Fomo: Skräcken för att missa när det händer

jenny_jacc88gerfeld
Jenny Jägerfelds krönika publicerades först i Modern Psykologi 12/2017.

”Asså, du har den fetaste fomo:n jag varit med om i hela mitt liv!” Läs Jenny Jägerfelds krönika.

Jag pratade med min kompis Johan i telefon samtidigt som jag tappade upp ett bad när en påminnelse dök upp på skärmen. ”Releasefest för X bok.” Jag hade just uttryckt min oro över att ha fattat fel beslut. Kanske borde jag skita i badet och cykla iväg till den där releasen. Fastän jag var astrött.

Fomo är en akronym för fear of missing out och handlar om en rädsla för att missa eller utelämnas från en upplevelse. Det kan också handla om en rädsla för att andra har det roligare än man själv just nu.

Jag har alltid haft rätt mycket fomo. När jag var tonåring gick jag på fest trots att jag hade trettionio graders feber.

Även om det är vanligare med fomo hos tonåringar (och nu för tiden förstärker sociala medier känslan) så har fomon ökat generellt i samhället.

Förr i tiden var våra överjag konstruerade på ett annat vis. Saker som vi förknippade med njutning var också förknippade med skuld. Om man inte uppfyllde sina plikter eller levde lättjefullt fick man ångest. Psykoanalytiker jobbade med att få folk att släppa hämningar för att faktiskt kunna njuta och inte känna så mycket skam. Problemet är, menar bland andra sociologen Slavoj Zizek, att nu säger samhället och vårt internaliserade överjag snarare till oss att vi bör njuta, fånga dagen, ha en massa härligt sex, äta gott och konsumera arslet av oss. Detta motiveras med en annan akronym: yolo! You only live once.

Förr hade människor inte lika många valmöjligheter. Vad man skulle jobba med, var man skulle bo, om man skulle gifta sig och skaffa barn var sällan uppe till debatt. Strukturer, traditioner och normer höll människor i schack. Nu när familjen och samhället inte håller oss i samma grepp ställs vi inför miljoner val. Det är ingen som säger åt oss hur vi bör leva, vilket leder till att man ser sig om och funderar: Borde jag göra det hen gör just nu?

Det känns inte som ett mysigt alternativ att återgå till en tid där njutning och skuld gick hand i hand och jag är heller inte så peppad på att min familj skulle bestämma livspartner och karriär. Därför tror jag att det är viktigt att fråga sig själv: Hur vill jag leva? Vad är viktigt för mig? Då blir det lättare att sålla bland valen. För om yolo tar över, då kommer fomo som ett brev på posten – förlåt, som en störig påminnelse i mobilen.

Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog och författare. Den här krönika publicerades först i Modern Psykologi 12/2017: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s