Gör människor verkligen sitt bästa?

Brené Brown, den amerikanska sociologen och sårbarhetsforskaren som gjort sig känd genom sina Ted-talks (det mest populära med över 60 miljoner visningar i skrivande stund), menar att människor alltid gör sitt bästa.

Påståendet provocerar. Människor gör väl ändå inte alltid sitt bästa? Folk är ju idioter. Eller, vi beter oss i alla fall som idioter till och från. Vi gnäller, näthatar, slåss, är dryga och lata – alternativt stressar ihjäl oss. Det låter naivt att detta skulle vara det bästa vi förmår. Påfallande ofta hör jag ändå folk instämma i påståendet, inte minst psykologer.

Och tänk om de har rätt? Tänk om vi i varje given situation gör det bästa vi kan just då, givet våra egna förutsättningar?

När jag intervjuade Brené Brown berättade hon att hon i sin forskning sett att människor som anser sig leva liv som de på djupet är nöjda med, också i större utsträckning tror att andra människor gör sitt bästa. Vad som är hönan och vad som är ägget är såklart svårt att veta – var dessa människor lyckligare för att de ansåg att alla runt omkring gjorde sitt bästa, eller tänkte de att andra människor gjorde sitt bästa för att de själva var lyckliga och nöjda med sina liv? Jag vet inte om det är viktigt. Men jag tycker däremot att det är viktigt att vädra denna tanke: tänk om vi alla – utifrån våra egna förutsättningar, villkor, arv och erfarenheter – faktiskt försöker och gör det bästa vi kan? Även när det går skitdåligt. Även när vi beter oss som idioter. Pröva till exempel tanken att personen som skriker på ett oskyldigt butiksbiträde gör det för att hen inte har lärt sig att härbärgera sina egna känslor bättre, eller att kollegan kanske är passivt aggressiv för att hen inte har förmågan att hantera mellanmänskliga relationer eller stress på ett adekvat sätt.

Och viktigt här, vilket Brené Brown också framhåller: bara för att man anser att människor gör sitt bästa betyder det inte att deras beteende är försvarbart, eftersträvansvärt eller ens acceptabelt – det är en förklaring, ingen ursäkt. I vårt samtal tog hon också upp en annan viktig aspekt (kanske viktigast av allt faktiskt!) – nämligen tron på att det ofta går att höja ribban för vad som är det bästa en människa förmår genom stöttning, förståelse och nya livsverktyg. Där kan psykoterapi vara en väg. Det var för övrigt även i terapisoffan som Brené Browns insikt om att andra gör så gott de kan sjönk in på riktigt. Om det och mycket mer kan du läsa i intervjun med henne här.

God läsning!

Karin Skagerberg är chefredaktör på Modern Psykologi.