Så påverkas man av att leva i en sekt

serie
Ur Thomas
Arnroths serie-roman Livets
ord
(Galago 2017).

Thomas Arnroth är känd som spelrecensent i SVT:s morgonsoffa och för sina reportage för webbtidningen Kit, som han belönats med utmärkelsen Årets journalist för. Men en gång i tiden var han ”för Ulf Ekman vad Albert Speer var för Hitler”, för att låna hans egna ord om sin tid i den karismatiska Livets ord-pastorn Ulf Ekmans närmaste krets.

Han är nu aktuell med den självbiografiska serieromanen Livets ord (Galago), en historia som rymmer både det allmänmänskliga och det absurda.
– En del är faktiskt väldigt komiskt när man ser tillbaka.

Thomas Arnroth tror att många har ett tillfälle i livet när de kan hamna i dåliga relationer. Själv kom han i kontakt med Livets ord när han var strax över 20 år. Han mådde inte bra och behövde struktur. Det fanns en tydlighet som var lockande med att någon sa: ”Det här är meningen med livet, det här är rätt och det här är fel.”

Att Livets ord var helt okända i Sverige när han gick med bidrog också till att han inte anade oråd.
– 1984 visste ingen vad Livets ord var.

Men 1990 sände P3-programmet Efter tre en inspelning där artisten Carola Häggkvist skrek under en satansutdrivning i Livets ord.
– Där någonstans blev Livets ord kända för allmänheten.

Livet i kyrkan liknar han vid att vara i en dålig relation eller på en arbetsplats med en psykopatisk chef.


Annons:
Prenumerera


– Det som var fint var att man trodde att man kunde förändra världen och att män-niskor som mådde dåligt skulle må bättre av att lära känna Jesus. Vi ville folk gott, säger han, och beskriver det som att de var besjälade av en tro på något stort.

Ledaren Ulf Ekman var en person som Thomas Arnroth såg upp till.
– Jag såg honom som en människa som inte hade egna agendor eller motiv. I efterhand är jag mest sur på mig själv för att jag var så naiv. Nu ser jag luckorna där jag kunde ha dragit från Livets ord, men valde att stanna.

Samhällets avståndstagande och de ständiga löpsedlarna om Livets ord gjorde att han inte hade så många andra att umgås med i Uppsala.
– Vi var paria. Folk sprängde till och med Ulf Ekmans brevlåda, men vi var bara några hundra som ville prata om Jesus. Vi var lite knäppa och konstiga, men inte på det sätt som de sa.

Livets ord kritiserades vid den här tiden bland annat för Ulf Ekmans auktoritära styrning och församlingens obarmhärtiga syn på sjukdom och fattigdom.

Ju längre tiden gick desto svårare blev det för Thomas Arnroth att erkänna för sig själv att han haft fel om församlingen, men när det gick upp för honom att Ulf Ekman inte var den person han trodde, gick det inte längre att vara kvar.
– När man inser att det finns ett svek kan man se klart vad som hänt under flera år, och då trillar polletten ned.

Efter att Thomas Arnroth lämnat församlingen försvann också de flesta av vännerna han umgåtts med. Att han ifrågasatte Livets ord innebar att han hotade deras tro och minskade sina möjligheter att stanna.
– Jag ville inte heller riktigt vara kvar med dem, jag var färdig med allt.

I dag har han blivit vän med några av dem på Facebook igen. Fler har gått ur Livets ord och det har blivit viktigt att ha någon att dela upplevelserna med.
– Det är tio år som man inte kan prata om med någon utomstående, för ingen annan har samma erfarenhet. Vi kan rodna och garva åt när vi kastade ut demoner, hade torgmöten och bad mot påven.

I dag har han svårt för att vara med i grupper.
– Kollektiva grejer är trasigt och slut för mig på en löjlig nivå. I slutet av vissa pass på Friskis & Svettis ska man klappa i händerna – jag gör det inte.

FAKTA: Vilka går med i en sekt? Den vanligaste gemensamma nämnaren är att man är ung vuxen, 16–26 år, och saknar ett socialt nätverk. Man kan  ha flyttat eller är ute och reser när man stöter på andra medlemmar som bjuder in till gemenskap.
Vad kan anhöriga göra? 
Man behöver öppna upp för kommunikation utan att konfrontera. Efter ett avhopp behövs stöd för att hjälpa personen att hitta nya sammanhang. För den som vuxit upp i en sluten rörelse blir avhoppet svårare än för den som anslutit sig som vuxen. Hur många lever i sekter? Cirka en procent av befolkningen. (Källa: Hjälpkällan)

Charlotte Lundqvists artikel publicerades först i Modern Psykologi 3/2017: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera

1 Comment

  1. Hade själv en något kortare diskussion med T A, för ett tag sen efter det att jag hade läst hans bok. Det ska visst komma en efterföljare till den. Sen detta att det inte var så många som kände till Livets ord 1984, så hänger det ihop med att den startades 1983, ett år tidigare alltså. Jag har själv varit djupt involverad inom, trosrörelsen, där jag var aktiv åren 1991 – 2003. Skrivit en del om detta på min blogg. Mycket av Arnroths berättelse går lite i en raljerande ton, men inte desto mindre värd ta på allvar för det. Han har uppenbarligen svåra sår i sin själ från den tiden. Och det kan jag förstå.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s