Mer psykologi till polisen

Text:

KRÖNIKA. Psykologin och rättvisan har en trasslig relationshistoria. Efter att SVT:s dokumentärer om Fallet Kevin 2017 gick debattvågorna höga. Och den 27 mars 2018 har de två pojkar som pekats ut som mördare befriats från skuld efter många år.

Hur kunde polisen genomföra förhör med så ledande frågor, där de till slut lägger informationen om det påstådda mordet på Kevin i knät på små barn, fem och sju år gamla – och därtill förhandla om ett erkännande i utbyte mot att ett barn får träffa sin mamma?

Och hur kunde en enskild psykologiprofessor få så stort inflytande över en utredning?

Avslöjaren och boven i det här dramat känner vi igen från Sture Bergwall-fallet: journalisten Dan Josefsson och minnesforskaren Sven Å. Christianson. Precis som när det gäller Bergwall så är kritiken mot Christiansons syn på minnespsykologi i fokus i Fallet Kevin. Och hur mycket Josefsson än kan tyckas ha hårdvinklat sin framställning så är det slående hur många av Christiansons kolleger som öppet kritiserar hans metoder. Vi har Rickard L. Sjöberg vid Umeå universitet, som var den som larmade om fallet, vi har Anita Cederström, som är ledamot av Socialstyrelsens etiska råd, och vi har den internationellt framstående förhörsforskaren Pär-Anders Granhag vid Göteborgs universitet.


Annons:
Prenumerera


Alla häpnar de när de tar del av Arvikapolisens och Sven Å. Christiansons arbete med utredningen av mordet på den fyraårige Kevin år 1998. I Dan Josefssons dokumentärer häpnar till slut även ett par av poliserna när de konfronteras med videoinspelningarna av sina egna förhör.

Man vill gärna tro att det här är förhörsmetoder och minnesteorier som inte tillämpas längre. Men vad gäller psykoterapi som använder opålitliga metoder för att ta fram minnen – sanna eller falska – av exempelvis övergrepp i barndomen, så visade efterspelet till Bergwallavslöjandet att det finns psykoterapeuter som fortfarande håller dessa metoder högt.

Vad gäller polisens användning av psykologi och psykologer så är svaret givetvis inte att använda mindre psykologisk forskning i polisarbetet. Tvärtom så bör polisen vinnlägga sig om att den psykologiska kompetens de tar in har ordentlig evidens.