Vaccinering kräver tillit

Därför vill inte alla vaccinera sig. Inställningen till skydd mot covid-19 har varierat under pandemin.

I slutet av augusti 2009 rapporterade medier i USA om en kvinna som bara kunde gå baklänges. Hon hette Desiree Jennings, var 25 år och hejaklacksledare. Tio dagar tidigare hade hon vaccinerat sig mot influensa. I Sverige plockade Aftonbladet upp historien som även fick stor spridning i bloggar och andra forum på nätet. 

Desiree Jennings hade visserligen vaccinerats mot den vanliga säsongsinfluensan, men hennes påstådda neurologiska tillstånd var en av de biverkningar som fördes fram i debatten när svenskarna skulle vaccineras mot svininfluensan hösten 2009. Framför allt var det unga som påverkades negativt av nyheten. I en enkät publicerad i Dagens Nyheter samma höst angav endast 32 procent av dem mellan 18 och 29 år att de skulle vaccinera sig.

De ungas skepsis fick fart på de svenska myndigheterna. Läkemedelsverket gick ut med budskapet att biverkningarna främst bestod av triviala symtom. Socialstyrelsen, som hade ansvaret för pandemibekämpningen, drog i början av november igång en kampanj på nätet med temat ”Nej till svininfluensan”.

Samtidigt ökade spridningen av svininfluensan, bland annat på skolor, och fler dödsfall rapporterades. Snart övergick medierna från att rapportera om ett svalt intresse för
vaccinering till att berätta om köer till vaccinationscentraler och idrottslag som fick gå före i kön.

Kvinnan som gick baklänges visade sig senare vara en bluff. Men den biverkning som faktiskt drabbade flera av de svenskar som slöt upp i kön till vaccinationscentralerna, var minst lika absurd. Och oväntad. Hittills har drygt 400 personer beviljats ersättning för att de drabbades av narkolepsi som en följd av vaccinationen 2009. Narkolepsi är en ovanlig neurologisk sjukdom som kan ge plötsliga sömnattacker under dagtid.

”Inget ont som inte för något gott med sig.” Så sa Linda Karlström, känd vaccinmotståndare som utsågs till Årets förvillare 2020, under en föreläsning som filmades av SVT:s Dokument inifrån. I dokumentären Vaccinkrigarna, som som sändes i december förra året, skildras vaccinmotståndet inifrån, efter att reportrarna hade utgett sig för att själva vara vaccinmotståndare. Linda Karlströms uttalande syftade på den oro för vaccinationer som debatten om narkolepsi hade gett upphov till.

Men narkolepsin var inte bara mumma för motståndare till vaccin i alla dess former. Den allvarliga biverkningen satte också fingret på frågan om perspektiv i vaccinationsdebatten.

Ur ett folkhälsoperspektiv kan man konstatera att vaccinet orsakade narkolepsi hos en så liten andel som 0,0082 procent av de 5,3 miljoner människor som vaccinerade sig 2009 för att slippa svininfluensan. Men i reella tal drabbades minst 434 personer och deras familjer av en allvarlig, livslång sjukdom.

Jessica Nihlén Fahlquist är docent på centrum för forsknings- och bioetik vid Uppsala universitet. När jag ringer henne har hon precis hört talas om en person med narkolepsi som tagit sitt liv.

– Ett av problemen är att man alltid pratar om populationsnivå och då säger man att nyttan överväger riskerna. Men även om risken är låg på individnivå så drabbas de till hundra procent. I folkhälsoarbetet måste man balansera mellan de två nivåerna och det är lätt att glömma bort individnivån.

En faktor som påverkar inställningen till vaccin är uppfattningen av risk.

– Det finns psykologisk forskning, som myndigheterna inte alltid tar hänsyn till, som visar att lekmän uppfattar risk på ett annat sätt än myndigheter. Så om man pratar om sannolikheter så uppfattar vanliga människor inte det på det sätt man önskar, säger Jessica Nihlén Fahlquist.

Myndigheter och andra som vill använda vaccin för att öka den kollektiva folkhälsan, måste balansera på gränsen mellan alltför optimistisk övertalning och risken att fokusera för mycket på riskerna.

– Man måste vara medveten om att det handlar om att navigera mellan vetenskap och etiska värderingar. Det är en pedagogisk utmaning att föra fram fakta och evidens och samtidigt ha respekt för dem som är tveksamma. Man kan inte nå alla, men med en respekfull dialog kan man nå dem som är lite oroliga.

För de grupper av vaccinmotståndare som uttalar sig i dokumentären Vaccinkrigarna väger den personliga berättelsen tyngre än vetenskapen. De hyser också djup misstro mot den ”elit” som försöker övertyga dem att vaccinera barnen.

Mikael Klintman är professor i sociologi vid Lunds universitet och har skrivit boken Knowledge resistance: How we avoid insight from others (Manchester University Press, 2019). Han menar att motståndet mot vaccinering grundar sig i en rädsla för det främmande.

– Vaccinering går emot vår instinkt att skydda våra egna – både mot främmande, farliga, substanser och mot främmande, farliga, människor.

Vaccinmotståndarna ser en girig läkemedelsindustri som vill angripa barnen med en spruta för att spruta in en främmande substans.

– Vi människor känner och tänker ofta i metaforer. I informationen om vaccin kan man ändra ovannämnda bild till en som handlar om att vaccin är en underrättelsetjänst som får komma in i kroppen för att träna, informera och stärka kroppens eget försvar mot den farliga smittan, säger Mikael Klintman.

Den kunskapsresistens som bokens titel syftar på handlar om att reducera fakta till en åsikt som vi inte håller med om. Grupptillhörigheten, eller rädslan för att hamna utanför, blir viktigare än att ta till sig kunskap som går emot det som gruppen har tagit ställning för.

Kunskap brukar annars framhållas som ett … ja, vaccin mot vaccinmotstånd. Och det verkar stämma, enligt ett projekt vid Södertörns högskola. Med hjälp av enkäter med drygt tusen personer undersöker forskarna vad som påverkar benägenheten att vaccinera sig. En faktor är i vilken utsträckning man följt rapporteringen om coronapandemin. Andelen som inte följt rapporteringen är högre bland de som inte vill vaccinera sig.

Samtidigt har svenskarnas benägenhet att vaccinera sig varierat under pandemin. Vid den första mätningen i maj 2020 svarade 65 procent att de ville vaccinera sig mot covid-19. Siffran sjönk sedan under sommaren och hösten. Enligt opinionsinstitutet Novus undersökningar var endast 36 procent av svenskarna positiva till att ta det nya coronavaccinet i augusti, och 46 procent i november. I januari, när vaccinet var ett faktum, angav hela 82 procent att de troligen eller helt säkert kommer att vaccinera sig.

I Södertörn-studien var de med egen erfarenhet av sjukdomen – som själva varit smittade eller kände någon som varit smittad – mindre benägna att vaccinera sig. Särskilt bland yngre. Anne Kaun, docent i medie- och kommunikationsvetenskap, är en av forskarna bakom studien.

– Det vi tittat på, som kan vara en förklaring, är att yngre personer har märkt att de inte drabbats lika hårt och därför är mindre benägna att
vaccinera sig.

Forskarna har även studerat tilliten till vaccin i åtta länder.

– Sverige ligger ganska lågt i vaccinationsbenägenhet jämfört med de andra länderna, säger Anne Kaun. Hon påpekar att siffrorna gäller för vaccinering mot just corona, medan tilliten till de allmänna vaccinationsprogrammen är fortsatt hög.

Bernice Aronsson, specialistläkare och utredare vid enheten för vaccinationsprogram på Folkhälsomyndigheten, tror att vaccinationskampanjen kring covid-19 väcker tankar om svininfluensan och biverkningar.

– Det är första gången vi är i en liknande situation och det väcker upp många av de här tankarna.

När Folkhälsomyndigheten nu informerar om vaccin mot covid-19 sker det mot bakgrund av ett år med en pandemi som har diskuterats på en ofta avancerad nivå, såväl i medierna som runt köksborden.

– Begrepp som antikroppar och r-tal har blivit vardagskunskap och då kan vi kommunicera risk och nytta på ett mer tekniskt sätt. Vi ska inte säga att vaccinets säkerhetsfrågor är helt klarlagda bara för att flera myndigheter i världen har godkänt det, utan vara tydliga med vad vi just nu vet och vad vi inte vet om vaccinet, och efterhand informera om ny kunskap som tillkommer när vaccinet börjar användas, säger Bernice Aronsson.

Vaccinerna mot covid-19

Regeringen har via EU tecknat avtal med fem bolag:

  • Astra Zeneca. Har i samarbete med Oxfords universitet tagit fram ett traditionellt så kallat adenovirusvektor-vaccin. Det innebär att man odlar fram delar av sars-cov-2 som stoppas in i ett förkylningsvirus. I kroppen får vaccinet cellerna att tillverka virusproteiner. Immunförsvaret skapar då antikroppar mot detta. Två olika doseringar har testats, en kom upp till 62 procents effektivitet, den andra till 90 procent, vilket gav ett medel på 70 procent.
  • Pfizer. Samarbetar med tyska Biontech om ett vaccin som i tester visat på 95-procentig effektivitet. Vaccinet är ett så kallat RNA-vaccin där virusets genetiska kod injiceras. Kroppen ska sedan själv aktivera immunförsvaret. Vaccinet måste förvaras i minus 70 grader.
  • Moderna. Kan förvaras i 20 dagar i kylskåp. Vaccinet är ett så kallat RNA-vaccin där virusets genetiska kod injiceras. Kroppen ska sedan själv aktivera immunförsvaret. Vaccinet har i tester kommit upp till 94 procents effektivitet.
  • Janssen-Cilag (en del av läkemedelsbolaget Johnson & Johnson). Man genomför nu fas tretester av vaccinet.
  • Curevac. Ett tyskt läkemedelsföretag som nu genomför fas tvåtester av sin vaccinkandidat som liksom Astra Zenecas vaccin är ett så kallat vektorvaccin.

Text: