Så tänker preppers
Preppers hoppas på det bästa, men förbereder sig på det värsta.
Under sensommaren 2007 kom de första tecknen på att allt inte var som det ska krypande. Och det blev bara värre. Något år senare stod tiotusentals amerikaner utan bostäder, i och med att lånebubblan fullkomligt hade exploderat. Den värsta finanskrisen sedan depressionen på 1930-talet hade drabbat inte bara USA, utan den hade även spridit sig till resten av västvärlden.
Hemma i Mälardalen följde Andreas Karlsson nyheterna med intresse. En tanke hade börjat gro inom honom: Om det kunde hända i USA, kunde det hända i Sverige också. Han bestämde sig för att lyda de amerikanska ekonomerna, som tipsade om att investera i silver för att överleva krisen.
– Jag köpte lite silver som en kul grej, och sedan rasade börsen här också. Då insåg jag att de hade rätt och att det jag höll på med kallas prepping.
Preppers, som kommer från det engelska ordet prepare, eller preparedness, är numera den term som oftast används på den rörelse som fram till 1970-talet gick under namnet survivalism. Den termen försvann i takt med att den allt oftare förknippas med extrema amerikaner som levde beväpnade utanför samhället.
Andreas Karlsson följde amerikanska prepper-bloggar och fastnade direkt. Då han i samma veva läste en svensk artikel om att civilförsvarets matreserv var helt utsåld, bestämde sig Andreas Karlsson för att sluta lita på det han vuxit upp med – att staten fixar allt.
– Jag började bunkra vatten och mat och ju mer jag läste på, desto mer stod det klart för mig hur sårbart samhället är. Det räcker att det blir en snöstorm och ett längre strömavbrott för att vi ska stå handfallna.
Den första tiden gick han all in, shoppade överlevnadsknivar, tält, filtar och annan utrustning, men insåg att det inte var hållbart. Det blev extremt dyrt. I dag är han på en mer realistisk nivå, men säger ändå att prepping har blivit något av en livsstil för honom.
Andreas Karlsson har börjat föda upp köttkaniner och han försöker odla grönsaker i trädgården – något som tyvärr hittills inte har gått så bra. Tillsammans med familjen har han gått igenom olika katastrofplaner och han strävar efter att ha en mental förberedelse för olika scenarion. Men att han skulle vara mer neurotisk eller en oroligare själ än andra håller han inte med om.
– Det här handlar mycket om sunt förnuft. Numera är det en del av vardagen för mig och familjen. Vi köper några konserver och värmeljus extra när vi ändå handlar och har lagrat mat för drygt två månader.
Inte heller Ingrid Gråberg, legitimerad psykolog, som bland annat syns i Modern Psykologis Frågor & Svar, tror att preppers är mer oroliga eller ångestfyllda än andra individer.
– Det finns naturligtvis alla sorter även inom den här gruppen, men generellt tror jag att preppers är så kallade doers, som agerar i stället för att vara passiva.
Hon menar att bara det faktum att man har en åtgärdsplan för olika scenarion kan ha en lugnande funktion och ge en känsla av meningsfullhet.
– Det har blivit vanligt att vi skjuter över ansvaret på alla andra. Att i stället förbereda sig genom att till exempel ha batterier, konserver och tändstickor hemma är enbart positivt.
Hon får medhåll av Karim Jebari, filosof på Institutet för framtidsstudier. Han ser en större risk för naturkatastrofer som stormar och översvämningar än till exempel en kärnvapenattack.
– Vi är helt klart mindre förberedda i dag, när den allmänna värnplikten är avskaffad och en stor del av samhällets katastrofberedskap, som till exempel hemvärnet, är nedmonterad.
Han tror att prepping-kulturen kan fylla en stor lucka, men vänder sig emot det individualistiska budskapet à la ”själv är bäste dräng” som ofta förekommer.
– Många i den här sfären förutsätter att det är ”jag mot resten av världen”. Ofta är det väldigt ineffektivt att jobba på individnivå. Det, om något, tror jag verkligen kan orsaka en katastrof.
Nästan varje dag bloggar Andreas Karlsson om sin prepping-tillvaro på bloggen Urvaken. Till skillnad från de flesta andra preppers är han relativt öppen med sin livsstil, och han vill mer än gärna sprida de råd och synpunkter han ger på bloggen.
– Jag resonerar som så att ju fler i samhället som är pålästa och förberedda, desto bättre är det för oss alla.
En tidigare version av Anna-Maria Stawrebergs artikel publicerades i Modern Psykologi 8/2015: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera
Prepping i popkulturen
1) Författaren Lars Wilderäng skriver om prepping i dess mest extrema form i feel bad- trilogin Stjärnklart (Massolit 2014), Stjärnfall (2015) och Stjärndamm (2016).
2) På film i den franska romantiska komedin Kärlek vid första slaget (2015), om den unga preppern Madeleine som möter Arnaud. Han har inte någon tanke på jordens undergång, men bestämmer sig för att följa med på en överlevnadskurs.
3) I lurarna när överlevnadsexperten Herman Geijer pratar om zombiefiktion som överlevnadsskola i sitt Sommar i P1 från 2015. Risken för just en zombieattack är liten, det säger även sommarprataren själv, men tipsen funkar att applicera på andra, mer tänkbara katastrofer.
Under sensommaren 2007 kom de första tecknen på att allt inte var som det ska krypande. Och det blev bara värre. Något år senare stod tiotusentals amerikaner utan bostäder, i och med att lånebubblan fullkomligt hade exploderat. Den värsta finanskrisen sedan depressionen på 1930-talet hade drabbat inte bara USA, utan den hade även spridit sig till resten av västvärlden.
Hemma i Mälardalen följde Andreas Karlsson nyheterna med intresse. En tanke hade börjat gro inom honom: Om det kunde hända i USA, kunde det hända i Sverige också. Han bestämde sig för att lyda de amerikanska ekonomerna, som tipsade om att investera i silver för att överleva krisen.
– Jag köpte lite silver som en kul grej, och sedan rasade börsen här också. Då insåg jag att de hade rätt och att det jag höll på med kallas prepping.
Preppers, som kommer från det engelska ordet prepare, eller preparedness, är numera den term som oftast används på den rörelse som fram till 1970-talet gick under namnet survivalism. Den termen försvann i takt med att den allt oftare förknippas med extrema amerikaner som levde beväpnade utanför samhället.
Andreas Karlsson följde amerikanska prepper-bloggar och fastnade direkt. Då han i samma veva läste en svensk artikel om att civilförsvarets matreserv var helt utsåld, bestämde sig Andreas Karlsson för att sluta lita på det han vuxit upp med – att staten fixar allt.
– Jag började bunkra vatten och mat och ju mer jag läste på, desto mer stod det klart för mig hur sårbart samhället är. Det räcker att det blir en snöstorm och ett längre strömavbrott för att vi ska stå handfallna.
Den första tiden gick han all in, shoppade överlevnadsknivar, tält, filtar och annan utrustning, men insåg att det inte var hållbart. Det blev extremt dyrt. I dag är han på en mer realistisk nivå, men säger ändå att prepping har blivit något av en livsstil för honom.
Andreas Karlsson har börjat föda upp köttkaniner och han försöker odla grönsaker i trädgården – något som tyvärr hittills inte har gått så bra. Tillsammans med familjen har han gått igenom olika katastrofplaner och han strävar efter att ha en mental förberedelse för olika scenarion. Men att han skulle vara mer neurotisk eller en oroligare själ än andra håller han inte med om.
– Det här handlar mycket om sunt förnuft. Numera är det en del av vardagen för mig och familjen. Vi köper några konserver och värmeljus extra när vi ändå handlar och har lagrat mat för drygt två månader.
Inte heller Ingrid Gråberg, legitimerad psykolog, som bland annat syns i Modern Psykologis Frågor & Svar, tror att preppers är mer oroliga eller ångestfyllda än andra individer.
– Det finns naturligtvis alla sorter även inom den här gruppen, men generellt tror jag att preppers är så kallade doers, som agerar i stället för att vara passiva.
Hon menar att bara det faktum att man har en åtgärdsplan för olika scenarion kan ha en lugnande funktion och ge en känsla av meningsfullhet.
– Det har blivit vanligt att vi skjuter över ansvaret på alla andra. Att i stället förbereda sig genom att till exempel ha batterier, konserver och tändstickor hemma är enbart positivt.
Hon får medhåll av Karim Jebari, filosof på Institutet för framtidsstudier. Han ser en större risk för naturkatastrofer som stormar och översvämningar än till exempel en kärnvapenattack.
– Vi är helt klart mindre förberedda i dag, när den allmänna värnplikten är avskaffad och en stor del av samhällets katastrofberedskap, som till exempel hemvärnet, är nedmonterad.
Han tror att prepping-kulturen kan fylla en stor lucka, men vänder sig emot det individualistiska budskapet à la ”själv är bäste dräng” som ofta förekommer.
– Många i den här sfären förutsätter att det är ”jag mot resten av världen”. Ofta är det väldigt ineffektivt att jobba på individnivå. Det, om något, tror jag verkligen kan orsaka en katastrof.
Nästan varje dag bloggar Andreas Karlsson om sin prepping-tillvaro på bloggen Urvaken. Till skillnad från de flesta andra preppers är han relativt öppen med sin livsstil, och han vill mer än gärna sprida de råd och synpunkter han ger på bloggen.
– Jag resonerar som så att ju fler i samhället som är pålästa och förberedda, desto bättre är det för oss alla.
En tidigare version av Anna-Maria Stawrebergs artikel publicerades i Modern Psykologi 8/2015: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera
Prepping i popkulturen
1) Författaren Lars Wilderäng skriver om prepping i dess mest extrema form i feel bad- trilogin Stjärnklart (Massolit 2014), Stjärnfall (2015) och Stjärndamm (2016).
2) På film i den franska romantiska komedin Kärlek vid första slaget (2015), om den unga preppern Madeleine som möter Arnaud. Han har inte någon tanke på jordens undergång, men bestämmer sig för att följa med på en överlevnadskurs.
3) I lurarna när överlevnadsexperten Herman Geijer pratar om zombiefiktion som överlevnadsskola i sitt Sommar i P1 från 2015. Risken för just en zombieattack är liten, det säger även sommarprataren själv, men tipsen funkar att applicera på andra, mer tänkbara katastrofer.
