Att amma eller inte amma – det är frågan

Karin Hårding. Foto: Linnéa Vesterlund.[/caption]

Karin Hårding

”Vi tog hjälp ganska snabbt på Amningscentrum, redan efter ett par veckor när jag kände att amningen inte riktigt funkade. För mig var det jätteviktigt att försöka amma barnen när de kom, delvis för att det var tvillingar och allting annat kring graviditet och förlossning hade känts så ’onormalt’.

Efter att vi fått hjälp – och vi fick jättefin hjälp – så gick det bättre. Jag ammade helt och vi fyllde på med ersättning. Men det var fortfarande känsligt på något sätt. Det var då jag bestämde mig för att ’hobby-amma’, alltså bara göra det när det kändes kul och roligt. Då släppte pressen lite.

Det var tyvärr himla mycket prestige i amningen – att vara nära, vara moderlig och liksom bara få det att fungera. Amning är ett jätteladdat ämne och jag menar verkligen inte att man är mindre moderlig om man inte ammar, verkligen inte – men för mig blev det av någon anledning viktigt.

Barnen har precis fyllt ett år nu och jag ammar fortfarande på nätterna och lite då och då, det är mer som ett mellanmål. Men jag har ingen lust att sluta amma helt just nu för att det är så mysigt, härligt, häftigt och praktiskt. Ända från början har jag också haft amningen som ett ess i rockärmen, för att lugna dem – och i perioder varit det enda som fått dem lugna.”

Vendela Fredriksson. Foto: Linnéa Vesterlund.

Vendela 
Fredricson

”När jag slutade amma mitt barn efter nästan två år väckte det starka känslor. När han var lite mer än ett år slutade jag amma fritt under dagtid men fortsatte vid läggning och på nätterna.

När han senare skulle skolas in och jag ammade vid vilan sa förskolechefen att hon aldrig sett ett barn ammas i förskolan och att jag måste sluta. Så jag slutade med det direkt, men det abrupta avslutet färgade upplevelsen av barnomsorgen och förde med sig en otrygghet. Nu i efterhand önskar jag att jag hade stått på mig och inte ändrat något vad gäller amningen. När jag satte mitt barn i en ny förskola tyckte personalen tvärtom att amning bara var positivt under inskolningen. När han skulle fylla två år var mina krafter uttömda och jag behövde få sova på nätterna, så vi slutade successivt. Då kom den stora sorgen – jag bara grät och grät och kände att det här är något som aldrig kommer tillbaka.

Jag ser på amningsperioden som något glädjefullt att amma kändes så otroligt lätt och lyckligt. Jag brukade tänka att han var gjord av endorfiner och jag förundrades över den njutning jag såg hos honom under amningen. Det var som att gnistor av lycka for genom kroppen på honom. Och i dag har jag ett barn till som jag fortfarande ammar.”

Vanja Wikström. Foto: Linnéa Vesterlund.

Vanja 
Wikström

”Mitt första barn föddes med planerat kejsarsnitt och det var som om jag redan hade ett underläge – att en liten del av det ’urkvinnliga’ var borta när man valt att inte föda vaginalt. Jag hade fått en hel del dumma kommentarer om det och just därför kändes det extra viktigt att amma. Så jag kämpade mig blodig, bokstavligt talat. Men när vi väl bestämde oss för att sluta efter tre månader fick jag ett nöjt och glatt barn.

Jag hade bestämt mig för att inte harva på om det blev jobbigt med amningen med barn nummer två, vilket det blev ganska omgående. Jag kunde amma i timmar och hon var ändå vrålhungrig. Hon gick inte upp i vikt som hon skulle och var såklart missnöjd och frustrerad. Det var jag med, och jag kände mig otillräcklig. När vi gick över till 100 procent ersättning vände allt – hon gick upp i vikt, varken hon eller jag var frustrerade och nattsömnen fungerade.

Jag delade med mig av båda mina graviditeter på sociala medier och jag tycker att det har hänt mycket på de här fem åren. Vi talar mer öppet om amning och pressen runt det. Som en barnmorska sa: ’Sätt mamma först. Ni kan gå till affären och köpa fantastisk ersättning till barnet, men ni kan inte gå till affären och köpa en ny mamma.’”

Psykologernas 4 amningtips

1.Hitta närhet utan att amma
Att amma kan vara mysigt och enkelt. Men det kan också vara kämpigt, smärtsamt och frustrerande. Om det är så – och om det fortsätter vara så under en längre tid – gäller det att våga se helheten. För den som fastnar i stress, nedstämdhet eller en känsla av att aldrig 
räcka till, kan det bästa vara att våga ge upp. Närhet och kontakt kan du ge ditt barn oavsett 
sätt att mata.

2.Tackla förutsättningar
Ibland beskrivs amning som det bästa sättet att mata sitt barn. Kom ihåg att om det är svårt att amma eller om amningen ger upphov till motstridiga känslor, så betyder det inte att du är en dålig eller oengagerad förälder. Inte heller om du flaskmatar. I många lägen kan det vara ett klokt val.

3.Skapa bra 
förutsättningar
Om du ammar kan det betyda att du helst vill gå runt hemma i bar överkropp för att när som helst kunna slänga dig i soffan. Gör det i så fall! Dra ner på andra ambitioner. Skippa lunchdejterna och långpromenaderna. Försök att värna om dig själv.

4.Känn det du känner
Många upplever att de gör fel hur de än gör – ammar för lite, för länge, för ofta. Välj vems råd du lyssnar till 
och tycker du att amningen är kämpig, 
tillåt dig att känna så! Det kan vara värt 
att försöka lite till, men det kan också vara 
klokt att inte göra det.

Källa: Helga Johnsson Wennerdal 
och Clara Zelleroth, psykologer och författare till 
boken Må bra som förälder (Norstedts 2019)

Karolina Bergströms artikel publicerades först i Modern Psykologi 5/2019.

 

Text: