Svenskheten är en mental konstruktion

hires_65064-ny2
En tidigare version av Jonas Mattssons text publicerades först i Modern Psykologi 6/2018. Foto: Joel Nilsson.

KRÖNIKA. Innan skogsbränder och bilbränder tog över debatten talades det mycket som svenskhet den gångna sommaren. Det har fått mig att tänka på historikern Yuval Noah Hararis bok Sapiens: En kort historik över mänskligheten (Natur & Kultur), som var mångas semesterläsning då den kom på svenska för tre år sedan. Jag var på väg att skriva ”den israeliske” före Yuval Noah Hararis yrke och namn, men hejdade mig. För vad spelar det för roll i sammanhanget? Boken handlar inte om Israel. Men av någon anledning är nationalitet en av de första bestämningar vi söker efter när vi vill beskriva en person.

Jag tänker att min impuls hänger ihop med ett av Yuval Noah Hararis huvudspår. Han skriver nämligen om nationen som en av de mentala konstruktioner som tagit mänskligheten dit den är i dag. Till dessa räknar han även religionen och pengarna. Gemensamt för de här konstruktionerna är att de inte finns utanför vår kollektiva föreställningsvärld. Religionen bygger på antaganden om det som inte går att bevisa, pengarna på tilliten till ett överenskommet värde i metallbitar, papperslappar och bankers dataloggar – och nationen på en godtyckligt avgränsad gemenskap. Ena veckan är en skåning dansk, nästa räknas hen som svensk till exempel. Trots sin flyktighet har de här föreställningarna, eller myterna, hjälpt oss att forma våra samhällen.

I Modern Psykologi 6/2018 skriver forskaren Maja Essebo om myter, i betydelsen sådant som vi ser som självklart – och som leder in oss på olika politiska spår. Det är inte olikt Yuval Noah Hararis resonemang. När jag läser Maja Essebos artikel tänker jag på hur svenskheten är en sådan mytbildning, och hur idén om nationalitet kan bära skilda politiska syften för den som vill göra den till ett debattämne. Med följer nämligen frågan om vad som gör någon till svensk, och vad det ska innebära. Låt vara att jag personligen inte ligger vaken om nätterna och grubblar över om enskilda fotbollsspelare beter sig svenskt eller inte, men att frågan kommer upp på dagordningen gör att vi alla måste förhålla oss till den. Och ju mer politikerna försöker få sina frågeställningar att framstå som naturliga, desto viktigare blir det att tänka över vilka politiska mål deras verklighetsbild bär med sig.

Jonas Mattsson är chefredaktör för Modern Psykologi. En tidigare version av den här texten publicerades i Modern Psykologi 6/2018: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s