Så kan hjärnan rädda världen – lär dig att skifta din motivation
Att försöka rädda planeten, eller vår civilisation, har blivit en del av vår vardag. Det finns en uppsjö av filmer och böcker på temat, och mängder av människor sitter just nu vid sina datorer och investerar tid i spel som låter dem rädda världen från mer eller mindre övertygande hot. Vi lockas att köpa varor genom att en minimal del av pengarna går till att hålla liv i en regnskog eller en elefant.
Så tydligen gillar vår hjärna att rädda världen. Men hur tar den sig an denna stora och svåra uppgift?
KRÖNIKA. Här kommer min analys som utgår ifrån Jaak Panksepps (1943–2017) arbete. Han var intresserad av hur våra känslor har formats av evolutionen och tänkte sig att vi är utrustade med olika motivationssystem som ska hjälpa oss att klara livets utmaningar. Ett system är skräddarsytt för farliga situationer. Ett annat får oss att ta hand om våra barn och andra. Ytterligare ett slår till i löftesrika situationer där vi behöver nyfikenhet och handlingskraft. Varje motivationssystem kan ses som en växel i en automatväxlad bil. Hjärnan skiftar från det ena till det andra. Ibland märker vi övergångarna, som när de får oss att skifta från ett känsloläge till ett annat, men ofta sker det nästan omärkligt.
Är vi då utlämnade åt det motivationssystem hjärnan valt i en given situation? Lyckligtvis inte. Vi har även ett manuellt alternativ. Vi kan gå ur exempelvis hotsystemet om vi bedömer att hjärnan gjort ett oklokt val. Det gör vi genom att medvetet styra vår uppmärksamhet. Där hotsystemet får oss att se en kär person som en fiende när vi grälar, kan en mer kärleksfull blick underlätta konfliktlösningen och utveckla relationen.
Vad spelar då vårt motivationstillstånd för roll när vi ska rädda världen? Om hotsystemet är igång kommer vi att vara särskilt uppmärksamma på allt som skulle kunna var farligt. Vi har nära till aggression eller flykt. I det läget kan det verka rimligt att lägga pengar på vapen. Den som i stället har sitt omsorgssystem igång kommer antagligen att börja rädda världen genom vaccinationskampanjer eller program som ska skydda miljön.
På samma sätt som vi kan behöva fundera över vilka motivationssystem vi drivs av i våra privata relationer, skulle jag önska att politiker, särskilt när deras hotsystem aktiverats, kunde ge sig själva en paus och reflektera över om målet – exempelvis att rädda liv – kunde tacklas lika bra eller till och med bättre med ett annat motivationssystem vid spakarna.
Åsa Nilsonne är professor emerita i medicinsk psykologi, psykiater, psykoterapeut och författare.