du valde att vara ärlig och utifrån hur du beskriver hens reaktioner på ditt samtal finns det ju mycket som tyder på att relationen är värdefull för er båda. 

 Oavsett vilken väg er vänskap tar, tycker jag att du ska vara stolt över dig själv som vågade vara uppriktig och rak. Ärlighet varar längst. 

⁄ Maria Nordström Lindhe, leg. psykolog, Psykologiguiden.se

Svar från legitimerade psykologer på Sveriges psykologiförbunds sajt Psykologiguiden.se