Bränt barn tyr sig till elden

Text:

Lust och olust om hur människor med trygg anknytning har en tendens att falla för varandra. Eftersom de tar trygghet och egenskaper som känslomässig tillgänglighet för givna, så är det ofta andra faktorer som styr deras partnerval – exempelvis gemensamma intressen. Människor med otrygga anknytningsmönster däremot, verkar i stället dras till andra otryggt anknutna, menar Malin Drevstam, som i sitt arbete som sexolog ofta träffar just dessa. Sådana relationer menar hon kan ge en falsk känsla av att ”komma hem”, som är lätt att tolka som trygghet, men som snarare handlar om att vi känner igen oss i beteenden som vi upplevde från våra föräldrar när vi var barn. Vi får den kärlek vi är vana vid, även om denna är otrygg och osund (vi stannar kvar i det brinnande stallet, så att säga).

Att mönster vi lärt oss som barn kan spöka i våra relationer senare i livet är ett ämne som engagerar – och ibland provocerar – vilket jag säger dels i egenskap av redaktör för denna tidning, dels i egenskap av person som både livat upp och förstört parmiddagar genom att börja prata anknytningsteori. De vanligaste reaktionerna har då varit antingen småsura kommentarer av typen ”så jag ska skylla alla mina dåliga relationer på min mamma”, eller halvdold nyfikenhet ”undrar vilka anknytningstyper vi är?”.

Sällar du dig till kategori nummer två, gör du rätt i att läsa senaste numret av Modern Psykologi (8/2019), där vi bjuder på ett utdrag ur Malin Drevstams bok – som alltså handlar om både anknytning och sex (så engagerar inte det ena, kanske det andra kan göra det). Där kan du självklart läsa dig till vilka anknytningstyper som finns och kanske få ett hum om vilken du själv har mest drag av, om det är intressant.

Karin Skagerberg är redaktör på Modern Psykologi.