Fast i beroende

Därför klarar bara vissa av att sluta dricka.

Var tionde svensk kommer någon gång att uppfylla kriterierna för den psykiatriska diagnosen alkoholberoende, visar befolkningsstudier. Att bli av med ett beroende är tufft. 

– Återfallsmekanismen är kanske det mest centrala med beroende. De flesta klarar av att sluta en tid, men trillar dit igen, säger Joar Guterstam, beroendeläkare och forskare i psykiatri vid Karolinska institutet.

Runt hälften som försöker återfaller i gamla vanor inom tre månader. Det visar till exempel en stor amerikansk studie publicerad i tidskriften JAMA 2006 och en tysk studie publicerad i Addiction Biology 2013. 

Om vi dricker mycket och ofta ställer hjärnan om sig kemiskt. Med lägre produktion av vissa signalsubstanser och högre av andra krävs alkohol för att nå en sorts balans. Dagar som drycken uteblir är det någonting som saknas – och det påverkar måendet negativt. 

– Man blir mer orolig och ångestbenägen, välbefinnandet infinner sig inte riktigt. Att hamna i ett läge där man tar till alkohol för att må som vanligt är en riktig varningsklocka, säger han.

När folk själva får försöka förklara varför de tror att de har så svårt att kontrollera sitt drickande uppger många ångest. Andra har ett starkt sug. En tredje grupp kan inte säga varför de dricker, det bara blev så. I Joar Guterstams avhandling från 2017 om amfetaminberoende och drogsug, fann han att vissa patienter fick återfall trots att de, enligt dem själva, saknade sug efter drogen. 

En mer objektiv ledtråd till varför männi-skor återfaller kanske går att finna om man tittar på hur hjärnan arbetar. Joar Guterstam ska just inleda en omfattande studie där han undersöker aktiviteten i hjärnan med så kallad funktionell magnetresonanstomografi, fMRI. I studien får 200 alkoholberoende individer lägga sig i en magnetkamera. Där får de lösa en urtråkig uppgift samtidigt som de utsätts för lockande bilder, som ett vinglas, i synfältets periferi. Han tror att de lockande bilderna troligen kommer aktivera hjärnans klassiska belöningssystem. En hypotes är att det finns ett samband mellan hög risk för återfall och hög aktivitet i nervbanor som går från det som kallas hjärnstammen till det limbiska systemet. 

– Tydliga mönster i hjärnaktiviteten skulle kunna fungera som biomarkörer för återfall. Ett framtida steg vore att med hjälp av olika behandlingar försöka dämpa denna reaktivitet i hjärnan, säger han.

Även områden i hjärnans pannlober undersöks. 

– I alla typer av uppgifter står olika delar i hjärnan i terrorbalans mot varandra. En övergripande teori är att många beroendepatienter har en svikande funktion i de så kallade prefrontala delarna av hjärnan. Där finns vår exekutiva funktion – det är där vi planerar
och genomför komplexa beteenden på ett ändamålsenligt sätt, säger han.

Förhoppningen är att forskningen ska kunna leda till mer träffsäker prognos och individanpassad behandling. I dag är det svårt att hitta rätt, vilket kan innebära månader av onödigt lidande. Den biologiska bakgrunden till att patienterna reagerar så pass olika på behandling är ganska okänd. Tidigare studier av läkemedlet naltrexon har dock visat att det framför allt är pati-enter med starkt alkoholsug och ärftlighet för beroende som kan behandlas effektivt. 

Utöver läkemedel finns även samtalsbehandling, som kognitiv beteendeterapi, kbt, eller motiverande samtal, MI, vilka hjälper i ungefär samma utsträckning som medicinerna.  

– Det vore en dröm att veta på förhand vilken behandling man ska sätta in till olika patienter, säger Joar Guterstam.  

Befolkningsstudier visar i dag att depression och ångestsyndrom är omkring fyra gånger så vanligt som alkoholberoende. 

– Samtidigt är det 25 gånger så vanligt med antidepressiva läkemedel, SSRI, jämfört med läkemedel mot alkoholberoende, trots att läkemedelseffekten är jämförbar, säger Joar Guterstam. 

2019 hämtade 200 000 individer i Stockholm ut SSRI-läkemedel medan 8 000 personer behandlades medicinskt mot alkoholberoende, enligt statistik från Region Stockholm.

– Att vara alkoholberoende är ett större stigma i dag än depression. Det tar emot enormt att erkänna att man har alkoholproblem och söka hjälp.

Maja Lundbäcks artikel är hämtad från Modern Psykologi 9/2020: Prenumerera | Lösnummer | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s