Jonna Bornemark upplöser gränsen mellan tanke och kropp
Ingen vet! Det finns sådant som ingen ännu tänkt, som ingen ännu sett eller sagt. Det finns en kunskapens gräns som inte är slutet på kunskapen, bara slutet på det vi hittills funnit och förstått.
– Verkligheten öppnade sig och jag insåg att jag hade haft fel. Fram till dess hade jag inte förstått varför pappa var så intresserad av filosofi och religion. Varför hålla på och spekulera om det ena eller andra när man kunde ta reda på vad som är sant och falskt och sedan hålla sig till det? Men nu insåg jag att kunskap också kan vara något annat, något rörligt.
– Samtalet där på en kaj bestämde min väg. Jag ville läsa filosofi.
Öppning 2: Farmor. Jonnas farmors liv var ett enda överskridande av gränser. Familjen kom från Ryssland och hamnade i Österrike på flykt från kommunismen. Utblottade, språkförvirrade, kulturförundrade och på jakt efter ett sätt att försörja sig tar hennes pappan över en cirkus. Farmor blir ormmänniska och cirkusprinsessa. Senare, under andra världskriget, arbetade hon som sångerska. Och där i Berlin träffar hon Jonnas farfar. Hon följer med honom till Sverige där hon fortsätter som artist och också försörjer sig som astrolog.
– Farmor blev aldrig lagom. Hon talade för högt, visste hur man självklart tar in ett rum och en scen och förstod inte att astrolog var ett udda yrke.
Själv har Jonna Bornemark fått hålla sig tillbaka när det farmoriska vill komma fram. När orden blir för många, när hon blir intensiv och vill för mycket. Därför har hon ingenting emot rollen som turnerande filosof, den som blivit hennes sedan boken kom. Att stå där längst fram, rita på det obligatoriska blädderblocket, försöka förmedla avancerad filosofi till den som inte kan. Vidga andras horisonter.
Nu berättar Jonna Bornemark om den där gången när hon på några sekunder förstod två viktiga saker inom filosofin: tid och värde.
När farmor blev gammal smorde hon in sina kinder med feta krämer för att inte bli rynkig. Och en gång när Jonna kramade henne så gav den där känslan av gammal hud och kletig kräm henne en tydlig kunskapförskjutning. Hon insåg att vi människor existerar i det vi kallar tid, och att skönhet är ett värde som inte varar.
– Då och där fattade jag ett beslut. I stället för att försöka vara vacker tänkte jag odla intelligensen.
Öppning 3: Graviditeten. Efter gymnasiet läste Jonna Bornemark filosofi, helt uppslukad av svårtolkade teoretiker som den tyske fenomenologen Martin Heidegger (1889–1976) och den franskalgeriske poststrukturalisten Jacques Derrida (1930–2004). Så blev hon gravid och den starka och påtagliga erfarenheten av att bära en annan människa inom sig förändrade hela hennes sätt att ”göra filosofi”.
– Filosofin var inte längre bara ett sätt att tänka utan också en kroppslig upplevelse. Jag insåg att mitt liv också är en form av kunskap. Mitt sätt att ta mig an världen kan hjälpa mig att vidga min filosofiska förståelse.
I nio månader ruvar hon, erfar och funderar.
– Jag var inte en och inte heller två, och vi var inte heller samma. Det var inte antingen eller, eller både och, utan allt på samma gång. Jag är 100 procent jag och barnet är 100 procent något eget och ändå är vi ett. Jag hade rent teoretiskt rört mig i sådana resonemang förut, men nu var det en kroppslig direkt erfarenhet.
Döden är ett välkänt ämne inom filosofin men det är inte många filosofer som fördjupat sig i graviditet och födelse. En orsak kan vara att de ofta varit män, och en annan att de som varit kvinnor inte haft några barn. När Jonna Bornemark sedan är tillbaka på högskolan och gör sina erfarenheter till filosofi är hon en av pionjärerna.
Öppning 4: Nicolaus Cusanus. Studierna i den teoretiska filosofin, där utforskandet bland annat handlade om vad kunskap är och språkets funktion, tillfredsställde henne inte. I den kontinentala existentiella filosofin, som undersöker vad det är att vara människa, kände hon sig hemma, men där saknades en dimension: det mystika. Efter ytterligare studier i religionshistoria kände hon sig redo och skrev en avhandling om gränsen mellan det egna, det som är jag, och det som är främmande.
Lite senare fann Jonna Bornemark filosofen Nicolaus Cusanus (1401–1464) och hennes tänkande vidgades och fick en förankring. Hos honom fanns ingen motsättning mellan det upplevda och det kända. Mellan vetande och icke-vetande. Mellan det Nicolaus Cusanus kallar ratio och intellectus.
Det finns saker vi vet. Och så finns det sådant vi inte vet. I det här rummet på Södertörns högskola finns två skrivbord, tre stolar, ett fönster, en mängd bokhyllor, massor av böcker och två människor. Vi kan räkna antalet bokryggar, beskriva vad stolarna är gjorda av och göra en lista på filosofens cv. Det är det Nicolaus Cusanus kallar för att använda sitt ratio. Men här i rummet finns också mycket vi inte vet, och gränsen mellan de här olika kunskaperna kallar Cusanus för vår horisont. Den beskrivning av Jonna Bornemark du nu läser kan bara sträcka sig till min nuvarande horisont. Och när jag ber henne att beskriva sig själv så sker det innanför hennes egen horisont. Bortom båda dessa finns oändlig och ännu oupptäckt kunskap, men bara om vi vågar stå i relation till ett icke-vetande.
Under de här timmarna får jag ny kunskap om Jonna Bornemark. Jag tar till mig det hon säger, men jag anar också sådant som inte är uttalat. Det där anandet, intuitionen, insikterna som spränger horisonten är det där Cusanus kallar för intellectus. Det är med hjälp av den som vi genom mötet med världen får ny kunskap – vetskap som vi sedan med hjälp av organisationsverktyget ratio tillför det vi redan visste. Som nu när jag försöker skriva ner och förmedla till dig vad jag tycker mig ha förstått.
Öppning 5: Sex. Horisonter som öppnar sig. Relationer som en väg till icke-vetandet. Kunskapens gränser. Här rör sig Jonna Bornemark oavsett om hon skriver artiklar, böcker, handleder doktorander eller föreläser.
En gräns som hon uppskattar både i livet och i filosofin är sex. Mötet mellan två kroppar, orgasmen som utplåning och sammanblandning, upplevelsen som obeskrivbar, som icke-vetande i praktiken.
I den sexuella leken där hud möter hud är vi både avgränsade och gränslösa.
– Vi utforskar vår egen gräns genom den andre, kropparna tar emot eller ger motstånd, de bearbetar varandra till dess att de upplöses i en förlösande explosion.
Den där känslan av att jag upplöses i allt annat?
– Ja. Precis där och då finns inte världen men den finns ändå. Sedan lugnar det sig och vi hittar tillbaka till våra gränser.
Det blir tyst en stund.
– Nu när vi sitter här och inte har orgasmer …, säger Jonna Bornemark (och jag fnittrar vid den motsatta tanken).
– … så har vi både en dåtid och en framtid. Men under orgasmen så kan det finnas en känsla av att både vi själva, i den form vi är vana vid att uppfatta oss, och tiden, som vi tänker oss den, upphör.
Som om vi upplevde en annan dimension av verkligheten – det där som kallas för att transcendera?
– Ja just det. Men vad är det där för dimension? Vi kan inte bara reducera den här erfarenheten till biologi. Är det rent liv, rent vara vi uppfattar? Det är filosofiskt spännande.
– Jag tror att det också har med det där mötet med de tunna slemhinnorna att göra, säger hon. I munnen. I slidan. På ollonet. Det är områden som inte har någon tydlig gräns. Slemmet, saliven, sekretet som är sexualitetens förutsättning är i sig överskridande; det rinner ut, det blandas och vi tillåter det, vill det.
Jag tycker verkligen om att kyssa min man, men skulle han erbjuda mig en sked med saliv från sin mun skulle jag få kväljningar.
– Det är något i den där skillnaden som är värd att utforska.
Sex är en kroppssjälslig upplevelse, menar Jonna Bornemark. Något vi har svårt att beskriva sedan vårt tankearv, inspirerat av den franske filosofen René Descartes (1596–1650), började dela upp vårt vara i två. En kropp. En själ. Och senare, när vetenskapen vunnit herravälde över religionen, drogs själen in i dunklet och bara kroppen blev kvar. Det mätbara, och det där som snart kommer att kunna mätas.
– Det finns konstigt nog inget ord för det kroppssjälsliga. Det är också en fattigdom.
Kanske, funderar vi där i arbetsrummet, är det också det här som gör att sexualiteten är så känslig för oss. Att vi i den kära leken för varandra till något som är bortom vår vardagsuppfattning. Med hjälp av varandra öppnar vi oss mot icke-vetandets djup.
Öppning 6: Utmattningen. En dag på väg till en workshop kunde hon inte längre andas, benen ville inte röra sig:
– Kroppen var inte med mig, säger Jonna Bornemark. Efter en stund gick det över och jag genomförde mitt uppdrag. Men det kom tillbaka och jag blev sjukskriven mer eller mindre i ett och ett halvt år.
Här en påtaglig gräns. Vad handlade den om?
Visst. Hon hade tre barn, ett utmanande stimulerande jobb, tidskrävande fritidsintressen och tampades med en ökande akademisk byråkrati. Men var det bara det?
– Jag var ju inte ensam, tusentals andra personer var också sjukskrivna för utmattning. Efter ett tag tänkte jag att det var samhällets smärta som visade sig i min kropp.
Trots sina utforskningar av olika sätt att tänka och uppfatta världen upptäckte hon att hon själv hade anpassat sig, blivit rationell.
– Jag hade tränat upp viljans förmåga att kontrollera kroppen och satt känslorna, mina behov och signaler, på paus. Jag hade förlorat förmågan att veta vad som var viktigt.
Nu börjar hon se det överallt. Hur samhällets krav på effektivitet och rationalitet fick människor att sluta känna och lita på sig själva. Hur regler och direktiv hämmade erfarenhetskunskap och kroppsliga protester. Hur ratio satt sig till doms över intellectus. Det blev artiklar, föreläsningar – och boken som tycktes beskriva det som många känt men inte formulerat.
– Nu har det startats en rörelse, Fria byråkrater, som arbetar för att ge det mänskliga ett större utrymme i arbetslivet och uppmanar till mikromotstånd. Det är roligt att filosofi kan bli konkret handling.
Öppning 7: Autism. När det tredje barnet föddes var han inte som andra. Han betraktade världen noga men talade inte, stavelsejollrade inte ens, inga ma-ma, pa-pa.
– Det var som att vara föräldrar till ett barn med ett annat modersmål.
Och ganska snart fick han diagnosen autism. Jonna Bornemark förstår att diagnoser behövs som en biljett till den hjälp samhället kan erbjuda. Men ur ett mänskligt perspektiv förstår hon den inte.
– En kultur som bara kan hantera det annorlunda med hjälp av medicinska termer är verkligen fattig, och en del av det jag kallar för pedanternas herravälde.
Beteckningen pedant har Jonna Bornemark hämtat från filosofen Giordano Bruno (1548–1600) som varnade för ett tänkande som stelnade i kategorier. För Giordano Bruno var världen i rörelse, och om vi tror att bara det generaliserbara är verkligt blir det svårt att uppfatta verkligheten direkt.
Normalt och onormalt är bara en definitionsfråga, menar Jonna Bornemark. Man skulle i stället kunna tala om horisontsvariationer. Och gör man det så är vi alla horisontsvarierade, eftersom ingen uppfattar verkligheten på samma sätt.
– Visst kan man anta att du och jag har mera lika sätt att ta oss an världen än jag och min son. Men att bygga upp hela samhället efter sådana som oss är verkligen en stor förlust. Inte bara i form av det lidande det skapar för dem som inte passar in, utan för allt vi missar. Tänk vad de som uppfattar världen på ett annat sätt än de flesta skulle kunna bidra med genom att vidga våra synsätt – inte minst inom forskningen.
Nu när sonen är fem år för han långa samtal, gärna om insekter och valar och om gälarnas uppbyggnad. Och så har hon upptäckt att han har ett särskilt sätt att uppfatta känslor – det fascinerar henne. Inte som vi andra som kanske tänker ”oj, vad han var arg”, utan mer som en egen dimension av helheten. Argheten, kärleksfullheten, irritationen i ett rum omger honom, genomsyrar honom, han existerar i den.
Livet med sonen är filosofi. Inte så att Jonna tänker filosofiskt när de tillsammans utvidgar horisonterna. Men hon lägger märke till när han förvånar, förvirrar, förundrar henne och leder henne in i icke-vetandets sfär. Senare reflekterar hon, försöker inlemma det hon anat och klä sina upplevelser i ord.
Allt i livet går att utforska filosofiskt, menar hon, och inte bara av proffs. Det är människans rätt och möjlighet.
Kan man vara hemmafilosof?
– Det är klart.
Hur då?
– Odla det som öppnar världen. Lägg märke till när du upptäcker något som inte stämmer med det du eller andra hittills ansett vara självklart. Fundera på vad dina erfarenheter säger dig om vad det är att vara människa. Tänk dig att du är en fisk och för det mesta simmar omkring under ytan. Och så får något dig att sticka upp huvudet, spräcka din horisont, på ett sådant sätt att du första gången kanske förstår vad vatten är.
– Gör helt enkelt filosofi.
I Modern Psykologi 4/2019 skrev Ann Lagerström om Greta Thunberg och klimatrörelsen.
Jonna & djuren
En sak är viktig, och den här dagen talade vi alldeles för lite om den – Jonna Bornemarks relation till djuren. Om fuxen Arrow som hon skötte när hon var liten, ett möte som fortfarande ger henne hungerkänslor när hon ser det första gräset på våren. Vad formar en så djup relation? Om ponnyn Scarlet som bryr sig så mycket om nykomlingarna i stallet. Vilken slags medkänsla har hon? Och upplevelsen av att rida, ett samarbete mellan människa och djur som hon kallar för paktivitet, paraktivitet. Ryttaren är ett jag, men hon är också en del av djurets rörelse och vice versa. Vad sker på den där gränsen mellan människan och djuret?
11 x Jonna Bornemark
Yrke: Filosof.
Studier och arbete: Läste filosofi vid Stockholms universitet, doktorerade vid Uppsala universitet och jobbar som lektor på Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högksola.
Startat: Kursen Det existentiella samtalet på Södertörn, där yrkesmänniskor får möta filosofi.
Bästsäljare: Boken Det omätbaras renässans: En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (Volante 2018).
Barn: 3. Häst: 1. Hund: 1. Katt: 3.
Böcker: 3 monografier och 13 antologier.
Intresse just nu: Sambandet mellan graviditeter och klimathotet.
Släkt med Gullan Bornemark? Ja, Gullan är gift med Jonnas farfars bror.
Jonnas filosofitips: Läs filosofi, tala med andra, utforska Youtube eller lyssna på Filosofiska rummet i Sveriges Radio. Och pröva sedan allt mot ditt eget liv.
Gillade du den här artikeln? Stöd Modern Psykologis journalistik genom att swisha valfri summa till: 123 157 9937. Skriv ”MP Online” i meddelanderaden.
Möt Jonna Bornemark på Psykologiscenen på Bokmässan:
FREDAG 27/9 kl 14:30–14:45
Det omätbaras renässans: En uppgörelse med pedanternas världsherravälde
Vi lever i en mätbarhetens tidsålder och vi löser våra problem genom att spalta upp, mäta och kvantifiera. Våra mantran ekar i styrdokument och på kvalitetskonferenser: effektivitet, kvalitetssäkring, evidensbasering. Samtidigt ramas våra liv in av rankinglistor, betyg, kvalitetsindex, pulsmätare och stegräknare. Vi flyr undan det subjektiva, det känslomässiga, det tillfälliga och den blotta tron och räknar istället: siffror, diagram och staplar verkar så mycket pålitligare. Utrymmet för den praktiska kunskapen, för omdöme och situationskunskap blir allt mindre. Filosof Jonna Bornemark och samtalsledare Jonas Mattsson, Modern Psykologi. Arrangör: Volante förlag
