Bränt barn tyr sig till elden

Hur var det egentligen med hästarna, springer de tillbaka till det brinnande stallet – för att det är där de brukar känna sig trygga – även om de riskerar att brinna upp? Och är det likadant med oss människor – att vi är programmerade att springa tillbaka till det som ska vara tryggt, även när det inte är det? Jag tänker då främst på otrygga familjerelationer, där barn tvingas söka skydd hos föräldrar, även om dessa inte alltid är trygga. Exakt hur det ligger till med den saken vet jag inte, men relationsmönster vi har med våra föräldrar som barn, så kallade anknytningmönster, verkar ha en tendens att upprepa sig i vuxen ålder.

Om detta skriver psykoterapeuten Malin Drevstam i sin bok Lust och olust. Hon tar upp den vanligaste anknytningstypen, så kallade trygg anknytning, samt otrygg ambivalent anknytning (där barnet har en erfarenhet av att föräldern bara varit tillgänglig ibland) och otrygg undvikande anknytning (där barnet har en erfarenhet av att föräldern mestadels varit otillgänglig för barnet – väldigt förenklat uttryckt) och hur dessa mönster sedan verkar finnas kvar när vi väljer kärlekspartner som vuxna. Hon beskriver hur människor med trygg anknytning har en tendens att falla för varandra. Eftersom de tar trygghet och egenskaper som känslomässig tillgänglighet för givna, så är det ofta andra faktorer som styr deras partnerval – exempelvis gemensamma intressen. Människor med otrygga anknytningsmönster däremot, verkar i stället dras till andra otryggt anknutna, menar Malin Drevstam, som i sitt arbete som sexolog ofta träffar just dessa. Sådana relationer säger hon kan ge en falsk känsla av att ”komma hem”, som är lätt att tolka som trygghet, men som snarare handlar om att vi känner igen oss i beteenden som vi upplevde från våra föräldrar när vi var barn. Vi får den kärlek vi är vana vid, även om denna är otrygg och osund (vi stannar kvar i det brinnande stallet, så att säga).

Att mönster vi lärt oss som barn kan spöka i våra relationer senare i livet är ett ämne som engagerar – och ibland provocerar – vilket jag säger dels i egenskap av redaktör för denna tidning, dels i egenskap av person som både livat upp och förstört parmiddagar genom att börja prata anknytningsteori. De vanligaste reaktionerna har då varit antingen småsura kommentarer av typen ”så jag ska skylla alla mina dåliga relationer på min mamma”, eller halvdold nyfikenhet ”undrar vilka anknytningstyper vi är?”.

Sällar du dig till kategori nummer två, gör du rätt i att läsa utdraget ur Malin Drevstams bok här – som alltså handlar om både anknytning och sex (så engagerar inte det ena, kanske det andra kan göra det). Där kan du självklart läsa dig till vilka anknytningstyper som finns och kanske få ett hum om vilken du själv har mest drag av, om det är intressant.

Och får du inte nog av Malin Drevstam och anknytning – kan du lyssna på vårt poddavsnitt där hon talar om detsamma!

Karin Skagerberg är chefredaktör på Modern Psykologi.