Autism utanför boxen

Så bidrar supersystematiserarna till teknisk utveckling.

Fram till 40-årsåldern arbetade Serena Hasselblad som ingenjör, med en doktorsavhandling om nya metoder för biologisk rening i sitt cv. Men arbetslivet kantades av återkommande problem. Hon hade ryggont och migrän, som till slut kunde kopplas till stress. Stressen i sin tur hängde ihop med den ansträngning som krävdes för att tolka och förstå omgivningen. Det var i alla fall vad en handläggare på Försäkringskassan anade, då hon rekommenderade Serena att göra en autismutredning.

– Jag var inte beredd på det men jag fick en aspergerdiagnos, säger Serena Hasselblad, som numera arbetar med att informera om autism. Bland annat har hon varit redaktör för boken Autism inifrån: Speglingar av ett autistiskt vi (Gothia kompetens 2019) och driver podden Autistiska rummet.

Sedan hon fick sin diagnos har hon kommit att se autismen mindre som en svårighet och mer som ett sätt att fungera som skiljer sig från dem som inte är autistiska. Autister har nämligen styrkor som personer utan autism saknar, inte minst när det gäller vetenskaplig och teknisk innovation. Den autistiska kreativiteten kan ta sig uttryck i att man tänker utanför den berömda boxen, förklarar Serena Hasselblad.

– Vi ser inte boxen. Då är det enkelt att tänka utanför den. Vi sorterar inte sinnesintryck och annan input med hjälp av snabba generaliseringar, vilket gör att vi har mindre förförståelse och därmed mindre fördomar. Hjärnan är programmerad på ett sätt som gör att vi får mer rådata. Man kan säga att vi ser världen mer som den är, säger hon.

De här egenskaperna har gjort att autism lite skämtsamt har kallats för ingenjörssjukan, något som den brittiska autismforskaren Simon Baron-Cohen och hans kolleger vid Cambridge university har funnit empiriskt stöd för. År 2011 publicerade de en studie där de sett att det var dubbelt så vanligt med autism i teknikföretaget Philips hemstad Eindhoven, jämfört med de mindre tekniskt profilerade städerna Utrecht och Harleem.

– Eindhoven är som ett Silicon valley i Nederländerna. Vi tittade på skolregister och antalet autistiska barn i vardera av de här tre städerna. Nivåerna för autism var dubbelt så höga i Eindhoven, säger Simon Baron-Cohen, som nyligen gav ut boken The pattern seekers: How autism drives human evolution (Basic Books 2020).

– Män och kvinnor som flyttar till Eindhoven för att arbeta inom teknik bildar familj och skaffar barn. Vad det antyder är att det kan finnas en genetisk länk mellan fallenhet för systematisering hos föräldrarna och sannolikheten för autism hos barnen.

Det som Simon Baron-Cohen kallar systematiserande drag handlar om att ha ett väldigt analytiskt och logiskt sätt att se omvärlden, ofta på bekostnad av svårigheter med det som kallas kognitiv empati, att förstå hur andra människor tänker. Den här systematiserande förmågan har haft en evolutionär fördel genom att den har drivit på innovation och teknisk utveckling, menar Simon Baron-Cohen. Det som inom dagens psykiatri ofta beskrivs som ett problem som ska åtgärdas kan alltså ses som en styrka.

Utifrån de här iakttagelserna har Simon Baron-Cohen utvecklat en teori om hur empati (E) och systematisering (S) växelverkar i befolkningen. År 2018 testade han teorin med goda resultat i en studie med över 600 000 britter utan autism, och 36 000 med diagnosen. Den som gör hans empati/systematiseringstest kan se i vilken av fem kategorier man hamnar på en skala. De här kategorierna ger så klart inte hela bilden men tycks ändå säga något väsentligt om vissa sidor av ens personlighet. Längst ut på skalan finns hyper-systematiserare, en skara dit Simon Baron-Cohen räknar banbrytande uppfinnare och forskare som Thomas Edison, Nikola Tesla, Isaac Newton och inte minst Carl von Linné, vars vetenskapliga gärning var just att lägga grunden till dagens systematisering av växter och djur.

När Simon Baron-Cohen och hans kolleger studerat autistiska personer så tenderar de att ha en systematiseringskrets i hjärnan som är stämd väldigt högt, i typ S eller extrem typ S. Men det betyder inte att alla som har höga värden på systematisering, och låga på empati, skulle få en autismdiagnos.

– Nej, inte alls, säger han.

Trots att det finns en överlappning mellan de drag som placerar dig i typ S eller den extrema typ S-gruppen och de autistiska diagnoskriterierna så betonar Simon Baron-Cohen att inte alla med många av de här dragen har behov av en diagnos. Det handlar om vilka förutsättningar man får i sin miljö.

– Tänk dig att du befinner dig i en miljö där du värdesätts för ditt mönstersökande och folk inte sätter press på dig att vara väldigt social eller orienterad mot empati. Du kan föreställa dig en matematikavdelning eller ett datalabb. Då kanske du inte upplever något stigma utan fungerar bra. Jag tänker att det bara är om människor lider som de behöver diagnos.

För Simon Baron-Cohen handlar kopplingen mellan kreativitet och autistiska eller systematiserande drag om en ”om och då”-logik. ”Om” hänvisar till input, ”och” till en handling som du utför med inputen, och ”då” refererar till outputen, resultatet.

– Kreativitet kommer in genom att manipulera de här mönstren. Du experimenterar med variabler, som en forskare. Det är samma sak i musik, teckning eller vilken annan kreativ syssla som helst, säger han.

När jag frågar Serena Hasselblad om hon ser ett samband mellan sina autistiska drag och att hon blev ingenjör svarar hon jakande.

– Jo, jag tycker väldigt mycket om matematik, och att systematisera, och att lösa problem. Alltså, problemlösning i sig självt är så tillfredsställande, säger Serena Hasselblad och skrattar. Och jag har inget problem att gå djupt in i saker.

Men för Serena Hasselblad har det utvecklade logiska tänkandet inte bara hjälpt henne som ingenjör utan även varit ett redskap för att förstå personer som inte är autistiska.

– Logiken är en förutsättning för att klara sig i det här samhället, eftersom vi inte instinktivt tolkar vår icke-autistiska omvärld. Vi behöver logiskt fundera ut en massa saker, säger hon.

I det autistiska tänkandet finns en förmåga att ta in mycket och detaljerad information. Sättet att ofta börja i detaljerna innan man ser till helheten har skapat bilden av att autister inte förmår se skogen för alla träd. Men så enkelt är det inte, enligt Serena Hasselblad. Snarare handlar det om att det kan ta längre tid att se helheten, men den kanske blir mer fullödig när alla delar väl är på plats.

– Säg att man är autistisk och student. Då blir man ofta tvungen att lära sig mycket mer än andra för att få hela bilden. Ett par pusselbitar räcker inte för att tänka sig till hur helheten ser ut. Behovet och förmågan att ta in så mycket mer information och kunskap kan göra dig till en väldigt bra forskare, och en som kan hitta mönster och samband.

Var är du på skalan?

Autism innebär ofta en minskad förmåga till kognitiv empati, alltså att tankemässigt förstå vad andra tänker och känner, medan den affektiva empatin sällan är nedsatt. Det betyder alltså att den med autistiska drag inte är mindre känslomässigt engagerad i sina medmänniskor.

Extrem typ S: Din systematisering är superhög och din empati är medel eller lägre (cirka 2,5 % av befolkningen).

Extrem typ E: Din empati är superhög och din systematisering är medel eller lägre (cirka 2,5 % av ­befolkningen).

Testa dig!
Gör Simon Baron-Cohens test och bidra till forskningen: yourbraintype.com

Text: