Rätt eller fel?

Kriser har en tendens att göra oss mer moraliskt konservativa. Därför kan ett beteende som är fel i dag bli rätt i morgon. 

Den svenska strategin kring coronahanteringen har lagt mycket ansvar på individen. Vilka uppoffringar ska jag göra i dag? Hur ser det moraliskt riktiga beteendet ut nu? En norm är vad Folkhälsomyndigheten säger, en annan är den deskriptiva normen, alltså vad andra människor gör. 

44-åriga Anna har i princip enbart jobbat hemifrån sin lägenhet sedan i mars förra året. Eftersom hon lever ensam halva tiden, när barnen är hos pappan, kan det bli riktigt isolerat periodvis. 

– Först var jag inte så noga med restriktionerna, sedan var jag duktig ett tag, därefter slarvig – och nu är det väl ett mellanting, säger hon.

Vår magkänsla vet ganska snabbt vad som är rätt och fel, men ändå kan vi ha olika skäl till att bete oss på ett visst sätt. När vi hjälper andra kan vi göra det för att vi tycker synd om den som lider, alltså av altruistiska skäl – eller för att slippa eget obehag.

– De flesta människor har ett upplevt ansvar att bry sig om andra människor; det tydligaste är vår närmsta familj. En del har en snäv ansvarscirkel, andra tycker att de har ett ansvar mot alla människor på jorden, samt för natur, djur – och framtida generationer, säger Arvid Erlandsson, forskare i psykologi vid Linköpings universitet.

Ibland hinner vi tänka och fundera innan och då kan vi komma fram till att vi vill agera på ett visst sätt för att undvika skuldkänslor. Andra gånger siktar vi på en emotionell belöning, en ”warm glow” som är ett slags lågintensiv kick som kan komma av att hjälpa och bry sig om andra. 

Det är ingen känsla som Anna känner igen sig i. 

– Jag trodde att jag skulle känna mig duktig om jag verkligen följde restriktionerna och levde på det moraliskt korrekta sättet, men den känslan har inte infunnit sig, i stället har jag känt mig sur.

Att Annas vänner har haft olika inställning i coronafrågan har varit förvirrande, tycker hon. 

– Några har varit duktiga och följt rekommendationerna noga, medan andra har levt nästan som vanligt. Jag hittar ingen rak linje att hålla mig till och jag har tänkt så mycket kring vad som är rätt och fel, säger hon.

En person som verkligen inte har isolerat sig är Annas lillasyster. 

– Hennes beteende väcker känslor av avundsjuka hos mig, säger hon.

Anna själv vill bli sedd som en ansvarstagande person – och absolut inte råka sprida viruset. Samtidigt har hon ett stort socialt behov. Och hon mår dåligt utan folk att umgås med.

– Jag tycker att det är väldigt bra ur ett samhällsperspektiv att följa restriktionerna. Men jag klarar bara av att vara strikt i tre, fyra veckor. Sedan har jag börjat längta för mycket efter människor. Mitt egoistiska behov har gjort att jag har träffat mer folk än man ska ibland, säger hon.

Fast att moral enbart skulle handla om att vara självisk eller osjälvisk är att göra det för lätt för sig, anser Arvid Erlandsson.

– Så himla enkelt är det inte; samma beteende kan både hjälpa och skada. Det finns andra värden också än att rädda maximalt antal liv och försöka minska smittspridning till varje pris. En restaurang kan gå i konkurs om vi inte går dit. Ja, jag kanske skadar gamla om jag träffar dem, men det finns också en chans att jag hjälper till att minska psykisk ohälsa, säger han.

Vi sneglar på varandra och försöker lista ut vad som är normen i vår grupp. 

– Man vill inte bli sedd som osympatisk. Men att ganska många människor nu agerar på ett visst sätt beror inte främst på att man vill minska smittspridningen, utan det är för att inte bli ovän med folk, säger Arvid Erlandsson.

Själv är han smärtsamt medveten om att han inte alltid lever upp till sin egen moraliska hållning.

– Det finns sådant som jag tycker är moraliskt rätt, men det betyder inte att jag beter mig så till fullo – för jag är också viljesvag. Jag tycker till exempel att det är fel att äta kött från fabrik, men det händer att jag gör det. I teorin tycker jag att det rätta vore att döda en person för att rädda hundra, men jag är inte säker på att jag skulle klara av det, säger han.

Sylvia Terbeck forskar i psykologi vid John Moores university i Storbritannien och jämför vad folk säger att de ska göra med hur de faktiskt beter sig. Hennes experiment visar att de flesta av oss faktiskt är benägna att döda en person för att rädda flera – även om vi säger att vi inte kan tänka oss det. Det har hon kommit fram till genom att i virtuell verklighet återskapa ett känt moraliskt tankeexperiment: det så kallade spårvagnsproblemet. Det ursprungliga experimentet går ut på att en skenande spårvagn riskerar att döda fem personer, men att man har en möjlighet att rädda dem om man drar i en spak – fast i så fall dör en annan person. 

– I vårt experiment ser man folk på rälsen och mannen som man kan knuffa för att rädda de fem andra. Alla skriker och så kommer tåget. I teorin kan vi tänka att det nog är bra att inte skada andra människor, men när vi befinner oss i en situation kanske det trots allt är det vi gör. De flesta i experimentet knuffade honom, säger Sylvia Terbeck.   

Men hon upptäckte också någonting annat – de flesta ångrade sig. 

– De agerade på ett sätt som inte var i linje med den egna moraliska uppfattningen. Några försökte att dra upp mannen igen, säger hon.

Arvid Erlandsson tror att de flesta har en idé om vad som är det rätta, men att vi har svårt att leva upp till det.

– Det uppstår kognitiv dissonans, skuldkänslor och obehag, när man säger en sak och gör motsatsen. För att bli av med obehaget måste man antingen ändra sitt beteende eller sin attityd. Så man försöker hitta skäl som förklarar och rättfärdigar det man gör, säger han.

Enligt Pontus Strimling, forskningsledare vid Institutet för framtidsstudier, IFFS, anser många att det inte bara är själva handlingen som avgör moralen, utan uppsåtet.

– Att ha sex tycker de flesta är okej, men att ha sex för pengar tycker många är moraliskt fel, vilket ofta beror på att man tycker att det smutsar ner någonting som ska vara rent eller heligt. Vi har inte bara en idé om hur man ska bete sig utan också hur man ska tänka för att göra rätt, säger Pontus Strimling.

Samtidigt har vi också lite svårt att förstå att våra preferenser varierar. 

– Moraluppfattning verkar skapas utifrån att man föreställer sig själv i en situation. Känns situationen jobbig tror man att något är fel. Moraliskt fördömande finns kring massor av saker. Att dricka cocacola till frukost tycker många är moraliskt dåligt, säger han. 

Den som börjar resonera kring moraliska frågor upptäcker snabbt en besvärande sak – man pratar ofta förbi varandra. För även om det är universellt att ha en känsla för rätt och fel är vi inte överens om vilka värden vi behöver ta hänsyn till. ”Moralfundamentsteorin”, uppfunnen av psykologen Jonathan Haidt, förklarar varför vi resonerar så olika. Enligt den social-psykologiska modellen föds vi alla med moraliska ”smaklökar”, men beroende på hur vi växer upp kommer vissa smaklökar att utvecklas mer, andra mindre. De som är socialliberala, eller mer åt vänster politiskt, tenderar att bara ha känsla för två, tre smaker, nämligen omtanke, rättvisa och ibland frihet.  Därmed tycker de att det räcker att förhålla sig till dessa för att vara en bra och moralisk människa. 

Moralkonservativa personer håller med om att det är dåligt att skada folk, dåligt med orättvisa och värnar också ofta om frihet. Men de anser dessutom att man behöver väga in tre ytterligare aspekter: lojalitet – att vara lojal mot de sina; auktoritet – respekt för de som haft makt tidigare; samt helighet – att inte motsätta sig gud eller gå ”emot naturen”.

– Liberala personer kan därför ha svårt att förstå hur konservativa tänker, säger Pontus Strimling. 

En modell, som han har gjort, visar hur vi ändrar oss i moraliska frågor över tid. Modellen har testats i flera länder – och han har funnit samma tendens överallt: Moralfrågor som stöds av argument som rättvisa, minskat lidande och frihet vinner terräng, det vill säga argument som liberala personer lyssnar till. 

– De som tycker att homosexuella ska få gifta sig använder argument som rättvisa – och de som inte tycker det hänvisar till auktoritet och religion, argument som bara konservativa lyssnar på. Det som händer då är att sidan som stöds av liberala argument vinner. Ju fler liberala argument som stöder den ena sidan, desto snabbare förändras opinionen i den riktningen. Och det är genom att vägra lyssna som liberalerna vinner, förklarar han.

Att vägra lyssna hänger samman med en grundtrygghet, tror Pontus Strimling. Har man det bra behöver man inte vara rädd för förändring.

– I oroliga tider finns en tendens till att vi blir mer konservativa. Moraliska argument som bygger på auktoritet eller lojalitet har att göra med att vi ska hålla oss till det som varit och lyssna på de som haft makt. Vi ser en svag sådan effekt av coronan i försök som vi har gjort. 

– Vi studerade 237 amerikaner som hade fyllt i enkäter om hur de värderade olika moraliska fundament strax före och sedan igen under den pågående pandemin. Vi fann att de som var oroliga för covid-19 hade börjat värdera lojalitet och auktoritet mer medan de andra värderingarna inte ändrats, säger han.    

Han använder nu sin modell för att spå om framtiden. 

– För att kunna sia om framtiden måste vi kunna mäta vilka argument som stödjer åsikten, så för att modellen ska fungera behöver det finnas en aktiv diskussion. Dödshjälp tror vi är en fråga som kommer att vinna större opinion med tiden. De argument som stödjer åsikten är att dödshjälp hindrar lidande och dessutom ligger frihetsargumentet här. Det som dödshjälp har emot sig är det konservativa argumentet renhet eller helighet, att liv ska vara någonting okränkbart som vi inte ska göra något åt, säger han. 

Folk kan ändra sig ganska mycket i moraliska frågor genom livet. Fram till 1979 klassades homosexualitet som en psykisk sjukdom i Sverige. 

– Eftersom det var den officiella linjen så måste det ha varit en ganska stor andel som tyckte så då. Den åsikten är det svårt att hitta någon som har i dag, säger han.

Om coronapandemin fortsätter att härja tror han att vi kommer att få se fler individer med munskydd i Sverige. 

– Jag tror att munskydd borde vinna över tid om man kan argumentera för att munskydd kan begränsa skada för andra och en själv. Den lilla frihet man ger upp borde väga lätt, säger han.

Hur väljer du moral?

Att vara moralisk innebär olika saker för oss. Moralfundamentsteorin är ett sätt att förklara vad som ingår i moral för olika individer. Personer som är liberaler eller till vänster politiskt tycker inte att det finns lika många variabler att förhålla sig till för att vara en bra och moralisk människa.

Detta är viktigt för vänsterliberaler/progressiva:

1. Omtanke (icke-skadande)

2. Rättvisa

3. Frihet 

Detta är viktigt för moralkonservativa:

1. Omtanke (icke-skadande)

2. Rättvisa

3. Frihet 

4. Lojalitet med sin
egen grupp

5. Lydnad mot
auktoriteter 

6. Respekt av helighet

Källa: Arvid Erlandsson

Text: