Att amma eller inte amma – det är frågan

Artikeln om amning publicerades först i Modern Psykologi 5/2019. Foto: Linnéa Vesterlund.

Många ser det som något man bara gör. För andra innebär det månader av problem, och i värsta fall kan det leda till svår ångest.

Hur påverkar egentligen amning kvinnan psykologiskt? När man ammar utsöndras oxytocin. Det är ett hormon som bildas vid närhet mellan människor och mellan människa och husdjur. Det får oss att må bra och vid amning underlättar oxytocinet mjölkutdrivningen. Kathleen Krol på psykologiska institutionen vid University of Virginia i USA forskar om hur mödrar påverkas av att amma. Hon pekar på stressreduktion som en av de största fördelarna.

– Oxytocinet minskar vår stress genom att dämpa flykt- och kampresponsen, det vill säga instinkten att vid plötsliga faror fly eller stanna och kämpa. Ammande mammor uppvisar också minskad stress genom fysiologiska markörer som lägre kortisolnivå och minskad hjärtfrekvens, säger Kathleen Krol.

I sin forskning har hon bland annat funnit att amning kan påverka hur mödrar uppfattar andras känslouttryck. De som helammade sina spädbarn visade sig ha lättare att känna igen glada ansiktsuttryck än andra, och ju fler gånger mammorna ammade per dag desto svårare hade de också att känna igen arga ansiktsuttryck. Upptäckten tyder på att amning kan hjälpa mödrar att känna igen och söka positiva sociala interaktioner med andra.

– Mammor som ammar tenderar dessutom att röra sina barn mer, är mer mottagliga för signaler från barnet och utbyter fler ömsesidiga blickar med barnet under amningen jämfört med mammor som flaskmatar sina barn. Man har också funnit att de som helammade sina spädbarn uppvisade större hjärnaktivitet i det limbiska systemet, som bland annat reglerar våra känsloupplevelser, när de fick lyssna på på sina egna barns skrik jämfört med mödrar som flask-matar, vilket kan tyda på en större involvering av hjärnans känslomässiga nätverk, säger Kathleen Krol.

Hon vill ändå betona att de som flaskmatar sina barn kan knyta an minst lika bra som de som ammar.

– Amning är ett komplext beteende med många komponenter, där kombinationen av ögonkontakt, hudkontakt, oxytocinutsöndring och värme bidrar till stressreducering, ett positivt stämningstillstånd och anknytning mellan mor och barn. Med detta sagt kan alla dessa ”ingredienser” framställas på egen hand, utanför amningskontexten. Det som gör amning så speciellt är att det påverkar många system på en gång och i långa perioder.

– Om jag skulle använda en medicinsk liknelse skulle jag kalla amning för en multivitamin, eftersom den innehåller många fördelaktiga ingredienser i en enda frekvent dos, säger Kathleen Krol.

Att amma är långt ifrån alltid komplikationsfritt. När amningen inte fungerar som den ska kan det i sin tur leda till känslor av misslyckande. Lina Palmér på sektionen för vårdvetenskap vid Högskolan i Borås forskar om hur amningen upplevs av mamman. Hon menar att vården i dag tenderar att glömma bort känslor i samband med amningsproblem.

– Att inte kunna amma sitt barn kan bli väldigt existentiellt laddat och påverka hela livet för mamman. I dag objektifierar vården ofta mödrar med amningssvårigheter och fokuserar hellre på saker som sår på brösten eller barnets viktuppgång. Man glömmer bort mamman och att hon faktiskt ska klara av att vårda sitt barn hemma i den här svåra situationen, säger Lina Palmér.

I sin forskning har hon sett hur bristen på samtal kring amningssvårigheter kan leda till att mamman känner sig vilsen i sitt moderskap eller sårbar inför sin kropp. I förlängningen kan det i värsta fall leda till avsky inför den egna kroppen och rädsla inför att amma igen om man får ännu ett barn, fast mamman egentligen vill. Amningssvårigheter kan också väcka ilska gentemot barnet, och sedan skam över de känslorna. Mödrar kan även känna sorg över att en strulande amning har tillåtits påverka den första tiden efter förlossningen och den intima relation med barnet som man längtat efter.

– Har man en gång haft svårigheter att amma är det lätt att minnet fastnar i kroppen och skapar nya svårigheter om man får ett till barn. I dag frågar vården enbart om du ska amma eller inte, men det är viktigt att man faktiskt får tala med någon om man har den här rädslan, säger Lina Palmér.

I samarbete med Region Jönköping bedriver hon ett forskningsprojekt, där ett formulär med sexton olika frågor ska hjälpa kvinnor att skatta sin amningsupplevelse. Det ska i sin tur hjälpa vården att lättare identifiera mödrar med amnings-svårigheter och öppna upp för frågor kring amningen. Frågorna ställs både före, under tiden och efter amningen.

– Vi har upptäckt att man inom vården sällan pratar om avslutad amning, trots att det kan väcka starka känslor, både av sorg och av lättnad. Men i dag vågar vårdpersonal sällan närma sig de här existentiella frågorna, trots att amningen är något vi bär med oss långt efter det att den är avslutad och som ofta präglar hur vi ser på oss själva som mammor, säger Lina Palmér.

Om man slutar att amma efter en problemfri amningsperiod där man upplevt slutet som frivilligt, så kan man säkert känna en viss saknad utan att det blir något dramatiskt.

– Men en avslutad amning, där mamman egentligen velat fortsätta att amma, kan föra med sig känslor av misslyckande och sorg, säger Lina Palmér.

Hon tycker att vården ofta ser på amning som något nyblivna mammor ska kunna automatiskt, fastän det kan behövas mycket stöd. Och Kathleen Krol menar att forskningen bara har börjat skrapa på ytan vad gäller amningens inverkan på mammor.

– Långt mer forskning finns om effekten av amning för barn, så här finns fortfarande mycket att upptäcka.

 

 

Karin Hårding. Foto: Linnéa Vesterlund.

Karin Hårding

”Vi tog hjälp ganska snabbt på Amningscentrum, redan efter ett par veckor när jag kände att amningen inte riktigt funkade. För mig var det jätteviktigt att försöka amma barnen när de kom, delvis för att det var tvillingar och allting annat kring graviditet och förlossning hade känts så ’onormalt’.

Efter att vi fått hjälp – och vi fick jättefin hjälp – så gick det bättre. Jag ammade helt och vi fyllde på med ersättning. Men det var fortfarande känsligt på något sätt. Det var då jag bestämde mig för att ’hobby-amma’, alltså bara göra det när det kändes kul och roligt. Då släppte pressen lite.

Det var tyvärr himla mycket prestige i amningen – att vara nära, vara moderlig och liksom bara få det att fungera. Amning är ett jätteladdat ämne och jag menar verkligen inte att man är mindre moderlig om man inte ammar, verkligen inte – men för mig blev det av någon anledning viktigt.

Barnen har precis fyllt ett år nu och jag ammar fortfarande på nätterna och lite då och då, det är mer som ett mellanmål. Men jag har ingen lust att sluta amma helt just nu för att det är så mysigt, härligt, häftigt och praktiskt. Ända från början har jag också haft amningen som ett ess i rockärmen, för att lugna dem – och i perioder varit det enda som fått dem lugna.”

 

 

Vendela Fredriksson. Foto: Linnéa Vesterlund.

Vendela 
Fredricson

”När jag slutade amma mitt barn efter nästan två år väckte det starka känslor. När han var lite mer än ett år slutade jag amma fritt under dagtid men fortsatte vid läggning och på nätterna.

När han senare skulle skolas in och jag ammade vid vilan sa förskolechefen att hon aldrig sett ett barn ammas i förskolan och att jag måste sluta. Så jag slutade med det direkt, men det abrupta avslutet färgade upplevelsen av barnomsorgen och förde med sig en otrygghet. Nu i efterhand önskar jag att jag hade stått på mig och inte ändrat något vad gäller amningen. När jag satte mitt barn i en ny förskola tyckte personalen tvärtom att amning bara var positivt under inskolningen. När han skulle fylla två år var mina krafter uttömda och jag behövde få sova på nätterna, så vi slutade successivt. Då kom den stora sorgen – jag bara grät och grät och kände att det här är något som aldrig kommer tillbaka.

Jag ser på amningsperioden som något glädjefullt att amma kändes så otroligt lätt och lyckligt. Jag brukade tänka att han var gjord av endorfiner och jag förundrades över den njutning jag såg hos honom under amningen. Det var som att gnistor av lycka for genom kroppen på honom. Och i dag har jag ett barn till som jag fortfarande ammar.”

 

Vanja Wikström. Foto: Linnéa Vesterlund.

Vanja 
Wikström

”Mitt första barn föddes med planerat kejsarsnitt och det var som om jag redan hade ett underläge – att en liten del av det ’urkvinnliga’ var borta när man valt att inte föda vaginalt. Jag hade fått en hel del dumma kommentarer om det och just därför kändes det extra viktigt att amma. Så jag kämpade mig blodig, bokstavligt talat. Men när vi väl bestämde oss för att sluta efter tre månader fick jag ett nöjt och glatt barn.

Jag hade bestämt mig för att inte harva på om det blev jobbigt med amningen med barn nummer två, vilket det blev ganska omgående. Jag kunde amma i timmar och hon var ändå vrålhungrig. Hon gick inte upp i vikt som hon skulle och var såklart missnöjd och frustrerad. Det var jag med, och jag kände mig otillräcklig. När vi gick över till 100 procent ersättning vände allt – hon gick upp i vikt, varken hon eller jag var frustrerade och nattsömnen fungerade.

Jag delade med mig av båda mina graviditeter på sociala medier och jag tycker att det har hänt mycket på de här fem åren. Vi talar mer öppet om amning och pressen runt det. Som en barnmorska sa: ’Sätt mamma först. Ni kan gå till affären och köpa fantastisk ersättning till barnet, men ni kan inte gå till affären och köpa en ny mamma.’”

 

Psykologernas 4 amningtips

1.Hitta närhet utan att amma
Att amma kan vara mysigt och enkelt. Men det kan också vara kämpigt, smärtsamt och frustrerande. Om det är så – och om det fortsätter vara så under en längre tid – gäller det att våga se helheten. För den som fastnar i stress, nedstämdhet eller en känsla av att aldrig 
räcka till, kan det bästa vara att våga ge upp. Närhet och kontakt kan du ge ditt barn oavsett 
sätt att mata.

2.Tackla förutsättningar
Ibland beskrivs amning som det bästa sättet att mata sitt barn. Kom ihåg att om det är svårt att amma eller om amningen ger upphov till motstridiga känslor, så betyder det inte att du är en dålig eller oengagerad förälder. Inte heller om du flaskmatar. I många lägen kan det vara ett klokt val.

3.Skapa bra 
förutsättningar
Om du ammar kan det betyda att du helst vill gå runt hemma i bar överkropp för att när som helst kunna slänga dig i soffan. Gör det i så fall! Dra ner på andra ambitioner. Skippa lunchdejterna och långpromenaderna. Försök att värna om dig själv.

4.Känn det du känner
Många upplever att de gör fel hur de än gör – ammar för lite, för länge, för ofta. Välj vems råd du lyssnar till 
och tycker du att amningen är kämpig, 
tillåt dig att känna så! Det kan vara värt 
att försöka lite till, men det kan också vara 
klokt att inte göra det.

Källa: Helga Johnsson Wennerdal 
och Clara Zelleroth, psykologer och författare till 
boken Må bra som förälder (Norstedts 2019)

 

Karolina Bergströms artikel publicerades först i Modern Psykologi 5/2019Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s