”Bonusfamiljen är en otrolig möjlighet”
– Jag har känt ett stort behov av vägledning och det fanns inte så mycket skrivet i ämnet, som ju är svårt och väcker många frågor. Bonusfamiljen är ingen kärnfamilj och det är ett misstag att tro att den ska fungera likadant. Det är lätt att känna sig misslyckad med kärnfamiljen som norm. Då är det bättre att gå in i det med lite lägre förväntningar, säger Moa Herngren.
I sin bok blandar hon berättelser från bonusföräldrar och bonusbarn med tips och tankar från psykologer.
– Mycket av deras tankar handlar just om detta att sänka ribban och vara mer realistisk när man går in i en bonusfamilj. En pollett som trillade ner hos mig var när en psykolog påpekade att vi människor ju är flockdjur, vana att hjälpas åt i större konstellationer. Så bonusfamiljen kanske inte bara är det här nya moderna begreppet, utan kan lära kärnfamiljen något om att fungera i en större utvidgad flock.
Annons:
Att leva i en bonusfamilj kräver personlig mognad och ställer höga krav på dig som vuxen, menar Moa Herngren.
– Bonusfamiljen innebär en otrolig möjlighet till personlig utveckling! Man konfronteras med mindre trevliga delar av sig själv, till exempel svartsjuka. Personligen har det hjälpt mig att sätta ord på och våga prata om den. Det kändes viktigt att få med den aspekten eftersom det är en känsla många brottas med.
– I bonusfamiljen kan svartsjukan gå kors och tvärs – mellan sambor, barn, bonusbarn och expartner. Det behöver avdramatiseras lite, men man måste som vuxen ta sitt ansvar och i stället för att agera på svartsjukan ta reda på var den kommer ifrån och förstå den. Det är tufft att leva i en bonusfamilj, men också en jäkligt häftig resa där man kan lära sig mycket om sig själv.
En tidigare version av Karin Skagerbergs artikel publicerades i Modern Psykologi 1/2017: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera
