Alla har rätt att utvecklas

hires_65064-ny2
Jonas Mattsson är chefredaktör för Modern Psykologi. En tidigare version av den här texten publicerades på ledarplats i Modern Psykologi 5/2019. Foto: Joel Nilsson.

LEDARE. Minns du känslan första veckan på ett nytt jobb? När du desperat försöker att se kompetent ut trots att du inte riktigt vet vad som egentligen ingår i dina arbetsuppgifter eller hur de ska utföras.

Det är precis så det ska kännas. Och när du kan ditt jobb är det dags för en ny roll.

Det var ett av den amerikanska psykologen Robert Kegans budskap när han tidigare i år talade i Stockholm på konferensen ”Dare to develop everyone”, våga utveckla alla. Bland talarna fanns utöver forskare bland annat hr-chefer från Spotify, H&M och Telia.

Från scenen förklarade Robert Kegan att det är hög tid att vi ser arbetslivet som en plats för utveckling genom livet. Som det stod på en av hans slides: ”Vi rekryterade dig inte för att vi tyckte att du var perfekt, utan för att vi tyckte att du var bra och kunde bli bättre.”

Med god hjälp från Carol Dwecks mindset-forskning – om fördelen med att se våra förmågor som utvecklingsbara – presenterade Robert Kegan ett fyrfältsschema över hur man skapar ett arbetsplatsklimat som får folk att växa.

Det handlar om att optimera balansen mellan omsorg och den sorts rättframhet som fångas i det engelska ordet candor. Är båda värdena låga varken trivs eller utvecklas vi. Är bara omsorgen hög är det mysigt men inte så utvecklande. Och är omsorgen låg men rättframheten hög hamnar vi i ständig försvarsställning.

I fyrfältarens högerkryss upplever vi där-emot både trygghet och förväntningar. Vi vågar dela med oss av våra misstag – och sporras att ta i och tänja på våra förmågor. I Kegans högerkryss ser vi arbetet som en plats där vi förkovrar oss.

Hur har du det på din arbetsplats? Passa på att reflektera över det i sommar! Kanske är det läge för ett samtal med chefen om din utveckling efter semestern.

Jonas Mattsson är chefredaktör för Modern Psykologi. En tidigare version av den här texten publicerades på ledarplats i Modern Psykologi 5/2019Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera


Gillade du den här artikeln? Stöd Modern Psykologis journalistik genom att swisha valfri summa till: 123 157 9937. Skriv ”MP Online” i meddelanderaden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s